måndag 17 november 2008

Det som göms i snö...

Det den debatt som blossade upp på unt.se efter vår så kallade aktion på Fyrishov med all önskvärd tydlighet visat är inte bara att många människor uppenbarligen anser att bara bröst enbart hör hemma bakom lås och bom alternativt på Slitz framsida, utan även hur vanligt förekommande det är med betydligt mer ljusskygga åsikter än så. Förhoppningsvis utgör de som kommenterat på artiklarna inte något representativt urval av Sveriges befolkning (med tanke på nivån vore det förödande för framtiden) men diskussionen är ändå skrämmande och värd att kommentera på med tanke på att över 170 personer velat uttala sig i frågan och att majoriteten däribland varit starkt emot jämställdhet på badhuset. Som tidigare sagt präglas ”debatten” (citationstecken eftersom det är en förolämpning mot alla riktiga debatter att kalla det här för debatt) av personangrepp och förolämpningar, men även av en unken kvinnosyn som faktiskt borde vara utdöd. Med tanke på allt som skrivits om oss och om frågan så skulle detta inlägg kunna bli hundratals sidor långt, men jag begränsar mig till följande punkter som präglat diskussionen:

- Feminister är fula och feta, alternativt plattbröstade flator. Att som kvinna önska och arbeta för ett jämställt samhälle är för många uppenbarligen så hotande att man måste reduceras till ful och oattraktiv. Då en kvinnas utseende av många anses vara en av hennes viktigaste tillgångar så blir det för dessa personer ett effektivt sätt att trycka ned henne genom att angripa just detta. Kommentarer såsom att de tjejer som inte ständigt vill ses som sexuella objekt endast ”är avundsjuka eftersom de inte har något att visa upp vad gäller bröst” eller ”redan är avsexualiserade” samsas med påståenden om att det bara är tjocka feminister eller plattbröstade flator som skulle kunna göra någonting så vedervärdigt som att försöka avsexualisera kvinnokroppen i det offentliga rummet (”avsexualisering” och ”det offentliga rummet” verkar för övrigt vara begrepp som många unt-läsare har problem med). Förfulning – ett klassiskt grepp som tydligen inte gått ur modet.

- Vi ville bara ha uppmärksamhet. I kontrast till påhopp om att vi är fula och osexiga står påståendena om att vi bara vill visa upp oss och flasha sillisarna. ”Exhibitionism helt enkelt”, ”det verkar som om tjejerna vill ha uppmärksamhet genom att visa sina tuttar”, ”tjejer som bara vill visa upp sig”... Etcetera. Etcetera. Etcetera. För vissa människor är kvinnors kroppar så oerhört förknippade med sex, oavsett i vilken miljö eller vid vilket tillfälle, att det måste vara det det handlar om. För dessa personer är det otänkbart att detta kanske var en genomtänkt handling syftandes till att åskådliggöra ett problem. En större tanke än att visa brösten kan ju inte finnas, vilket leder vidare till nästa punkt: fördumning och förlöjligande.

- Förlöjligande, en fin gammal härskar- teknik. ”Förlöjligande sker när någons insats blir förhånad, utskrattad, infantiliserad eller liknas vid djur” (källa: Uppsala Studentkårs pamflett om härskartekniker). Härskartekniker används i diverse debatter i både det ena och det andra sammanhanget, men än idag oftare mot kvinnor än mot män. Utöver att vi är pantade silikonbrudar i tonåren som bara vill flasha förtjänar vi uppenbarligen att vinna ”priset för 2008 års löjlighet” och aktionen visar ”på en låg intellektuell nivå”. (Den sistnämnde skribenten ansåg även att vi borde använt våra verbala förmågor istället för att halvnakna springa in och tvinga oss på folk. Att en handling säger mer än tusen ord har inte slagit vederbörande in, inte heller att denna debatt aldrig uppstått om vi börjat med att skriva en fredlig insändare). Det är lätt att avfärda någon genom att kalla henne dum och ointellektuell istället för att lyssna på personens argument och bemöta dem på ett seriöst sätt. Tyvärr drabbar denna fördumning oftare kvinnor vilket hela debatten på unt visat.

- Visar man upp sin kropp förlorar man äganderätten över den. I unt-debatten har vid några tillfällen den vidriga ”skylla sig själv”-mentaliteten dykt upp, vilket är samma mentalitet som ibland visar sitt fula tryne i våldtäktsdomar från svenska domstolar. Den går ut på att om man väljer att visa sin kropp så förlorar man därmed rätten att själv bestämma över den. Visar en tjej upp vad som enligt samhällets normer är ”för mycket” får hon skylla sig själv om hon råkar illa ut. Flera skribenter menar på att om man vill bada utan bikiniöverdel får man finna sig i att gubbar flåsar över en och att människor glor, och man får till och med ”räkna med smygfotografering och filmning, och ett litet utlägg på internet”. Att ens kropp är ens egen oavsett hur mycket av den man visar är fortfarande inte en allmän åsikt i alla läger.

Inte så mycket som att försöka besvara de anklagelser vi mötts av har jag genom detta inlägg velat belysa hur kvinnor ofta bemöts när de försöker förändra någonting och bryta rådande normer, och speciellt då när det handlar om kropp och sexualitet. Det är få idag som skulle säga sig vara emot lika lön för lika arbete, men när det kommer till vad som borde vara en så enkel fråga som att kvinnors kroppar i det offentliga inte skall sexualiseras på ett sätt som mäns kroppar inte gör, då dyker oväntat konservativa åsikter upp. Det sorgligaste av allt är dock när kvinnor skriver och på detta oerhört onyanserade sätt kritiserar. Någon borde upplysa dem om att det finns en speciell plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor, och att den platsen är allra, allra längst ner.

4 kommentarer:

Fredrik sa...

Av vissa av kommentarerna blev man smått mörkrädd. Men var inte det jag tänkte ta upp, utan det som du sa sist. Nämligen:

"Någon borde upplysa dem om att det finns en speciell plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor, och att den platsen är allra, allra längst ner."

Detta tycker jag är ett av det största misstagen feminister gör (och en av huvudanledningarna till varför jag drar mig från att kalla mig feminist trots att jag delar de flesta av vad som allmänt uppfattas som de feministiska målen, eftersom ordet kan (miss)tolkas som just ett uttryck av detta). Nämligen att jämställdhetssträvan skulle handla om kvinnors kamp mot män. Könsroller, könsordningen och (min favorit) könsidentifieringen upprättshålls i lika stor grad av kvinnor som män. Dess konsekvenser, förutsatt en värdeneutral hållning, slår precis lika hårt mot kvinnor som mot män. Den är delvis upphovet till att mångas, framförallt män men även kvinnors, "ilska" mot jämställdhet, likväl som vissas inställning att kvinnor bör få de privilegium som traditionellt förbehållits män medan de bör behålla de som de traditionellt har haft.

Den grundar sig i någon typ av otillbörig könsåtskillnad som i sig är ojämställd (eller möjligen grundar sig på särartsfeminism). Varför skulle kvinnor har större ansvar att hjälpa en kvinna. Om något har väl människor en skyldighet att hjälpa andra människor, oavsett kön.

(Min kritik är till största delen riktad till fenomenet som sådant, något som din mening bara var en lite strima av. Skulle min kritik appliceras helt på din mening skulle kritiken bli fullständigt oproportionelig. Förbehåll för eventuell misstolkning från min sida finns också :).)

Hanna sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Hanna sa...

Fredrik, jag håller i mångt och mycket med dig. Jag anser verkligen inte att kampen för jämställdhet ska vara en kamp mellan kvinnor och män, tror att det skulle motverka sitt syfte och bara bli kontraproduktivt.

Däremot så tycker jag faktiskt att kvinnor i vissa fall kan ha ett ansvar att hjälpa andra kvinnor. Det handlar inte på något sätt om särartsfeminism utan om att underlätta och påskynda kampen för jämställdhet. Som det ser ut nu så finns det statistik som visar på att kvinnliga chefer och företagsledare kan vara sämre än manliga på att välja kvinnor till viktiga poster, vilket känns sorgligt. Som samhället ser ut idag behöver kvinnor sluta leden och hjälpa varandra fram när så behövs, inte motverka varandra.

Lisa sa...

Copy paste o in på UNT:s hemsida säger jag om detta inlägg (fast kanske inte sista stycket om helvetet för då kanske Siv, Barbro, Gunnel o inte vet jag vad alla tanter heter får spader och helt tappar konceptet)!