torsdag 30 december 2010

Bokslut 2010

2010 blev året då två svenska kvinnors initiativ till icke-polariserande jämställdhetsarbete fick, egentligen något oanade, proportioner – och rätteligen så . Både #prataomdet och Rättviseförmedlingen är lysande exempel på hur enkelt det faktiskt kan vara att göra någonting som gör konkret skillnad. Och i ett debattklimat som minst sagt kan karaktäriseras som bistert är det befriande att se sådana här initiativ som inte genererar tonvis med häcklande kommentarer.

Och let’s face it – det är så den svenska jämställdhetsdebatten, i den mån den fortfarande lever, ser ut idag. Den har liksom gått lite i stå. Och på ett sätt tänker jag mig att det är för att det har varit brist på just sådana här initiativ – ’könssöverskridande’, inkluderande och positiva initiativ.

Alla debatter kan inte vara trevliga, alla samtals slutliga destination är inte samförstånd. Men att bara möta polarisering och allmänna haterz är faktiskt för jävla tröttsamt. Vi kan inte bara ha det heller, det orkar ingen i längden – känslan av att alltid prata för döva öron skapar sällan annat än frustration (alla som liksom jag läser Genusnytts kommentarfält regelbundet vet vad jag menar och jag är säker på att känslan är besvarad på motsatta sidan). Vad Rättviseförmedlingen och #prataomdet har visat är att det trots allt finns sätt att vitalisera debatten och förnya det sätt med vilket vi angriper frågor om, samt diskuterar jämställdhet.

Så tack Johanna Koljonen och tack Lina Thomsgård. Ni var bäst 2010.

söndag 19 december 2010

Ta mig!

Blev påmind om filmen nedan idag. Den är fanimej genial.



Älska Crazy Pictures.

fredag 10 december 2010

Allmän spya på Assangedebatten

Fler än jag upprörs över de totalt vidriga åsikter som uttalas i debatten kring anklagelserna mot Julian Assange. Likheterna med Bjästa påpekas från flera håll. En fruktansvärt irriterande aspekt av hela spektaklet är hur hela 'sex by surprise'-grejen har fått sitt eget liv och används för att attackera och förlöjliga svensk sexuallagstiftning, när det är Assanges advokat som verkar ha direktöversatt osmaklig svensk slang. FFS, vad hände med källkritiken?

Hursomhelst. I en av kommentarerna till Josefin Brinks (utmärkta) artikel på Newsmill står att läsa:

”Något måste också ytterligare sägas om de sexanklagelser som riktas mot Assange. Radikalfeministen Josefin Brink gör jämförelser med Bjästa-fallet, vilket under alla omständigheter är orimligt och absurt då ingen här har tvingats till sexuella handlingar – allt sex som förekommit mellan Assange och de två kvinnorna har varit högst frivilligt och med det största samtycke; saken rör istället formen på sexet, nämligen rörande användning av kondom. Den dag Josefin Brink propagerar för att tjejer som ljuger om p-piller, d.v.s. har sex på ett för killen oönskat sätt, gör sig skyldiga till våldtäkt ska jag ta hennes litania på allvar, ty det är först då hennes invändningar har relevans för detta fall. Här har ingen våldtäkt skett, helt enkelt – och vi vet detta.”

Detta reagerade både jag och Strömmen på. Till skillnad från kommentarens upphovsman (och alla andra hobbyexperter som envist hävdar Hjältens oskuld ), tror jag mig inte veta vad som faktiskt hände. Jag tycker bara, liksom alla andra vettiga människor, att saken faktiskt ska prövas.

Man har självklart rätt att säga nej till sex när som helst och för vilken anledning som helst. Detta är inte ett uttryck för 'feministisk moralistisk mansanklagande lagstiftning' så mycket som sunt jävla förnuft.

Går kondomen sönder och man vill avbryta kan väl den andra parten för fan inte tillåtas 'köra på ändå' (enligt vad jag har förstått är det främst detta Assange är anklagad för). Detsamma gäller principiellt även med p-piller, även om scenariot att en kille skulle upptäcka att tjejen inte tagit p-piller mitt under akten är ganska osannolikt. I så fall är det väl rättvisare att jämföra kondom med femidom. Det är alltså inte att kondomen gick sönder som ligger till grund för anmälan utan att Assange inte ska ha avbrutit samlaget när detta hände trots att han var medveten om att kvinnan i fråga inte ville fortsätta. Att det verkar finnas ett stort antal människor som inte förstår det, eller inte tycker att detta är av vikt att utreda är skrämmande (seriöst, kan inte ens fatta att jag skriver det här).

Kommentaren fick mig dock att fundera lite. Hur ska man betrakta 'samtycke under falska premisser'? Vad jag pratar om är situationer när den ena parten har uttalat ett krav (typ 'inget ligga om du är fertil'), den andra personen ljuger om detta, men det upptäcks inte förrens efteråt, om ens då. Är detta överhuvudtaget klassat som ett brott och vilken typ i så fall? Det är ju knappast våldtäkt. Men kanske någon form av bedrägeri?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 9 november 2010

Veckans citat

"Särskilt som feminist gäller det att försäkra opinionen om att man inte är emot samlag."

Malin Ullgren i en behövlig analys av boken och debatten kring "Den Motvillige Monarken".

måndag 18 oktober 2010

Buddy Bear!

Mitt första inlägg på Ansats handlade om att sätta vikt vid ett barns kön innan dess födsel. Att tillskriva barnet vissa egenskaper och preferenser enbart baserat på om barnet skulle bli en flicka eller en pojke. Jag ironiserade över Jamie Olivers längtan efter en son. Nu blev det ju trots allt en flicka den gången (Petal Blossom Rainbow). Jag föreställde mig att hade det blivit en son hade han fått heta Muddy Mac, eller något i den stilen. Nu ploppade ju sonen ut för en månad sedan. Buddy Bear fick han heta.

Jamies kommentar: "In a way it would have been easier to have had a girl. We're not prepared for a boy - there's no blue in the house."

Japp. Rätt in under det blå täcket bara.

söndag 12 september 2010

Offentliga sektorn - en kvinnofälla? Pt. 2

Det talas ofta om orättvisan i att metallarbetare (där majoriteten är män) har högre lön än säg sjuksköterskor (där majoriteten är kvinnor). Senast detta var uppe på tapeten var för mig när Gudrun Schyman föreläste om F!:s politiska vision i Uppsala. Det skulle inrättas en särskild lönefond, hette det. För att, fritt omskrivet, ta pengar från de rika och ge till de fattiga. I praktiken skulle det innebära att man höjer arbetsgivaravgiften för alla arbetsgivare och sedan omfördelar denna inkomst till sjuksköterskornas lönekuvert. På F!:s hemisda beskrivs åtgärden som en "'lönekorrigering' med utgångspunkt från en nationell arbetsvärdering".

Män arbetar inom privat sektor, och har högre löner. Kvinnor arbetar inom offentlig sektor, och har lägre diton. Jag är ingen expert på lönebildning i offentlig sektor, men betyder inte detta att man på ett nationellt plan redan har failat ganska hårt med att värdera de kvinnodominerade vård- och omsorgsyrkena?

Jag har förut skrivit om den offentliga sektorn som en kvinnofälla, i och med att den i mångt och mycket begränsar möjligheten för kvinnor att avancera i sin karriär, dvs att i framtiden sitta i bolagsstyrelser eller att bli chefer. I dag skriver Niclas Berggren om ännu en intressant aspekt av det hela: att personer som övergår från att vara offentligt anställda till att (i och med en privatisering) vara privat anställda i genomsnitt får en högre löneutveckling än de som stannar i den offentliga sektorn.

Som Niclas skriver: "det märkliga är att effekten för de anställda av att tillåta privata alternativ nästan aldrig diskuteras".

lördag 11 september 2010

Lagliga bordeller - för en bättre värld

Alltså.. statliga bordeller? Från en kristdemokrat? Vad händer?

Argumentet Sofie Jakobsson för går ungefär såhär: Trafficking är dåligt och prostituerade i allmänhet lever farligt då de är i händerna på kriminella. Statliga bordeller kommer minska trafficking med "upp till 70%" (något oklart vad denna siffra bygger på) samt skapa en trygg arbetsmiljö och social säkerhet för de prostituerade, vare sig de är hitskeppade som "arbetskraftsinvandring" eller bosatta i Sverige. Dessutom är ju porrindustrin på nätet så sjuk och konstig, bättre då att komma ut i verkligheten och träffa helt vanligt folk och därmed främja "respekten för varandra" genom att mötas "man och kvinna" (det vill säga genom att betala en prostituerad kvinna för sex).

Jag kan dock känna att jag inte blir helt övertygad. Staten ska alltså driva bordeller ("ta marknadsandelar från människohandlare") under kontrollerade former. Kanske är jag ute och cyklar här, men vad är egentligen ett konkurrenskraftigt pris på ett ligg? Och hur stor är efterfrågan på sexköp under stark statlig kontroll? Kommer inte övrig efterfrågan med allra största sannolikhet också mötas av ett utbud eftersom trafficking är en extremt lukrativ branch? I och för sig, om vi bara legaliserar sexköp länge nog, kommer det kanske sluta vara stigmatiserat. Då kommer alla som är sugna på lite ligga kunna gå till de statliga bordellerna utan att skämmas och allt kommer vara frid och fröjd. För det är ju klart som tusan att legaliserad prostitution leder till minskad trafficking/illegal prostitution samt sund respektfull kvinnosyn och en säker arbetsmiljö. Eller kanske inte.

Legalisering av sexköp och lagliga bordeller har tvärtom inte visat sig vara mycket alls att hänga i julgranen när det kommer till förebyggandet av av illegal prostitution och trafficking. Och sen finns det också klara indikationer på att trafficking i Sverige faktiskt har minskat som ett resultat av sexköpslagen. Verkar alltså tveksamt om legalisering verkligen tar marknadsandelar från människohandlarna. Snarare verkar förbud mot sexköp vara mer framgångsrikt. Hm.

Kanske menar Jakobsson att det är just den statliga aspekten som är nyckeln till det hela, att staten kommer ha så pass mycket kontroll över läget att

1. Alla prostituerades omständigheter noga kommer att kontrolleras, det vill säga enbart frivilliga prostituerade (de är jättemånga!) kommer finnas på bordellerna. De frivilliga bordellarbetarna kommer kunna ersätta 70% av traffickingjobben (om nu inte dessa människor egentligen kan tänka sig jobba med sex bara de fick pensionsavtal och på så sätt kan räknas som frivilliga).
2. De anställda kommer inte kunna lockas att tjäna mer någon annanstans (för desperation efter snabba cash har inte något med saken att göra)
3. Den kommer kunna sända signalen att det enbart är ok att köpa sex på lagliga bordeller och ingen annanstans. Det finns dock en överhängande risk att detta i sin tur skapar en ökad efterfrågan och ett ökat tryck på bordellerna, vilket i sin tur kräver att det statliga utbudet ökar i samma takt för att inget utrymme för illegala aktiviteter ska skapas. Möjligt förslag: skicka information om fördelarna med statliga bordeller i Sverige till kvinnor i länder med mycket prostitution och/eller fattigdom (brukar gå hand i hand).

Onekligen finns det tricky delar med att försöka konkurrera på marknaden för sexköp. Men någon som kan göra en procentuell bedömning av hur mycket trafficking kommer minska med en sån här lösning, har förmodligen redan koll på allt det här. Som avslutning bjuder jag på Jakobssons skarpsinniga analys i DN angående statlig prostitutions effekter på kvinnosynen:

"Det är inga problem med kvinnosynen i Sverige, det är kvinnan som skapar bilden av sig själv."

Halleluja!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,