tisdag 21 oktober 2008

Helvetet är queerteori och quinoa

I dagens DN går Paolo ”ödmjukheten själv” Roberto till attack mot GI-läran. Det är andra utspelet Roberto gör i media på knappt en vecka. Innan dess var det den svenska feminismen som fick sig en känga i P3. Detta har uppmärksammats en hel del runt om i bloggvärlden (läs t ex Linas reaktion). Själv blev jag, likt Hanna Fahl, helt paff när jag hörde inslaget där Roberto går fram som en bulldozer och menar att kvinnorna i dagens samhälle är hemma med barnen för att de vill vara hemma med barnen. Inte för att hon tjänar mindre pengar. Mannen jobbar däremot för att han tjänar mer pengar. Han säger inte mycket om männens vilja och det är där jag tycker det stora problemet ligger (och jag frågar mig själv varför maskulinisten Per Ström inte reagerar som han brukar utan väljer att hylla Robertos insats. Mycket märkligt).

Utgångspunkten i Paolos resonemang om föräldraförsäkringen är att kvinnan i ett förhållande har ansvaret för hur ledigheten ska delas upp och att hennes åsikt är den som gäller. Vill hon vara hemma så får hon vara hemma. Vill hon jobba måste hon se till att hennes man är hemma istället, och då är det bara att låta honom få veta det (så länge hon har valt rätt man, *peppar peppar*).

P R har dock inte helt sjunkit ner i biologistträsket. Han är inte främmande för tanken att upplägget kan vara tvärtom, och är väldigt för delad föräldraförsäkring, men på frivillig basis. Men det är ju just det. Eftersom P R inte tror på sociala konstruktioner, tror han (eller snarare VET) att den där fria viljan verkligen existerar fullt ut. Där menar jag att han har fel.

För min del vill jag gärna att alla barn, oavsett kön, ska känna att de kan välja att göra och bli precis vad de vill när de växer upp. Ett gossebarn ska känna att det är lika naturligt för honom att bli hemmapappa som att göra karriär. I dag står det honom ren formellt sett fritt att välja vilket som. Jag tror dock att vår fria vilja påverkas av den sociala kontext vi befinner oss i. Om vi bara ser föräldralediga kvinnor och försörjande män präglas vi av det och lär oss att kvinnor står för hem och omsorg och män för arbete och pengar . Att då säga att vi är fria att välja vad som helst är att inte se strukturer och samband (som inte alltid är så behagliga). Individualiserad föräldraförsäkring kan vara ett sätt att komma ur gamla hjulspår, visa att både män och kvinnor ansvarar för barnens uppfostran och förhoppningsvis komma lite närmare den där fria viljan. Att låta barnen redan från första stund märka att alla delar av samhället och privatlivet är tillgängliga och öppna för både män och kvinnor (samt minska löneskillnaderna på köpet).

Lagstiftad individuell föräldraförsäkring är inte det statliga tvångsingripandet som motståndarna vill få det till utan det handlar om eventuell minskad individuell frihet under under en begränsad period av ens liv. Det är ett lågt pris att betala för att få se sina barn få växa upp i en annorlunda verklighet än idag. En verklighet där fler pappor slår vakt om sin rätt att umgås med sina barn så som kvinnor i flera decennier har slagit vakt om sin rätt på arbetsmarknaden.

Update: Nalin Pekgul, Josefin Brink och Esabelle Dingizian fattar grejen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

13 kommentarer:

Elephant sa...

O fy fan vilket jävla skitsnack. Så går det när man lär sig saker som är på låtsas istället för att plugga verkliga saker. "Biologistträsket" Haha! Vad är en biologist? Sådana som inte tror på kreationismen?

Provocerande i sin dumhet.

Klara sa...

hm. vad menar du är på låtsas? jag sluter mig till, efter att ha läst din kommentar till Karins inlägg (vi är inte samma person btw), att det är det här med sociala konstruktioner du vänder dig så starkt emot? Ja, jag är av den åsikten att vi formas av samhället omkring oss mer än något annat. jag tror inte att jag som kvinna av naturen är mer lämpad att sköta hemmet en man. är det det som är provocerande dumt?

biologist är f ö bara ett annat ord för särartsfeminist, en term jag antar att du är bekant med.

Klara W sa...

Vad staten kan göra är att eliminera strukturella incitament som påverkar småbarnsföräldrars val av vem som ska ta ut största delen av föräldrarledigheten. Detta kan göras tex genom att ekonomiskt täcka upp för förlorad inkomst när den part som tjänar mest väljer att vara hemma med sitt barn.

Efter dylika åtgärder vidtagits, tycker jag inte att det är upp till staten att bestämma exakt hur föräldrarna väljer att lägga upp sin barnledighet.

Klara sa...

Hej namne!
Jag är absolut för ekonomisk hjälp till småbarnsfamiljer, de ska självklart inte hamna på fattighuset för att föräldraledigheten delas rakt av. Att ta bort de strukturella ekonomiska incitamenten är helt klart ett steg i rätt riktning.

Jag tror dock att samhället behöver en rejälare knuff i den här frågan.

Klara W sa...

Är det inte bättre att förändringar sker som konsekvens av individens/föräldrarnas fria val, än pådyvlat från högre instans? Skapar inte det bara missnöje och instängdhetskänsla?

Staten ska göra vad den kan för att se till att människor verkligen har ett fritt val (det är här de strukturella incitamenten kommer in i bilden), men att gå längre riskerar att inskränka människors val/mål/drömmar på ett sätt som inte är gynnsamt.

Klara sa...

jo det låter väl jättebra, men frågan är om det kommer hända? Är det endast de ekonomiska aspekterna som hindrar män från att ta ut mer än 20% av ledigheten? jag tror faktiskt inte det. Och för att förändra de sociala strukturerna krävs andra åtgärder. och på tal om det där med drömmar: som det är nu hindras väldigt många kvinnors drömmar av att de i fertil ålder inte blir anställda även om de inte ens tänkt skaffa barn, då en kvinna i 30-årsåldern är alltför förknippad med föräldraledighet och vabbande.

följ gärna inläggets update-länk, de förklarar möjligen saken lite bättre än vad jag gör.

Zet sa...

Jag trodde att likhetsfeminismen var utdöende efter John Moneys experiment på David Reimer (med flera). Han föddes som pojke, men opererades som spädbarn om till flicka, och fick också en uppfostran i enlighet med detta för att ta till sig sitt nya kön.

Han kunde dock aldrig finna sig tillrätta i det nya könet och begick slutligen självmord. Mer om detta här:
http://sv.wikipedia.org/wiki/David_Reimer

Det var inte förrän ganska nyligen som sanningen kom fram i detta fall, så i 30 år höll man på med dylika experiment i (likhets)feminismens namn, med många tragiska öden som följd.

Tror skribenten(erna) till denna blogg i likhet med John Money att könet är en social konstruktion? Ska man rentav spinna vidare på gamla Alva Myrdals ideér (sedan länge förkastade i forskarsammanhang) om att vi föds könsneutrala?

Det vore klädsamt om skribenterna ville redovisa sina ståndpunkter. Och snälla, gärna lite mer djuplodande än "min son klär sig gärna i rosa". Vi pratar om generella medfödda skillnader i intressen och beteenden, inte triviala detaljer som färger etc.

Elephant sa...

Såhär ligger det till.

Allting i vårt samhälle är uppbyggt av sociala strukturer/konstruktioner. Det gör att själva termen är sanslöst pseudointellektuell att överhuvudtaget svänga sig med; som om det skulle finnas någonting inneboende gott eller ont i den. Det är intellektuellt oärligt och det tyder tillika på låg intellektuell kapacitet. Varför, när det presenteras i ett intellektuellt kontext, blir extra provocerande i sin dumhet.

Jag har inte tid att undervisa er, jag kan bara kort sammanfatta det för er:

Samhället är uppbyggt av människan. Människan är inte uppbyggd av samhället. Det är INTE hönan eller ägget. Män och kvinnor inom människan som inom alla arter har haft olika uppgifter i 99,99999% (argumenterbart exakt 100%) av vår huvudsakliga evolutionära selektion varför saker som generellt gynnar män har premierats och därför selekterats i stor omfattning, liksom saker som generellt gynnat kvinnor har selekterats och därför premierats i stor omfattning. Sen kan man välja att göra det här till ett problem, som likhetsfeministerna har gjort. Eller att helt sonika inte tro på det.

Sen man välja att inte tro på träd, asfalt, kemi, fysik o.s.v. också, men då måste man samtidigt acceptera att bli marginaliserad. Liksom man blir marginaliserad om man i ett seriöst vetenskapligt kontext argumenterar för kreationismen.

Helt i sin ordning, med andra ord.

Klara sa...

Zen: Jag tror inte att det finns "generella medfödda skillnader i intressen och beteenden" mellan män och kvinnor . Däremot tror jag på att män och kvinnor har en medfödd olik könsidentitet. T ex kan man jämföra ditt (oerhört tragiska) exempel med transexuella personer, som upplever att deras kropp inte stämmer överens med deras könsidentitet, och att ingreppet/övergreppet på David Reimer gjorde att han blev ”ofrivilligt transexuell”.
Även om könsidentiteten är en medfödd skillnad människor emellan tror jag alltså inte att den är avgörande för hur vi uppträder.
För övrigt är likhetsfeminismen är inte alls utdöende, utan tvärtom i majoritet i Sverige. Det är din tolkning av den som inte är helt korrekt. Läs gärna mer:

http://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%B6nsidentitet

http://sv.wikipedia.org/wiki/Socialt_k%C3%B6n

http://sv.wikipedia.org/wiki/Likhetsfeminism

Klara sa...

Elephant: Vad trevligt att du tog dig tid att kort sammanfatta hur landet ligger trots min provocerande dumhet, intellektuella oärlighet och uppvisning av låg intellektuell kapacitet!

Jag motsätter mig inte alls evolutionsläran. Jag menar dock att det ligger till på följande sätt: I tidernas begynnelse spelade de fysiska olikheterna mellan könen roll i uppdelningen av arbetet, och då tänker jag främst på styrka. Människan hade ännu inte uppfunnit de tekniska hjälpmedel hon nu har till sin hjälp, därför blev det naturligt att män gjorde de styrkekrävande aktiviteter som kvinnor inte kunde göra lika bra. Inte heller fanns bröstpumpar tillgängliga, mammorna ammade därför barnen osv. Självklart uppstod då vissa ”karaktärsdrag” hos könen. Tar man hand om barn lär man sig att bli uppmärksam och lyhörd för dess behov (typiska egenskaper som anses vara kvinnliga), det måste man (jag tror dock inte att män skulle varit okapabla till uttrycka dessa ”kvinnliga” egenskaper bara för att de var män).

Att män är fysiskt överlägsna kvinnor till 99,99999% (argumenterbart exakt 100%), har även haft en annan konsekvens. Det har lett till att män har haft makten över hur samhället ska se ut och hur det ska ordnas. Därför har män och de egenskaper som ansetts som manliga selekterats och premierats, helt i linje med Darwins teorier.

Kvinnor och ”kvinnliga” egenskaper har även de selekterats, men jag vet inte om jag tycker att dessa premierats nämnvärt(inom en art kan man dock inte radera ut det ena könet, då skulle den ju dö ut). Det går knappast att förneka kvinnans underordnade ställning genom historien. Att vara feminist, särarts- som likhets-, är att se att denna underordning fortfarande existerar och att detta är ett problem (vilket borde vara uppenbart för alla som tror på människors lika värde).

Hur som helst. I dag är det 2008. En uppdelning av arbetsområden, grundad på ett naturligt urval baserad på fysisk överlägsenhet, känns inte längre relevant. Och här kommer så min likhetsfeministiska huvudpoäng: Biologin styr inte längre våra liv. Det enda som fortfarande är bortom påverkan är faktorer som spelar en direkt roll i reproduktionen som t ex att kvinnor bär på och föder barnen.

Vi har valt att bortse från det naturliga urvalet på en massa andra områden, t ex inom sjukvården och framtagandet av mediciner osv. Du kanske tycker att alla som låt oss säga utvecklar cancer p g a arv borde lämnas åt sitt öde eftersom det trots allt är ett resultat av det naturliga urvalet? Det tror jag inte att du gör. Därför tycker jag att en hänvisning till Darwin när man diskuterar sådana här saker är vad som visar på låg intellektuell kapacitet. Inte en vilja att förändra sociala strukturer (där kom det igen!) som härstammar från stenåldern.

Klara W sa...

"I tidernas begynnelse spelade de fysiska olikheterna mellan könen roll i uppdelningen av arbetet"

Tidernas begynnelse? Människans utveckling skilde sig åt från shimpansen för ca 5 milj år sedan. I fem miljoner år har alltså varje enskilt gen, varje yttre attribut, varje social egenskap och förmåga, selekterats fram för att passa in i miljön våra förfäder levt i. Inget har lämnats åt slumpen.

De senaste ca 200 åren har människosläktet rubbat denna selektion genom att olika vetenskapsgrenar har kunnat sätta (iaf delvis) dessa mekanismer ur spel.

Jag förstår inte hur du, Klara, kan nonchalera den biologiska askpekten och säga att våra könsroller enbart är en social konstruktion. Hur kan den enbart vara det? Från och med att vi levde i grottor och män jagade och kvinnor tog hand om barn fram till i stort sett idag (få och korta undantag i historien), har kvinnor tagit hand om barn och hushåll och män har tagit hand om familjeförsörjning, mm, och således har egenskaper för dessa ändamål selekterats fram. Sedan varför kvinnor och män har valt/tilldelats dessa resp uppgifter är en annan fråga, men att vi haft denna uppdelning, är historiskt känt.

Detta gäller inte färdigheten i sig (dvs kvinnor vet inte hur man lagar mat och tar hand om barn från födslen), men vissa hormoner och vissa gener har selekterats fram som generallt sett (märk väl) ger potential och intresse för att utveckla denna färdighet. Såklart gäller inte detta alla individer, och att vissa egenskaper skulle göra en till en "bättre kvinna" eller "bättre man" känns fruktansvärt förlegat..

Selektion gäller som känt också andra egenskaper, tex hur vi bäst attraherar en partner: att vi har olika könshormoner, att vi ska lukta olika, att vi ska ha olika sorters komposition av svett (gäller apokrina svettkörtlar, tex under armhåla och runt könsorgan), mm.

Jag säger inte att det är svart eller vitt, tvärtom, jag tillskriver också de sociala kontexter stort inflytande på hur vi utvecklar våra personligheter. Jag förstår dock inte hur du tvärsäkert kan hävda att fem miljoner år av utveckling inte har gett avtryck för hur och vad de respektive kön har utvecklat för färdigheter?

Jag villl igen poängtera att detta gäller generellt. Generellt sett så hittar vi fler tjejer som får ökad hjärtfrekvens när hon hör ett barn skrika, än vad män generellt får. Generellt sett så stiger adrenalinhalten (snabbverkande stresshormon) i blodet snabbare hos män än hos kvinnor, medan cortisolhalten (långsiktigt stresshormon) stiger snabbare hos kvinnor än hos män. Detta, tror jag har multifaktoriella orsaker, MEN, biologisk selektion är i synnerhet en av dem.
(Social faktor är tex att storasyster fick lära sig att hon måste ta hand om sina småsyskon när de skriker , eller att kvinnor generellt sett tar på sig mera av hushållsarbetet och därför är kroniskt stressade (cortisol) för hur de ska hinna allt.

Du skriver: " I dag är det 2008. En uppdelning av arbetsområden, grundad på ett naturligt urval baserad på fysisk överlägsenhet, känns inte längre relevant. "

Nej, en rationell arbetsmarknadsuppdelning grundat på könstillhörighet är idag inte relevant för oss, eftersom vårt samhälle inte längre enbart kretsar kring reproduktion och överlevnad. Således behöver inte längre biologin styra våra liv i samma utsträckning. Men att den utövar ett inflytande på oss också idag, är lika aktuellt som någonsin.

Klara sa...

Klara: jag misstänker att vi är mer överens än du tror.

Jag menar inte att biologiska skillnader mellan könen inte existerar, däremot att de i sociala sammanhang ofta tillskrivs överdriven betydelse, övertolkas eller ses som absolut sanning fast det kan finnas andra förklaringar.

Det här med hjärtfrekvens vid spädbarnsskrik är ett jätteintressant exempel som kan tolkas på olika sätt, t ex såhär: Att män visar respons överhuvudtaget tyder på att även de är lämpade att ta hand om barn. Att kvinnor fick högre resultat generellt kan tolkas som ett resultat av sociala faktorer, att de är mer "tränade", att de lärt sig sen de var små att barn är ett kvinnligt område. Alltså inte ett resultat som tyder på att män genetiskt sett är direkt olämpliga att ta hand om barn.

Jag tror alltså inte att dessa skillnader är så markanta att de utgör ett hinder för hur vi kan ordna våra sociala liv(förutom just uppenbara saker att män t ex inte kan föda barn, hur mycket de än vill). Att hänvisa till biologiska skillnader tycker jag därför är orelevant i diskussionen kring t ex föräldraförsäkringen. Pappor klarar bevisligen alldeles utmärkt av att ta hand om småbarn, (annars skulle de obligatoriska pappamånaderna upphört för länge sedan).

I andra sammanhang än sociala, t ex fysiologiska, är det dock extremt relevant, som vid framtagning av mediciner o dyl.

Catharina sa...

klara w: "...och således har egenskaper för dessa ändamål selekterats fram.", "...vissa hormoner och vissa gener har selekterats fram...", hur tänker du dig då dessa gener? Och kanske mer relevant, vilka gener? Gener för omhändertagande eller andra typsikt "kvinnliga" sysslor?
Skulle kvinnor med starka "omhändertagandegener" ha slagit ut kvinnor med mindre utvecklade sådana enligt en survival of the fittest-teori och därmed skulle dessa gener ha selekterats fram? Jag ser detta som en praktisk omöjlighet. Snarare har väl kvinnor och män i alla tider uppmuntrats/tvingats till vissa aktiviteter varför det kan vara förvillande lätt att tro att dessa ärvts.