måndag 3 november 2008

Revolutionen börjar hemmavid

I dagens DN skrivs om en nyligen publicerad doktorsavhandling som visar på hur en skev uppdelning av hushållsarbetet får kvinnor att må sämre psykiskt. Katarina Boye, som skrivit avhandlingen för Stockholms universitet, konstaterar det sorgliga faktumet att kvinnor gör den stora delen av allt arbete i hemmet och sedan får lida följderna av detta. Enligt Boye beror fyrtio procent av skillnaderna i välmående mellan kvinnor och män på just denna ojämställdhet på hemmaplan. Kvinnor gör i genomsnitt tre gånger så mycket hemarbete, men i de fall där båda parterna jobbar över hundra procent gör kvinnorna istället F Y R A gånger så mycket.

Det är väl knappast så att man blir överdrivet förvånad. Det är sedan länge känt att kronisk stress är betydligt vanligare bland kvinnor än bland män och att detta till stor del beror på att kvinnorna får dra det tunga lasset hemma. Men hur kan det fortfarande vara såhär? I ett samhälle där kvinnor och män är ute och förvärvsarbetar i nästan lika hög grad, och där majoriteten av alla svenskar säger sig vara för jämställdhet, hur kan dessa skandalösa förhållanden fortfarande råda? Det sorgligaste i kråksången är dock att de flesta par (speciellt i den yngre generationen) faktiskt tror sig leva på ett jämställt sätt, och att en stor andel män faktiskt menar sig göra i stort sett lika mycket hemarbete som sina fruar/sambos. När kvinnor inte ens själva ser hur mycket mer arbete de får göra, hur ska de då kunna ställa krav på sina män? Och ännu viktigare: hur kan männen inte se att maten som står på bordet lagades medan de själva låg i tv-soffan och kollade på Premier League?

Revolutionens timme borde vara inne! Kvinnor måste våga öppna ögonen, fatta läget och börja ställa krav. Män måste ställa sig själva mot väggen och se sanningen i vitögat. Vill killar verkligen att deras flickvänner eller fruar ska bli sönderstressade, utbrända och deprimerade för att de själva ska slippa skrubba toaletten? Och hur ska andra områden i samhället någonsin kunna bli jämställda om det är en uppdelning som den nu rådande vi visar upp för våra barn? Nej, vill vi ha någon reell förändring måste vi börja hemmavid och städa framför egen dörr först.

14 kommentarer:

Lisa sa...

Att de mår psykiskt dåligt av allt hemarbete beror kanske bara på att de inte druckit tillräckligt med stärkande Blutsaft!

Nej, skämt å sido, det är för jävligt. Klart som sjutton att man mår dåligt om man ska skura för två jämt o ständigt. Tror dock att det är en fråga om både mäns och kvinnors inställning här. Många kvinnor, kanske framför allt ett par genertaioner upp vill inte riktigt släppa in männen i zonen. Jag tror också att många yngre par anser sig leva mer jämställt än de gör men samma fenomen återfinns nog även här. "Du kan ju inte damma ordentligt bla bla bla, gör si gör så..." Let it go. Sätt dig i soffan o ta en öl. Vi måste också tillåta oss att slappna av mer, bli medvetna om hur mycket vi grejar och ge killarna en chans. Förhoppningsvis vill de inte, som du skriver, att deras flickvänner, fruar, sambos osv ska bli utbrända och sönderstressade. I hope not!

A.P.SE sa...

Katarina Boye är feminist och man kan därför inte ta hennes doktorsavhandling på allvar.

Jag kan bara tala för mig själv och min omgivning och där har vi män alltid gjort minst hälften av hemarbetet.
Vi har inte "hjälpt" till utan tagit ett eget ansvar.

Alla kvinnor har inte en hemarbetsgen inom sig utan kan liksom en del män vara slarviga.

Så varför generalisera?????????????

Klara W sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Klara W sa...

Håller helt och fullt med! Kvinnor måste börja ställa krav och inte finna sig i skiten! När dock en förhoppning om att vi 80-talister (mer kända som egogenerationen) i egenskap av just vårt ego inte kommer finns oss i att göra någon annans arbete och därför aldrig kommer att skrubba toastolen efter någon annan än oss själva.

Assar sa...

De undersökningar som visar att kvinnor gör mer arbete i hemmet än män visar ju även två andra fakta:

1) Ensamstående kvinnor lägger mer tid på hemarbete än ensamstående män. Även där finns alltså en skillnade. Då kan man ju undra vad det kvinnorna gör under den mertiden? För det är väl inte så att män utför arbetet mer effektivt än kvinnor? Eller lägger kvinnorna mer tid på dekoration och pyssel och liknande som män generellt sett inte bryr sig om? I så fall borde väl kvinnorna sluta med sånt, oavsett om de är ensamstående eller inte. Det vore en bra början, istället för att klaga på mertiden.

2) Män lägger totalt ca 15 minuter mer tid på arbete per dag än vad kvinnor gör, sammanräknat avlönat arbete och hemarbete. En bra början till jämnare fördelning av arbetet i en heterosexuell parrelation vore då att kvinnorna började bidra till familjens/parets försörjning i högre utsträckning. Dels genom att jobba mer, men också genom att söka sig till mer välbetalda jobb än de gör idag. Visserligen innebär det också osäkrare jobb, i och med att lönerna är högre i privat sektor, men det är ju en konsekvens av den ökade jämställdheten.

Viktiga delar av bollen ligger alltså hos kvinnorna, som kollektiv betraktat, om de vill uppnå en jämnare fördelning än vad de traditionella könsrollerna stipulerar idag.

Lisa sa...

Till a.p.se: Varför skulle man inte kunna ta hennes doktosavhandling på allvar för att hon är feminist?
Nej, alla kvinnor har ju inte en "hemarbetsgen" inom sig och kan precis som män vara slarviga. Tror inte att någon skribent på den här bloggen motsätter sig detta. Det är liksom lite det som är grejen med feminismen. Vad vill du egentligen säga med din kommentar?

Till assar: Kvinnor bör alltså söka sig till mer välbetalda jobb? Problemet där är väl kanske att de jobb som kvinnor söker sig till alltid blir mindre betalda just för att de utförs av kvinnor. När kvinnor söker sig till traditionellt mer mansdominerade sektorer får de ändå mindre lön. Det är lite där skon klämmer.

By the way; Dekoration och pyssel? Det är väl knappast det som får kvinnorna att må psykiskt dåligt?

Markus Berensson sa...

"Knåp och pyssel - det nya folkhälsoproblemet".

Jag ser redan för mig hur folkhälsovårdsmyndigheten utfärdar direktiv om det hälsovådliga i att köpa krukväxter som behöver bevattnas, gardiner som behöver strykas eller dödsfaran med att använda bordsduk och servetter.

pelleH sa...

Fyra ganger mer later otroligt. Hur kan sa manga kvinnor ga med pa sadant?

Ni alla borde gora som jag och min fru. Ingen gor nagot, hemmet ser ut som skit och bada mar lika daligt. Jamstallt!

Skulle vara intressant att se en uppdelning av studien pa alder, utbildning och bostadsort. Finns det?

Hur ar tiden matt? Ar den sjalvuppskattad?

Mar man battre av att klippa gras, mala huset, spika upp lister, byta dack, fixa cykeln och klistra ihop trasiga leksaker? Varfor maste man gora dessa saker?

Lina sa...

Hanna: jag håller absolut med dig i vad du säger, men för att hemarbetet ska bli mer jämställt tror jag dessutom att det är viktigt att kvinnor tar för sig av de "tyngre" sysslor som generellt sett utförs av män. Och att män låter dem göra det.

Att män i större utsträckning målar om huset, snickrar, byter däck på bilen etc. blir ju en slags "ursäkt" för att de inte gör lika mycket i det vardagliga husarbetet. Jag tror att många kvinnor är bekväma av sig och hellre sköter matlagningen på daglig basis i utbyte mot att ex. slippa laga diskmaskinen. Vad de inte förstår är att de i det långa loppet förlorar på det, vilket du skriver.

Jag menar absolut inte att kvinnor ska ta på sig MER, jag tycker att det är fruktansvärt att det fortfarande är vi som tar på oss större del av städning etc, och kanske ännu mer fruktansvärt att vi inte ens inser det. Men för att nå jämställdhet i hemmet krävs inte bara en kraftansträngning vad gäller klassiskt hemarbete, utan även vad gäller så kallat "mansgöra". Byt en propp idag, slipp dammsugningen i morgon!

Petter sa...

"Och ännu viktigare: hur kan männen inte se att maten som står på bordet lagades medan de själva låg i tv-soffan och kollade på Premier League?"

Vilka är "männen"? OSS alla? Jag har då aldrig sett en match Premier League, trots att det är vad VI män i regel gör medan NI kvinnor står vid spisen.

Jag förstår, stöttar och följer redan din uppmaning, Hanna (åtminstone vill jag tro det), men generalisering som ovan hjälper inte att förebygga könssegregering. Kom igen!

Annars är jag helt inne på både din och Linas bana.

http://pici.se/pictures/cqGYiqkkB.jpg

Klara sa...

jag tror att anledningen till att kvinnor mår mer psykiskt dåligt av det arbete de utför i hemmet är för att det är de vardagliga sysslorna som traditionellt är kvinnogöra. det är inte "klipp gräsmattan i gång i veckan under sommaren" eller "häng upp en hylla när vi handlat på ikea". Det är saker som måste upprepas varje dag/vecka året om, som städning, matlagning, disk osv. klart att det är mer stressande. Anledningen till att det ser ut såhär tror jag helt klart är, precis som Lisa påpekade, att hemmet har varit kvinnornas domän. Det är det vi har fått lära oss helt enkelt. Jag tror dock också att det är påväg att ändras, inom en generation eller två kommer det förhoppningsvis se helt annorlunda ut.

Assar: den där undersökningen, hur ofta hade de ensamstående papporna vårdnad om barnen? Där har du kanske en ledtråd till varför hushållsarbetet tog längre tid för kvinnor. eller kanske att de prioriterar det mer. "dekoration och pyssel".. jojo.

Dessutom, i en familj måste någon ta hand om markservicen. för att kvinnorna ska kunna gå ut i arbetslivet i en större omfattning än idag (dvs inte jobba så mycket deltid, ta mer "krävande" jobb osv) måste alltså männen hem (om man nu inte lägger ut arbetet på någon annan).

för övrigt, jag måste bara få påpeka: generaliseringar måste kunna göras. jag blir så trött på allt individtjafs när det gäller sådana här frågor. JA, det finns undantag. Det gör det alltid. Men summan av många individuella handlingar kan bli ett mönster, vilket det handlar om i det här fallet. Så sluta känna er så jäkla anklagade hela tiden, var istället stolta över att ni är några av dem som jobbar mot en förändring och föregår med gott exempel.

Lina sa...

Bra sagt om individtjafset Klanno!

Petter sa...

Jag känner mig inte så jäkla anklagad, men blir bara så trött på detta fortsatta uppbyggande av "vi" och "ni" och "er" och "oss" och "dem". Jag ville göra ett (kanske aningen för dramatiskt) statement. Det är klart att generaliseringar i viss mån behövs för en fungerande debatt, men det känns samtidigt som att man måste tassa omkring bra mycket försiktigare runt att generalisera kvinnor än män. Jag tror att vi (vi alla) lätt kan glömma att män kan bli minst lika förnärmade av att bli ihopklumpade i samma pilsnerdoftande hög av sportfånar som kvinnor blir av att hamna i valfri kategori av "fruntimmer".

Det känns som att det finns en mentalitet som ungefär går "männen kan gott TA det" för mannen genom historien varit (och är) det orättvist privilegierade könet. Och det ligger förstås något i det. Men måste det handla om att "ge tillbaka"? Jag frågar alltså, vem som än vill svara. Det kanske inte är så konstigt att manliga feminister inte tas på lika stort allvar som kvinnliga, men det är beklagligt.

Det finns fortfarande en tydlig definition av "vi" och "ni" (osv.) som jag faktiskt inte riktigt vet hur den ska suddas ut. Men könssterotyper, som den passiva Premier League-mannen (eller vilken annan sterotyp som helst, oavsett kön) stärker väl den bara ytterligare?

Petter sa...

Gårdagens kommentar, efter att ha suttit uppe till valvakan, blev alldeles för långdragen och rörig - och jag ber om ursäkt om jag drog onödigt mycket bort ifrån huvudfrågan här. Min huvudtanke var alltså denna, och det jag reagerade på (eller det Hannas inlägg lite osökt fick mig att börja reflektera över): det känns som att det råder en tanke om att det är mer ok att generalisera män (oavsett om du är man eller kvinna) eller rent allmänt tala om "männen" som grupp. Det kanske kan behövas i vissa fall och det kanske till och med på något sätt är rättfärdigat. Men det fortsätter bygga på avståndet mellan oss - "vi" och "ni" - och det tycker jag är tråkigt.