söndag 26 oktober 2008

Apropå Den Nya Mannen...

Jag känner att jag kanske behöver ge en lite seriösare förklaring till reportaget som refereras till i mitt förra inlägg. Per Öqvist har alltså till uppgift att porträttera ”Den Nya Mannen” i tidningen DV MAN, och gör det genom rubriken ”En vänlig vilde”. Till mångt och mycket stämmer min karikatyr av reportaget överens om hur detta ”nya” mansideal skildras. Öqvist verkar dock skriva med ambitionen att ge en mer nyanserad bild av den klassiska karlakarlen, så att den tillfogas komplexitet och vänlighet, jämställdhet och insikt. Han misslyckas totalt. Såhär inleds reportaget:

”Ett nytt mansideal är fött. En man ska ha rynkor och gärna skägg och vara manligt välklädd. Men han ska också vara en trygg karl som kan hantera både domkraft och jobbiga relationer”.

Jag tror att idén bakom artikeln är god. Jag tror att Per Öqvist har någon form av jämställdhetstanke i bakhuvudet när han skriver för sina läsare. Men han skriver så pass okritiskt och ogenomtänkt att åtminstone ”vi som gått på universitet och snackat med sådana här queerteoretiker” inser att han redan i ingressen tappar fotfästet och sakta faller mot ett praktfullt magplask.

Det finns en del (väldigt få) ljusglimtar i Öqvists resonemang: han skriver om pappaledighet som en rättighet snarare än en skyldighet, om män som ”fördjupar sig i sin inre utveckling” utan att se det som något ”skamligt” eller ”omanligt”. Men han kompletterar denna diskussion genom att rasera den totalt. I och med att vårdnaden i större utsträckning numera delas lika mellan mammor och pappor skriver Öqvist att ”båda parter tvingas /…/ ta på sig roller som traditionellt förknippats med ena könet”. Och att Den Nya Mannen i och med sin strävan efter inre utveckling nu ”har nästan lika stor förståelse för relationsproblem som kvinnor”.

Å ena sidan ser Den Nya Mannen sitt umgänge med barnen som en rättighet, å andra sidan ”tvingas” han ta på sig rollen som pappa? Retoriken går inte ihop. Att dessutom nedgradera män till känslomässigt inkapabla varelser som (efter stora framsteg) har nästan lika stor förståelse för problem i ett förhållande som kvinnor, befäster ju bara en bakåtsträvande relationsbild av kvinnor som kloka helgon och män som otrogna svin.

Att tanken bakom reportaget (troligtvis) är god räcker inte. Att hylla ”klassiskt manliga” ideal (drick rensprit!) uppåt väggarna, och samtidigt tala om en ”ny man” funkar inte. Reportaget är proppat med idiotiska påståenden som att den metrosexuella mannen är en, för både män och kvinnor plågsam manstyp; att den nya manligheten strävar efter att göra skiljelinjerna mellan män och kvinnor tydligare; att det feminina har varit norm de senaste decennierna och att det är dags för en manlig motreaktion. Som om detta vore en kamp mellan kvinnor och män?

Per Öqvist borde lägga sig på psykologsoffan och ”fördjupa sig i sin inre utveckling” istället för att ägna sig åt kvasianalyser av så kallad ”manlighet”.

Inga kommentarer: