torsdag 27 november 2008

Stämning, Stridsberg, Solanas




Författare. Kandelabrarna lyser upp Östgöta nations bibliotek, utanför snöar det. Med sin svaga röst läser hon upp den text hon själv skrivit, Sara Stridsberg håller sin Frödingföreläsning.

Stridsberg håller det icke-föredrag jag önskat mig - hon berättar om Valerie Solanas - indirekt om sin bok Drömfakulteten - indirekt det bästa inlägget i svensk feministisk debatt på länge. Hon raljerar inte över sin förträfflighet, hennes intention är klar, hennes uttryckssätt vackert. Hon använder sig liksom i sin bok av Solanas som ledfigur. Denna paradox till kvinna leder oss in i en diskussion om prostitution och om kvinnokamp. Solanas är den intellektuella horan. Fresterskan, hysterikan, geniet.

Stridsbergs bygger skickligt upp mystiken kring denna mytomspunna kvinna. Den hyperintellektuella toppstudenten som bräcker de manliga studenterna i skolbänken. Kvinnan som skjuter Andy Warhol, driver kvinnokampen och skriver SCUM-manifestet. Men det är inte den lyckliga horan Stridsbergs Solanas skildrar. Det är om intellektuell styrka som, efter år av droger, våld och förakt, bryts ner av sinnessjukdom, hon berättar. Hon berättar om den ensammaste flickan i världen, som aldrig blivit älskad, tröstad, lyssnad på. Slutligen, det sjabbiga hotell i San Francisco, där Solanas tar sitt liv - sönderknullad av samhället.

Solanas gör genom Stridsberg sin röst hörd, och den ekar i det tomrum som finns kring debatten om prostitution.

Inga kommentarer: