onsdag 8 oktober 2008

Den nakna kocken vill ha en ker

Efter att ha fött två döttrar vid namn Poppy Honey och Daisy Boo tycker Jamie Oliver tydligen att det är dags för lite manlig fägring i familjen hans. Frugan Jools väntas nämligen föda parets tredje barn till våren, och visst går Jamie ut med att han allt önskar sig en liten grabb den här gången. Någon att busa lite med. Bråka lite.


Jamie vill föra vidare sitt maskulina arv, det är rörande. Visst håller vi alla tummarna för att han äntligen får sin efterlängtade pöjk? Är det minsann inte dags för en liten ”Muddy Mac” i barnaskaran Oliver? Stoppa inflödet av östrogen! Låt Jamie få utlopp för sin manlighet!

Jag föreställer mig honom ligga vaken på nätterna och fantisera om sina framtida äventyr med lille Mud. I natt kanske han drömmer om "Jamie och Muddy Mac i björnskogen". I morgon: "Muddy Mac krossar megamonster, YEAH!!". Han vaknar var och varannan timme, svettig i pannan. Känner ängslan blandat med lycka. Adrenalin blandat med förtvivlan.
Det är många nätter kvar till våren, särskilt för Jamie. Bevare mig väl om han vaknar upp i mitten på mars och ut kommer Princess Puppy. Då är det inte längre lika kul att heta Jamie Oliver inte.

Stackarn.

3 kommentarer:

Markus Berensson sa...

Omväxling förnöjer.

Annika sa...

Det är tydligen väldigt fult att önska sig ett visst kön på barnet. Men, bara för att något inte är PK, så betyder det inte att det är fritt fram att fördöma.
Jag tycker det är viktigt att man skall kunna vara ärlig med sina innersta önskningar. Självklart kommer jamie älska sitt barn lika mycket oavsett vilket kön barnet visar sig ha.
Har du själv barn? Fånigt att fråga, kanske. Allt är nämligen inte så rationellt som det kan tyckas.

Lina sa...

Annika: min tanke med inlägget var att ifrågasätta varför man önskar sig ett visst kön. Innebär det inte att man har särskilda föreställningar om vad det innebär att uppfostra en son eller dotter? Att man har en uppfattning om ett barns framtida egenskaper, endast med könet som utgångspunkt?
Visst ska man vara ärlig med sina innersta önskningar, men man måste även kunna ställa sig frågan: ”varför?”.
Många känner en samhörighet med just sitt kön, eftersom könet trots allt är förknippat med vissa självklara inslag i livet, och det är inget jag förnekar eller för den delen kritiserar. Men jag tror att vad som ligger bakom en specifik önskan om exempelvis en dotter sträcker sig längre än så, till bilden av vad som ”är en tjej”.

Hur resonerar du kring varför vissa uttryckligen önskar sig antingen en son eller en dotter?

Mvh,
Lina