måndag 17 november 2008

Kvotering är inte diskriminering


I dagens SvD intervjuas Nyamko Sabuni med anledning av att Sverige halkat ner från första till tredje plats på World Economic Forums jämställdhetsrankning. Hon tycker inte att man ska göra så stor grej av det, eftersom det faktum att bland annat Norge sprungit oss förbi stavas kvotering till bolagsstyrelser.

I Sabunis värld är kvotering lika med diskriminering. Hon medger att kompetensen generellt är högre i de styrelser där könsfördelningen är relativt jämn, och att det dessutom redan pågår en slags kvotering av män till styrelser. Men enligt Sabunis resonemang bör alltså inte denna diskriminering ersättas med en annan typ av ”diskriminering”. Hon menar kvotering inte är lösningen till den skeva könsfördelningen eftersom det ”är en jätteenkel metod att egentligen frånta sig ansvaret för att nå genuin jämställdhet”.

Hur tänker då Sabuni ta sitt ansvar för att nå ”genuin” jämställdhet i bolagsstyrelserna? Jo, med hjälp av familjepolitik. Och visst, familjepolitiken är ett viktigt verktyg för att nå en mer jämställd arbetsmarknad. Men hushållsnära tjänster och mer pappaledighet kommer knappast att förändra den mansdominerade styrelsekulturen (åtminstone på kort sikt). Problemet är inte bristen på kompetenta kvinnor. Och därför ligger inte huvudlösningen i att dessa kvinnor ska slippa städa hemmet, eller i att deras eventuella makar ska stanna hemma med barnen.

Andelen kvinnor i Sveriges börsbolagsstyrelser uppgår inte ens till en femtedel. Och sedan Sabuni med bihang slopat det lagstiftningshot som förra regeringen effektivt använde som sporre, har utvecklingen dessutom stannat tvärt. Detta bör Sabuni göra en stor grej av. Allt annat är att förringa jämställdhetsdebatten.

I Norge blir en kvinna med högre kompetens än en manlig konkurrent invald i en styrelse med hjälp av kvoteringslagen. Detta är inte en förfalskad väg att nå jämlikhet, det är inte orättvist, och det är definitivt inte diskriminering.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

14 kommentarer:

Fredrik sa...

För det första: bolagsstyrelsers sammansättning är någon som staten (eller någon annan än aktieägarna) inte ska påverka, annat än indirekt. Om aktieägarna, enligt mig, är så korkade att de inte röstar in någon på grund av dess kön trots att personen har bäst objektiva kvalifikationer så får de skylla sig själva när deras företag går sämre än vad det kunde ha gjort. Vidare kan man bara hoppas att de som tycker det är viktigt att det är en jämn könsfördelning inte köper varor och tjänster från de företag som har en ojämn fördelning. Därmed sätta större press på aktieägarna.

(Detta gäller självklart inte bara kvinnor, om ägarna bara vill ha 43-åriga fd. trädgårdsmästarer, som älskar Evert Taube och är från Flen så ska de absolut få ha det.)

För det andra: könsidentifieringen! Kvoteringen ökar graden av könsidentifiering, man tvingar folk att identifiera andra (och sig själva) utefter kön i en större utsträckning än vad de antagligen annars skulle ha gjort. Inför man kvoteringslag blir det omöjligt för aktieägarna att någonsin välja någon till en bolagsstyrelse utan att ta dess kön i beaktan. Vilket, enligt mig, påverkar jämnställdheten negativt.

Till sist: jag är övertygad om att en av de stora anledningarna till att det är få kvinnor i styrelser är att kvinnor i lägre utsträckning vill sitta i styrelser (något som inte har primärt biologiska skäl, kanske inte några biologiska skäl alls). Därmed ser jag inte problemet (förutsatt att man inte är särartsfeminist) med få kvinnor i bolagsstyrelser idag. Det stora problemmet är, anser jag, när personer förhindras från att göra det de vill (till exempel lagstiftning mot kvinnor i bolagsstyrelser). Sen ser jag det som positivt om könsroller skulle kraftigt förminskas, en utveckling som sagt jag anser endast kan tas vidare genom minskad könsidentifiering. Fram till dess ser jag det inte som något problem med en annan fördelning än hälften-hälften i bolagstyrelser. Jag skulle även kalla den jämställd om den var propotionell mot antal sökanden, eller snarare om de mest kvalificerade får uppdragen. Från dessa premisser skulle en kvoteringslag leda till en mer ojämställd bolagsstyrelse eftersom en kvinna skulle ha lättare att ta sig in i en styrelse än en man med samma kvalifikationer.

Håller med om att vissa bolagsstyrelser idag är ojämställda ("även" enligt min definition). Dock är kvoteringen inte lösningen.

Fredrik sa...

Oj, i "stridens hetta" glömde jag bort, bra skrivet även om jag, som du ser, inte håller med fullt ut :)

Klara sa...

Att kvinnor inte finns i styrelserna för att de inte vill finnas där är en (för de flesta mycket bekväm och tillfredsställande)förklaring som jag inte köper. hört talas om "glastaket"?

Du utgår ifrån att det är de (manliga) individernas kompetens som gett dem uppdragen, inte deras kön i sig, och att kvotering skulle leda till att man såg mer till kön än till kompetens i högre grad än idag. Vad du missar är att könsidentifiering redan spelar en mycket stor roll i tillsättningen av styrelser, det är bara det att den idag är ensidigt manlig. Män tillsätter helt enkelt män.

Därför skulle inte kvotering öka könsidentifieringen så mycket som att det skulle bryta den nuvarande ordningen. Visst, man ska fortfarande beakta kön, men man tvingas att inte bara beakta sitt eget.

Dessutom: Kan inte kvotering, eller hot om kvotering, leda till att företagen anstränger sig för att hitta och/eller "ta fram" (lära upp inom företaget osv) kompetenta kvinnor likväl som män? Att det leder till en bredare kompetens generellt, och därmed är samhället till nytta?

f ö:
tror du verkligen att konsumenter (i en utsträckning som gör ens den minsta skillnad) skulle orka sätta sig in i könsfördelningen i styrelserna för företagen vars produkter de köper? Kom igen..

Fredrik sa...

Jag vet faktiskt inte vad "glastak" syftar på. Du får jättegärna berätta :) (snabbsökning på google/wikipedia gav inget matnyttigt).

Jag tror denna diskussion grundar sig lika mycket på "klassisk" politisk åsikt som olika syn på jämställdhet (och hur man når dit).

Som jag sa i sista stycket håller jag absolut med om att vissa (många?) aktieägare handlar ojämställt. MEN oavsett tycker jag inte staten ska lägga sig i hur eller vilka ägarna tillsätter som styrelse (möjligen vid näringsförbjud). Om de vill välja in ny-nazister och seriemördare så får de gärna göra det. Därför anser jag att diskussionen angående kvotering inte är så passade för bolagstyrelser, eftersom även om jag skulle vara för kvotering i sig så skulle jag inte tycka att man skulle påtvinga styrelserna det. Mer intressant när det gäller statliga tjänster (där staten självklart ska lägga sig i).

Vad det gäller staten, tycker jag, att den endast ska beakta relevanta faktorer. Detta kan ibland kan inkludera kön, t.ex. gynekologer till en mottagning i ett område där det bor många muslimer, men i princip alltid är kön irrelevant.

"Därför skulle inte kvotering öka könsidentifieringen så mycket som att det skulle bryta den nuvarande ordningen."
Jag skulle snarare säga en steg fram flera bak. Lite som man ville skapa fromma barn genom att med våld lära dem rabbla bibeln utantill. Man minskar på konstgjord väg en liten del av resultatet av överdriven könsidentifiering vilket resulterar i att könsidentifieringen ökar. Som exempel: En personchef ska tillsätta en tjänst och (enligt mig) handlar helt exemplariskt, hen har lyckats bortse från alla irrelevanta faktorer (som i det här fallet kön var) och anställt den som geniut är bäst på arbetet - allt vad kön heter har inte gått genom hjärnan en enda gång. Men så kommer VD:en in och säger att man inte får anställa personen eftersom den har "fel" kön. Personalchefen har tvingats in i identifiera personer efter kön i ett sammanhang där det inte var nödvändigt. Exempelt är överdrivet men fortfarande relevant.

"Kan inte kvotering, eller hot om kvotering, leda till att företagen anstränger sig för att hitta och/eller "ta fram" (lära upp inom företaget osv) kompetenta kvinnor likväl som män?"
Antagligen. Men som sagt inte statens uppgift att eftersträva jämställdhet.

"Att det leder till en bredare kompetens generellt, och därmed är samhället till nytta?"
Jag väljer att tolka detta som att man har ett bredare rekryteringsunderlag och därmed fångar upp fler "talangfulla" personer och inte som att kvinnor besitter någon speciell typ av kompetens. Om jag tolkade dig rätt, absolut! Om jag hade ett företag skulle absolut sträva efter att anställningar grundade sig på kvalifikationer och kön inte låg till grund för möjligheten till vidareutbildning.

Vad det gäller konsumentmakt, så nej. Jag tror inte att folk idag orkar att sätta sig in i frågan i den grad som behövs, de kan inte alltid göra det när det gäller sin egna hälsa. Mycket anser jag det beror på vi är uppvuxna i ett samhälle med en paternalistisk stat. Jag skulle önska att konsumenter gjorde det i större utsträckning. Men jag tror inte det är omöjligt.

carljohan@skick.se sa...

Jag måste bara reagera på påståendet att kvotering inte är diskriminering. Det är det ju uppenbarligen, enligt alla konventionella definitioner av begreppet. Sen är det en annan sak om du anser att det är bra diskriminering.

Lina sa...

Carljohan: jag håller med dig till viss del, men ändå inte fullt ut.

Om en kvinna och en man båda vill ha plats i en styrelse (och kvinnan har högre kompetens än mannen), är det diskriminerande om mannen blir den som väljs in i styrelsen. En lagstiftning som motverkar detta anser jag inte vara diskriminerande. I fall där kompetensen är lika kan jag förstå ditt resonemang, men jag tycker ändå att det finns utrymme för egna tolkningar om vad diskriminering egentligen innebär. Vissa psykolog- och veterinärutbildningar som har brist på manliga studenter kvoterar ju in dessa om meriterna är likvärdiga med kvinnliga sökanden. Så vitt jag vet har ännu inget beslut fattats om huruvida detta strider mot diskrimineringslagen.

Vill man hårdra det kan ju begreppet diskriminering appliceras på nästan vad som helst. I de flesta fall är det ju omöjligt att i viss mån (undermedvetet) inte ta social bakgrund, kulturell eller politisk tillhörighet etc. i beaktning vid beslutsfattande i någon form.

carljohan@skick.se sa...

För mig är det är omöjligt att se kvotering som någon slags superkraft som neutraliserar könsdiskriminering. Det är snarare en fråga om symbolik och principer som har stort inflytande över vårt samhälle. Men tror du inte att kvotering oundvikligen kommer att föra med sig att bolagsägare tvingas lägga sina sakliga önskemål om styrelseledamöternas bakgrund, egenskaper och kompetens åt sidan för att uppfylla kvoteringstvånget? Och kommer det verkligen att skapa ett genuint mer jämställt näringsliv?

För övrigt blev Uppsala universitet fällt i högsta domstolen 2006 för diskriminering, på grund av kvotering.

Lina sa...

I vissa fall tror jag att bolagsägare kommer att tvingas lägga dessa önskemål åt sidan, vilket är olyckligt. Men att utgå ifrån att det inte finns kompetenta kvinnor som uppfyller dessa önskemål är långt värre. Och ja, jag tror att kvotering kan skapa ett ”genuint” mer jämställt näringsliv. Får man upp fler kvinnor på höga poster kommer säkerligen den undermedvetna uppfattningen att män generellt är mer kompetenta än kvinnor att suddas ut.
Vad menar du är det som talar emot att kvotering inte kommer att skapa genuin jämställdhet?

Vad gäller domen mot Uppsala universitet gällde den kvotering av sökande som trots lägre betyg än andra sökande antogs till utbildningen. Jag pratade om kvotering där betygen var lika mellan sökande.

carljohan@skick.se sa...

"Men att utgå ifrån att det inte finns kompetenta kvinnor som uppfyller dessa önskemål är långt värre." Okej, då skiljer sig våra perspektiv ganska mycket. Jag tycker nämligen att statlig sanktionerad diskriminering är mycket värre. Av den enkla anledningen att jag tycker illa om idén att staten godtyckligt kan kränka individer för kollektiva syften.

Jag tror inte att det främsta skälet till att könsfördelningen i bolagsstyrelser brister är att ägare inom näringslivet generellt ser kvinnor som mindre kompetenta. Klaras förklaring om identifikation - att man gärna representeras av män - är säkert en viktigare anledning. Problemet är med andra ord att kvinnor äger mindre än män. Dessutom tror jag att kvinnor missgynnas genom HELA yrkeslivet (det tar säkert minst ett halft yrkesliv att bli styrelseledamot i ett publikt bolag) - och att Sabuni i det avseendet har poänger med sin "familjepolitik".

Styrelsekvoteringen handlar ju inte om kvotering vid likvärdiga sökande, det du nämnde var väl ett hypotetiskt fall?

carljohan@skick.se sa...

Freudian slip: "Att män gärna representeras av män" ska det vara!

Lina sa...

Staten tjänar till stor del för kollektiva syften. Ett enbart teoretiskt resonemang som grundar sig i statens orätt att kränka individer kan lika gärna legitimera påståenden som att ”skatt är stöld”. Ojämställdheten är ett reellt problem som marknaden i första taget uppenbarligen inte kan lösa själv. Detta blir oerhört tydligt då rekryteringen av kvinnor till bolagsstyrelser tvärstannat i och med att lagstiftningshotet slopats.

Jag tolkar den könsidentifikation som Klara pratar om inte som att man helst representeras av en annan man bara för att de är av samma kön, utan att identifikationen har att göra med vad man förknippar med just det könet (exempelvis kompetens, auktoritet etc.) Om jag förstår dig rätt pekar ditt resonemang kring könsidentifikationen åt ett annat håll: om andelen kvinnliga ägare ökar, så kommer andelen kvinnor i dessa styrelser också att öka. Om detta nu skulle bli utfallet löser det visserligen problemet med att vi har få kvinnor på höga poster, men problemet att män i första hand väljer andra män kvarstår. Hur kan detta vara genuin jämställdhet? Dessutom, hur ska vi nå målet med fler kvinnliga ägare?

Angående Sabunis resonemang om familjepolitiken: jag skriver i inlägget att familjepolitiken är viktig för att nå en mer jämställd arbetsmarknad. Däremot tror jag att den på kort sikt hjälper föga vad gäller förändring av styrelsekulturer.

Lina sa...

Oj, släppte visst ifrån mig en liten felskrivning jag med. Det ska stå "...EN man helst representeras av en annan man"

Ronja sa...

Jag måste bara kort instämma i Fredrik och Carl Johans resonemang. I övrigt, som kvinna i näringslivet, så tror jag inte att könskvotering är lösningen. Jag skulle aldrig vilja vara den som blir inkvoterad, med den vetskapen att jag inte hade fått platsen om jag inte var kvinna. Alla debatter kring inkvotering på universiteten visar att detta är en icke-önskvärd lösning.

Vidare så håller jag med om att staten inte skall blanda sig i bolagsstyrelsens sammansättning. Att tvinga fram en lösning på ett område som egentligen skall tillhöra den privata sfären/fria marknaden är inte önskvärt. Jag har en helt annan åsikt när det exempelvis gäller föräldraledigheten då det ligger inom statens beslutskompetens.

carljohan@skick.se sa...

Att anföra individualistiska argument medför inte att man hävdar att skatt är stöld. Skatt är inte nödvändigtvis kollektivistisk. Däremot kanske man står på en argumentgrund som lika gärna kan rättfärdiga tvångssterilisering, om man utan vidare underordnar invididen kollektivet.

Det är intressant att använda begreppet marknad i sammanhanget. Arbetsmarknaden som helhet måste vara det som åsyftas. Om man är intresserad av att härleda den bristande jämställdhet arbetsmarknaden lider av och försöka rätta till den, framstår inte kvotering som en ganska avlägsen lösning? Genom att i grunden underminera de strukturer som har gett upphov till de mansdominerade bolagsstyrelserna - undertryckt initiavkraft, personliga och systemrelaterade hinder att göra karriär inom privat sektor och begränsad möjlighet att bygga ägarskap inom näringslivet m.m - får man ett näringsliv och en arbetsmarknad som är genuint jämställt på alla plan.

Jag tror inte att det finns någon kortsiktig lösning alls på jämställdhetsproblem, ens om de är relaterade till isolerade kulturer.