tisdag 28 oktober 2008

Han, hon, hen och den

Även om jag mer eller mindre förkastar allt vad språkkonstruktivism heter måste jag säga att vi till viss del påverkas av vårt språk. I första hand genom att begränsa oss. I detta inlägg tänkte jag diskutera just en sådan begränsning, nämligen det personliga pronomen, specifikt tredje person singular.

Jag tror att det finns ett behov av att kunna uttrycka sig könsneutralt i många situationer (inte minst för att minska könsidentifieringen). Jag har svårt att se skälet med ett könsbundet pronomen (dock förstår jag absolut den anledningen till att det finns). I de (fåtal) fall där könet på personen är relevant men inte framgår att kontexten kan man utan problem säga ”kvinnan ...” eller ”mannen ...”. Många skulle mena att ”han” idag fungerar och är accepterat som könsneutralt. Detta kan jag inte tillfullo hålla med om, men även om så var fallet så är begreppet tvetydligt. Andra menar att man kan uttrycka sig genom ”han/hon”, vilket bortsett från att det är väldigt tillkonstlat och fungerar väldigt dåligt i talspråk bara kan sägas när personens kön är okänt (”Min bästa kompis kommer på besök, han/hon tar med sig paj” klingar illa). Vissa menar att man istället kan säga ”den”, vilket jag inte heller kan skriva under på eftersom jag tycker det finns en poäng att ha ett specifikt pronomen för människor. Till sist finns det de som menar att man kan lösa det genom omskrivningar, vilket jag tycker är ett dåligt förslag eftersom det försvårar språket (och för övrigt ofta låter konstlat).

Vissa har även föreslagit ett helt nytt pronomen, en idé som jag tror kan vara den bästa. Ett av de mer lovande förslagen är ”hen”. Man kan misstänka att förslaget tagit inspiration (eller kanske mer än så) från finskans ”hän” som är just ett könsneutralt pronomen (om jag har förstått saken rätt har den finsk-ugriska språkgruppen bara könsneutrala pronomen). Även om det låter främmande och konstigt, i bästa fall dialektalt, passar det enligt mig relativt bra in ibland annat språkrytmen. Jag måste säga att jag inte tycker att meningar som ”hen gick och köpte mjölk” låter så avlägset.

Dock måste jag säga att vilket ord man skulle använda är obetydligt i jämförelse med att ha möjligheten att kunna uttrycka sig könsneutralt. Om det skulle bli så att ”hon”, eller kanske mer troligt, ”han” skulle börja användas som ett könsneutralt pronomen skulle jag inte ha något problem att använda det (även om det, som sagt, inledningsvis kommer leda till tvetydligheter). Utifrån samma resonemang tycker jag att debatten om att ord som tidigare varit reserverade för män (”talesman”, ”ombudsman” osv.) skulle förändras, i bästa fall, är onödig. Att mena att ”talesman” skulle skrivas antingen som ”talesman” för en manlig talesman eller ”taleskvinna” om en kvinnlig talesman tycker jag är helt förkastligt eftersom det spär på könsidentifieringen. Att å andra sida mena att man bör skriva det som ”talesperson” om båda könen är något som jag inte har något emot men tycker är lite krystat och onödigt eftersom ”talesman” och liknade ord redan uppfattas som könsneutrala. Detta gäller även för ”man” i sammanhang som ”man ska inte stjäla”.

Antagligen är detta just kopplat till könsidentifieringen. De flesta identifierar sig till stor del utifrån sitt kön och det blir därför naturligt med könsbundna pronomen. Men jag hoppas, och vågar nästan tro, att vi går mot ett utbrett könsneutralt pronomen.

Källor och intressant läsning:
Svenska och engelska Wikipedia
”Då sa vederbörande”, Hans Karlgren
”Om det könsligt korrekta”, Karl-Erik Tallmo
”Könsneutrala pronomen och oskrivningar”, Anna Hidekrans

5 kommentarer:

Leif sa...

Håller med om bruket av 'hen'. De andra böjningsformerna är enligt wiktionary 'henom' (ist. för honom/henne) och 'hens' (ist. för hans/hennes) och jag tycker de funkar bra. Använder 'hen' när jag tänker på det, men det kommer inte naturligt än. Med tiden.

Karin sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Karin sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Fredrik sa...

Roligt att du faktiskt försöker använda det, jag tror jag inte är tillräckligt modig (eller rebelisk) för att göra det...

Klara sa...

Vi kan börja tillsammans och Leif kan bli vår mentor!