torsdag 23 oktober 2008

En liten reflektion angående det där som kallas kärlek...

”Jag kan lätt leva utan rosor och champagne, men jag står inte ut med ojämlikheten. Den borde inte ha något existensberättigande i en relation där två människor påstår sig älska varandra”.

Ovanstående citat kommer från Maria Svelands minst sagt uppmärksammade bok Bitterfittan (en titel min mamma för övrigt vägrar säga högt. Tur att man inte är femtiotalist), som jag nyligen läste på min bloggsyster Klaras inrådan. När jag tänker på boken såhär i efterhand är det dessa rader och det efterföljande resonemanget jag framförallt minns. Det handlar om Myten Om Den Romantiska Kärleken. Egentligen är det varken några särskilt nya eller banbrytande tankar i ämnet som Maria Sveland för fram, men det gör inte det hela mindre angeläget. För Myten lever and it's going strong.

Myten om den romantiska kärleken går ut på att kärlek enbart handlar om känslor, inte om handlingar. Sveland menar tvärtom på att kärleken är vad kärleken gör, och att ”om vi började betrakta kärleken mer som en handling än som en känsla så skulle ansvar och förpliktelser automatiskt följa med”. Ojämlikhet skulle med andra ord inte kunna existera i en relation som påstod sig handla om kärlek. Hämtning på dagis skulle inte kunna bytas mot snittblommor och matlagning sex dagar i veckan skulle inte kunna bytas mot restaurangbesök på fredagen. Titta en generation uppåt och det är i många förhållanden ungefär så det ser ut, under den Romantiska Kärlekens slöja.

Inget ont om romantik, men hellre delad föräldraledighet.

3 kommentarer:

Catharina sa...

Håller verkligen med.
Restaurangbesök på fredagar och andra aktiviteter som klassas som "quality time" (i motsats till "det vardagliga slitet" i familjen som tyvärr mestadels kvinnor fortfarande står för) har varit ojämställda mäns undanflykt alldeles för länge.
Tänkte på din sista mening: det ena behöver inte utesluta det andra! Vem har sagt att ordet "romantik" inte kan härröra från en jämställd handling? Personligen kan jag tänka mig många sådana!

Hanna sa...

Absolut, jag håller med dig. Det jag syftade på var romantik i dessa klassiska mening; rosor, choklad, tända ljus, blablabla... Inget ont om det heller för all del, men när som du säger det blir ojämställda mäns undanflykt är det inte mycket att ha. Jag tror också att romantik kan härröra hur jämställda handlingar, och det är väl då det blir romantiskt på riktigt?

pelleH sa...

Vilken tur. Jag som aldrig koper blommor.
Och pappaledig ar jag inte for min frus skull.