Nedan följer en liten utveckling av mitt
förra inlägg om individualiserad föräldraförsäkring.
Jag tror att de som förespråkar en individualiserad föräldraförsäkring gör sig själva en otjänst genom att använda retorik enligt ovan. Kvinnorna utmålas som vanligt som offer. Detta i en situation där det i lika stor utsträckning är männen som ligger i underläge.
Rätta mig om jag har fel: mammor har ofta en tendens att se sig själva som högst ansvariga för barnen. Det gör så ont i mig att se mammor på stan ta ett gråtande barn från pappans axel till sin egen. Eller att höra mammor kritisera pappor för att de ger barnen fel mat, fel kläder, och så vidare. Här är rollerna sällan de ombytta. Så, varför utmåla kvinnorna som de största (enda?) förlorarna?
glöm för guds skull inte bort retoriken!
Kvinnor förlorar givetvis på det system vi har i dag, i och med en sämre löneutveckling jämfört med män samt att de i framtiden kommer att förväntas ta på sig ett större ansvar för hemmet. Män förlorar på detta i och med att de systematiskt nedvärderas i sin roll som förälder. Och jämfört med mammor så ligger de i betydande underläge vad gäller vårdnadstvister.
Både kvinnor och män tjänar alltså på en individualiserad föräldraförsäkring. Därför att både kvinnor och män diskrimineras till följd av det försäkringssystem vi har i dag. Det är ingen tvekan om den saken. Det är inte bara "dags för papporna att ta lite jävla ansvar" - det är lika mycket dags för mammorna att låta dem göra så. Så lägg ner det förslappade skitsnacket som utmålar män som den största boven i dramat här.
Och vad gäller mina agg mot retoriken om en "delad föräldraförsäkring", så har det inte med annat att göra än att det skapar en falsk illusion om inskränkning av valfriheten. Ungefär: nu ska storebror bestämma åt dig hur du delar upp din föräldraledighet. När snarare det motsatta gäller: nu kan ingen annan bestämma åt dig hur du disponerar din rätt att vara föräldraledig.