onsdag 23 december 2009

Vad är egentligen feminism?

Nu när jag har bloggat om Mansnätverket, så inser jag att jag har skrivit om vad som kan ses vara en del av den feministiska kampen och inte, utan att egentligen kanske ha belägg för detta. Jag ser feminism som något som grundades i en kamp för kvinnors rättigheter, men som har utvecklats till en generell kamp mot könsnormer och strukturell könsdiskriminering. Alltså något som rör både män och kvinnor.

Jag går in på Wikipedia, och där står det att "feminism är en intellektuell och politisk rörelse för kvinnans fulla ekonomiska, sociala och politiska jämställdhet med mannen, enligt Svenska Akademiens ordlista (2006)" .

Tankar om detta? Är det SAOL som ligger efter i tiden?

Mansnätverket - en viktig del av feminismen

Genom en mindre uppskattad blogg fick jag nys om en desto mer uppskattad nyhet.

I kommentarsfältet här på Ansats har det diskuterats lite smått kring mäns engagemang för jämställdhet, och deras organisatoriska förmåga gällande detta. Well, det verkar (som vi anade) vara på G: Pelle Billing gives you, Mansnätverket! Femton punkter rörande mäns orättvisor står på agendan, som bland annat innehåller krav på delat barnbidrag, en könsneutral lagstiftning och legalisering av surrogatmödraskap.

Jag tycker verkligen att det här är toppen! Men till skillnad från nätverkets grundare, Pelle Billing, så anser jag inte att detta är någon slags motkraft till feminismen - snarare tvärtom. Jag citerar Hanna Fridén (förvisso taget ur sitt sammanhang): "Om du tror på att sociala strukturer existerar, vilket bildar dåliga könsstereotyper och orättvisor, och du är intresserad av att förändra detta - då är du feminist." Alltså: sociala strukturer som leder till diskriminering av såväl kvinnor som män är en högst viktig del av feminismen.

Jag har tidigare skrivit om antifeminister, och att jag kan hålla med om många av deras poänger. Men jag står fortfarande fast vid att det är löjligt att framhäva diskrimineringen av män samtidigt som man så gott som smutskastar kvinnofrågor. En gång för alla: DE HÖR IHOP! Jämställdhet, remember? Jag frågar mig om Pär Ström och gänget tycker att de flesta kvinnofrågor är bullshit, och att det är därför de så barnsligt debatterar mot att dessa frågor kommer upp till ytan?

Anywho, jag tror att mäns närvaro verkligen behövs för att förstärka den feministiska debatten, eftersom det förefaller ganska naturligt att man lättare upptäcker de orättvisor som rör en själv. Och jag hoppas därför att Mansnätverket verkligen kommer att ha fokus på de viktiga frågorna som har presenterats, och inte på att svärta ned och ironisera över de (lika viktiga) frågor som många av oss andra för.

Upp till bevis! Kör hårt.

måndag 21 december 2009

Rädda mammorna!

"För jag ska måla hela världen lilla mamma, full av solsken varje dag..."



Ledsen om jag stör den heliga julglädjen. Må så vara pretentiöst, men kan man ändå få mana till viss eftertanke i julklappshysterin? Skippa badskummet och doftljusen och lägg slantarna där de bättre behövs . Läs mer om hur du kan hjälpa krigets mammor på http://www.raddamammorna.se/.

God jul önskar Lisa

torsdag 17 december 2009

Abrakadabra!

Skriver c-uppsats om kvotering till bolagsstyrelser. Bilden ovan summerar läget ganska bra. Såklart av diagramgeniet Jessica Hagy.

måndag 14 december 2009

Sveriges bråkigaste kvinnor

Som en räddande ängel kom inslaget på nyhetsmorgon i morse. Tidningen Passion for Business utser 2009 års bråkigaste kvinnor som gjort en insats för jämställdheten i näringslivet och arbetslivet i stort.


"Det här är kvinnor som inte bara är kompetenta och framgångsrika utan som genom att ta täten och ofta en hel del smällar, synliggör strukturerna, så att vi alla får det lättare att ändra på den ordning som säger att män ska vara överordnade kvinnor."


Att läsa om dessa kvinnor och deras medvetenhet och styrka får mig för en stund att glömma alla de interpellationsdebatter rörande jämställdhet jag i veckan plöjt igenom. Det är lite som ett slag i ansiktet att varje dag få upptryckt på dataskärmen det faktum att det sitter personer i Sveriges riksdag som anser att jämställdhet inte är något som skall tvingas fram. Det måste få ta den tid det tar. Merparten av dessa är män. För att citera en moderat herre som först och främst lyfter fram att han tillsammans med sin livskamrat varit delaktig i familjelivet och ”fött upp tre barn”.

"Hushållstjänster, barnomsorgspeng och jämställdhetsbonus har diskuterats – det senaste som exempel på ett sätt att försöka locka fram ytterligare jämställdhet mellan kvinnor och män. Det ska inte tvingas fram. Jag tror att det är en dödfödd väg att gå eftersom behoven är så olika."


If I were a boy osv. I rest my case.

Nu ska jag läsa listan igen och lyssna jävligt jävligt högt på Spice Girls




torsdag 10 december 2009

Nobeldagen slår jämställdhetsrekord

I dag är det Nobeldagen, och det vore väl synd och skam om inte Ansats uppmärksammade det faktum att det i år är fler kvinnliga pristagare än någonsin, hurra!

Av de 12 pristagarna som befinner sig i Stockholm är hela fem stycken kvinnor: Ada Yonath (kemi), Herta Müller (litteratur), Elinor Ostrom (ekonomi), Elizabeth Blackburn (medicin) och Carol Greider (medicin).

Elinor Ostrom är dessutom den första kvinnan någonsin som tilldelas ekonomipriset, och Ada Yonath bryter en 45-årig torka när det kommer till kvinnliga pristagare inom kemin.

Elinor Ostrom - historisk ekonomipristagare

Själv har jag ägnat hela dagen åt att förnöjt lyssna på hur SVT:s programledare har tävlat i att kommentera symboliken i denna "rekordjämställda nobeldag".

Årets cermoni fick dessutom extra modernitetspoäng i och med att den homosexuelle tyska utrikesministern Guido Westerwelle tog med sig pojkvännen till spektaklet.
Gött.

onsdag 9 december 2009

Silence is golden but shouting is fun

Häromdagen pratade jag och Lina om hur vi båda två reagerat starkt på Dixie Chicks-dokumentären Shut Up & Sing och hur man bara måste älska och beundra Natalie Maines. Hur som helst, jag kom och tänka på det här med kvinnliga förebilder och framför allt kom jag att fundera över Spice Girls och huruvida de kan klassas som feministiska förebilder eller ej (följaktligen: varning för något daterad debatt).

När Spice Girls slog igenom 1996 var jag 11 år och således extremt mottaglig för allt vad idoler och beundran heter. Konceptet Girl Power slog ner som en bomb hos mig och mina kompisar (och fick våra klasskamrater av motsatt kön att darra, alternativt undra vad i helvete vi höll på med). För mig personligen var det som att Spice Girls legitimerade någon ännu rätt odefinierad feministisk grundsyn jag fått med mig hemifrån.

Följaktligen utvecklades en nästan ohälsosam besatthet. Varenda centimeter av mina väggar täcktes med planscher på gruppen. Jag köpte alla tidningar jag kom över, om de så bara innehöll en fin bild jag ännu inte hade (att tidningen var på tyska spelade ingen som helst roll), och jag ägnade timmar åt att spela in allt Spice Girls-relaterat på VHS. Självklart hade även klassen sin egen version av gruppen (jag var Posh) som uppträdde så fort tillfälle gavs och självklart såg vi deras Sverigespelning i Globen 1998 (typ sista konserten innan Geri lämnade bandet!).

I efterhand har jag ju förstått att Spice Girls kanske inte var värda min fullkomliga dyrkan eller hela min månadspeng. Ur ett feministiskt perspektiv finns det onekligen mycket att ifrågasätta. Uttalanden i stil med ”utan våra push-up-bh:ar är vi ingenting” kan väl inte direkt klassas som klockrena och Emmas Lolita-look känns ganska osoft. Och ja, det utvecklades till ett, ännu oöverträffat, kommersiellt spektakel som mjölkade fansen på pengar. Jag och mina vänner lade ner fullständigt horribla summor på merchandise; godis, idolbilder, parfym, filmer och kläder.

Troschock a la 1997

Men när det hela begav sig var inte detta något vi lade särskilt mycket vikt vid (om vi ens gjorde det överhuvudtaget). Nej, den mest bestående känslan, som fortfarande kan infinna sig när jag hör Wannabe eller egentligen vilken annan låt som helst, är befrielse.

Det var befriande att budskapet var riktat mot OSS – för tjejer av tjejer. Vi behövde inte tråna efter något pojkband, tillägna våra prepubertala hjärtan till någon fulblonderad amerikan och läsa i FRIDA (*host* skittidning *host*) om vilken sorts tjej han föredrog. Nej, nu stod vi i centrum. Vi hade rätt att ta plats och vi behövde bara oss själva – friendship never ends! Spice Girls var det största bandet i världen, de var coola, starka och kaxiga och det bästa var att vi uppmuntrades att vara likadana.

Att det samtidigt fanns skillnader dem emellan gjorde identifikationen lättare, fem superhjältinnor med olika egenskaper, alla kunde hitta någon de var lik och ingen var mer värd än de andra. Resultatet blev en slags kollektiv självförtroende-boost, vars långtgående effekter kanske inte ska överskattas, men definitivt inte heller avfärdas.

Dessutom var det många tjejers första konkreta kontakt med begreppet feminism. Tolkningen kan ifrågasättas, men man kan ju inte ifrågasätta något man aldrig har hört talas om eller satt ord på. Jag är av uppfattningen att Spice Girls och Girl Power fungerade som dörröppnare och inte som en bromskloss inom området.

Summa sumarum: Spice Girls var ur många aspekter inte alls speciellt feministiska. Men sättet det mottogs på av fansen gjorde att nettoeffekten ändå blev positiv ur en feministisk synvinkel och därför tycker jag att de kan klassas som feministiska förebilder.

Nedan ett klipp där gruppen på toppen av sin karriär mottar ett specialpris på Brit Awards 1998 och visar upp sig från sin bästa sida.



Girl Power hindrade dock inte presentatören från att fälla den förminskande kommentaren om i lättklädda tjejer i slutet. SUCK.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

lördag 28 november 2009

Ansats välkomnar Sofia och Karin!

Vi tyckte att det var dags för lite nytt blod och en högre frekvens av inlägg här på bloggen. Därför välkomnar vi två nya skribenter till Ansats! Som ni ser här nere har vi dels fått tillökning i form av Sofia. Och även Karin, som gästbloggade hos oss för ett år sedan, kommer numera att leverera smarta blogginlägg på rullande band (eller hur Karin?).

Nu fer ma!


Jamska när den e som bäst: P-Danjelsa - Hackåspöjken som tar stårsan på allvar.
"Hur kom e se, att stårsan inte tjena likadant?
Fast dom plugga mykje mer å plugga galant,
Får dom samma jobb, får dom mykje minner slant,
Hur kom e se?
Hur kom e se, att svärmorsan tjena minner än mig?
Fast hon jobba 40 år me samma gamla grej,
De e tåkker som gär n'P-Danjelsa bra nog lej,
Hur kom e se?"

New kid on the block gör ett första inlägg och bjuder på moralkaka

Frågan: ”Vill du blogga med oss?”
Tanken: ”Vad fan kan jag ha att säga som skulle vara värt att läsa?”

Spot on! Jag gör det.

Fram till jul sitter jag med uppsatsskrivande som främsta göromål. Ämnet jag valt gör att jag behöver läsa in mig ganska mycket på frågor och teorier rörande jämställdhet, feministisk teori, genusperspektiv, könsmaktordning, patriarkatet, You name it, I’ve read it. Trots att all denna nya kunskap dagligen ger mig nya skäl till att driva de frågor jag anser vara viktiga är det dock inte utan att all denna information också gör mig nedtyngd och rent ut sagt less. Dagen har fler än en gång avslutats med frågan om och hur verkligheten faktiskt kan se ut såhär?

Sedan oräkneligt många år tillbaka har kvinnor kämpat för våra rättigheter (och utan tvekan uppnått resultat) men fortfarande idag, snart år 2010 i ett av världens mest jämställda länder, finns en enorm mängd exempel på där jag som kvinna kommer missgynnas av att vara just kvinna. Bara det faktum att när jag beger mig ut i arbetslivet med stor sannolikhet ges en lägre lön än mina manliga kollegor gör mig mållös. Vi lever i ett samhälle där mannen är norm vilket tydligt påvisas bara genom vårt vardagliga tal. Vi talar om politiker och kvinnliga politiker, popband och tjejband, sjukdomar och kvinnosjukdomar, allsvenskan och tjejallsvenskan, tronföljd och kvinnlig tronföljd. Mannen är utgångspunkt och kvinnan det avvikande, eller för att citera Simone de Beauvoir: det andra könet.
När dessa insikter landar är det inte utan att en viss hopplöshet och tyngd lägger sig på mina axlar och en motsträvig fråga formas om det verkligen är någon idé? Orkar och klarar vi att fortsätta slåss mot en överhängande mängd motsättningar när detta tycks innebära ett steg per århundrade mot ökad jämställdhet?

I en av alla de böcker jag under uppsatsens gång betat av framhölls problemet med att många kvinnor idag, framförallt unga tjejer, inte vill erkänna sig som feminister eller för den delen ens erkänna det faktum att det i Sverige idag råder en ojämställdhet mellan kvinnor och män. Jag kan föreställa mig att detta antingen beror på att du som kvinna helt enkelt inte än behövt uppleva eller reflektera över de uppenbara orättvisor som faktiskt präglar samhället eller bara inte orkar ta till sig den samhällsordning som idag faktiskt råder med allt vad den innebär. Oavsett att jag blir fruktansvärt frustrerad när jag hör detta och min spontana reaktion är att dessa personer skulle må bra av en rejäl omskakning är det emellertid inte utan att jag har en viss förståelse. Anser man det inte finns någon orättvisa ser man heller ingen anledning att kämpa och upplevs orättvisor kan de kännas så stora och oövervinneliga att man istället väljer att stänga ute verkligheten och stanna kvar där det känns tryggt.
Vad de personer som inte ser problemen eller vad vi som ibland inte orkar möta faktumet ojämställdhet dock måste ta till oss är att de förhållande som vi har idag lever under har kämpats hårt för och den verklighet som vi idag möter för några år sedan var långt ifrån en självklarhet. En historisk återblick säger att svenska kvinnor har haft rösträtt i 80 år, haft rätt till fri abort i 40 år och rätt att hindra graviditet genom p-piller i 25 år. I det långa perspektivet är detta ingen tid alls. Vi hade inte kunnat leva som vi gjort idag om inte målinriktade och modiga människor orkat ta till sig och kämpa för de orättvisor som präglat vår och deras samtid. Det är därför varje människas plikt att sätta sitt eget liv i relation till denna bakgrund och kämpa för att kvinnor idag och i framtiden ska få det ännu bättre och att tjejbanden till slut ska få komma att kallas popband och att kvinnliga politiker kort och gott benämns som politiker.

Vissa insikter är tunga. Men vapnet när något känns svårt är istället för att krypa tillbaka i sitt skal och blunda för verkligheten, att borsta av axlarna, ställa sig med benen lagom brett isär, böja på knäna och lyfta lilla gubben (eller annan valfri man) högt, högt över huvudet.
Spot on! Vi gör det.

onsdag 25 november 2009

Tankeväckande reklam

klicka för större bild!

"The campaign is addressed to all the readers of Grazia, one of the most important women’s Italian magazine. Our aim was to raise attention on a heavy disparity, sadly typical Italian: compared to men, Italian women face many more difficulties in finding a good job, and even more in keeping it without renouncing to maternity."
Apropå reklam: detta får mig att minnas Klaras inlägg där Jean Kilbourne pratar om hur reklam vi möts av dagligen är influerad av de roller vi tillsätter ett visst kön, även när det kommer till barn. Om du inte redan sett klippet, kolla på det nu!

tisdag 24 november 2009

En manshora i månaden

Julen nalkas med stormsteg vare sig vi vill eller inte. Tänkte därför ta tillfället (och bloggutrymmet) i akt att önska mig en julklapp: Liv Strömqvists kalender "Månadens manshora"!

"Från Mao Tse-tung till Ari Behn, får vi en komplett kalender över lättfotade män. För att du inte ska glömma bort vilka de är har Liv gjort en serie för varje månad på året"

Cravings! Måste ha! Gaaah!

Finns att köpa på en massa ställen, bland annat här, här och här.

Tack på förhand.

Dags för papporna att ta lite jävla ansvar?

Nedan följer en liten utveckling av mitt förra inlägg om individualiserad föräldraförsäkring.

Jag stör mig ganska mycket på uttalanden som: "Dags för en delad föräldraförsäkring!", "Vi måste öronmärka fler månader till papporna!" och "Nu måste papporna ta lite jävla ansvar!"

Jag tror att de som förespråkar en individualiserad föräldraförsäkring gör sig själva en otjänst genom att använda retorik enligt ovan. Kvinnorna utmålas som vanligt som offer. Detta i en situation där det i lika stor utsträckning är männen som ligger i underläge. 

Rätta mig om jag har fel: mammor har ofta en tendens att se sig själva som högst ansvariga för barnen. Det gör så ont i mig att se mammor på stan ta ett gråtande barn från pappans axel till sin egen. Eller att höra mammor kritisera pappor för att de ger barnen fel mat, fel kläder, och så vidare. Här är rollerna sällan de ombytta. Så, varför utmåla kvinnorna som de största (enda?) förlorarna?

glöm för guds skull inte bort retoriken!

Kvinnor förlorar givetvis på det system vi har i dag, i och med en sämre löneutveckling jämfört med män samt att de i framtiden kommer att förväntas ta på sig ett större ansvar för hemmet. Män förlorar på detta i och med att de systematiskt nedvärderas i sin roll som förälder. Och jämfört med mammor så ligger de i betydande underläge vad gäller vårdnadstvister.

Både kvinnor och män tjänar alltså på en individualiserad föräldraförsäkring. Därför att både kvinnor och män diskrimineras till följd av det försäkringssystem vi har i dag. Det är ingen tvekan om den saken. Det är inte bara "dags för papporna att ta lite jävla ansvar" - det är lika mycket dags för mammorna att låta dem göra så. Så lägg ner det förslappade skitsnacket som utmålar män som den största boven i dramat här.

Och vad gäller mina agg mot retoriken om en "delad föräldraförsäkring", så har det inte med annat att göra än att det skapar en falsk illusion om inskränkning av valfriheten. Ungefär: nu ska storebror bestämma åt dig hur du delar upp din föräldraledighet. När snarare det motsatta gäller: nu kan ingen annan bestämma åt dig hur du disponerar din rätt att vara föräldraledig.

fredag 20 november 2009

Vill du bestämma själv över hur du ska dela upp barnledigheten?

Ja, det är väl klart att jag vill det, tillsammans med 84 % av svenska folket (varför inte 100 %? kan man fråga sig). Nej, jag tycker inte att det känns bra att bli "tvingad" till något. Jag vill ha valfrihet. Där. Men, betyder det automatiskt att jag är för det föräldraförsäkringssystem som vi har i dag? Nej, verkligen inte.

Det system och de normer vi lever efter i dag sätter alldeles för stor vikt vid att "mamman är den viktigaste föräldern". Ta vårdnadstvister till exempel, det är väl ett välkänt faktum att mammor i mycket högre utsträckning vinner dessa. Troligtvis som en indirekt följd av dagens föräldraförsäkringssystem. De som har umgåtts mest med barnen, får också vårdnaden om dem vid eventuella tvister.

Varje enskild förälder borde från början ha lika stor rätt att spendera en viss tid med sitt nyfödda barn. Om vi ska utgå ifrån hur lagen ser ut i dag så borde var och en rimligtvis ha möjligheten att totalt ta ut 9 månader fram tills att barnet har fyllt 18 månader. Är du mamma? Ta ut 9 månaders ledighet under barnets första tid; jobba halvtid under 18 månader; ta bara ut 3 månader; gör vad du vill. Det är dina 9 månader! Är du pappa? Samma sak gäller för dig. Hur du disponerar möjligheten är helt upp till dig själv. Ingen ska kunna inkräkta på din enskilda rätt att utnyttja din föräldraledighet. Det är inte för inte som detta kallas för "individualiserad föräldraförsäkring" - den ser till dig som individ, inte "dig tillsammans med den andra föräldern". 

En individualiserad föräldraförsäkring handlar alltså inte nödvändigtvis om tvång, som så ofta påstås. Utnyttjar du inte dina månader? Ja, då är väl det ditt val. Det är ingen som tvingar dig till någonting här.

torsdag 19 november 2009

Ladies, sluta undervärdera er själva!

Kvinnliga civilekonomer har lägre löner än män med samma utbildning. Det visar en undersökning som Civilekonomerna har gjort, och som SvD skriver om i dag. Inom banksektorn ligger löneskillnaden på i genomsnitt hela 9,9 %, efter att man rensat för faktorer som befattning och år efter examen.

yey, lyckades du också förhandla ned din lön?!

En viktig orsak verkar (enligt artikeln) vara att kvinnor inte är lika offensiva som män i löneförhandlingarna. Och jag måste erkänna att jag i så fall inte ser företagens ageranden som särskilt konstiga. De erbjuds ju lika kvalificerad arbetskraft till en lägre kostnad. Det konstiga här är väl snarare att företagen inte konkurrerar om att anställa fler kvinnor som substitut för män (de är ju billigare for god's sake!). Ligger det måhända något mer bakom löneskillnaden än bara aggressiviteten vid förhandlingsbordet? I guess so.

söndag 15 november 2009

Edward Cullen - sexobjekt eller själsfrände?

Såhär i tider av New Moon-hysteri är såklart DN inte sena att (än en gång) försöka analysera fenomenet Twilight. I ett reportage i dagens kulturdel får bloggare, litteraturprofessorer och psykoanalytiker uttala sig om vad de tror är orskarna till den hysteriska populäritet böckerna och filmerna åtnjuter hos flickor (och kvinnor med för den delen) världen över.

Yvonne Leffler, professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet säger bland annat, angående vampyren Edwards kyskhet:

– Det är ett tilltalande drag i en tid när unga kvinnor känner krav på att vara fysiska och sexuella, samtidigt som de matas med historier om fysiskt våld och våldtäkter. Här handlar det i stället om kärlek, själarnas gemenskap, vilket kanske är vad många längtar efter.

Känns inte det här bara som en återupprepning av den gamla och trötta fördomen att tjejer först och främst söker "själarnas gemenskap" och inte egentligen är särskilt intresserade av sexuell tillfredsställelse?

Det är inte så jag inte ser problematiken i att många unga tjejer känner pressen av ett allt mer sexualiserat samhälle och att sexualiserat våld faktiskt är en fruktansvärd och orättvis realitet. Men oavsett detta tycker jag det ligger en fara i att kategoriskt utgå från att unga kvinnor inte vill "vara fysiska", vilket den här formuleringen faktiskt gör, lika lite som jag tycker man kan utgå ifrån att unga kvinnor alltid vill vara det.

Kanske är jag bara en extrem ordmärkare. Men för mig kändes resonemanget lite extra märkligt i sammanhanget eftersom jag fann just Twilight-serien rätt uppfriskande på den här punkten då det är framför allt tonåriga Bella, den kvinnliga huvudrollen, som (utan att tveka) tar de sexuella initiativen. Och att tjejer över hela världen dras till Edward behöver nog inte enbart ha med hans personlighet att göra, då författarinan Stephanie Meyer noggrannt har beskrivit nästan varenda kvadratcentimeter av hans kropp ur ett.. ja, vi kan kalla det lustfyllt, perspektiv.

- Men ikväll då Eddie? Plz?

Överhuvudtaget tycker jag att Twilightböckerna är jätteintressanta ur ett jämställdhetsperspektiv just eftersom de är så svårplacerade i den aspekten, mycket tack vare den helt absurda blandningen av kysk kristen moral och manlig sexuell objektifiering. Men det får bli ett annat inlägg en annan gång.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 11 november 2009

Veckans idiot: Åke Blomqvist

Vad är det för fel på svenska kommunpolitiker? Kollektivt hjärnsläpp? Är det inte hattar för 18000 kronor, så är det illa dold smygrasism som yttrar sig i vägran att ta emot ensamma flyktingbarn.

Personlig favorit och veckans höjdare: kommunalrådet som arrangerar gruppsex med minderårig prostituerad flicka hemma hos sig själv. Åke Blomqvist, 67, deltog (enligt egen utsago, och i motsats till flickans berättelse) inte själv, men betalade ändå hallicken som tog med 17-åringen till honom:

"Det var ju överenskommet innan och om jag hade vägrat hade det varit taskigt".

Ja, superdupertaskigt att inte underhålla koppleriverksamhet, verkligen. Tur att Blomqvist är en så schysst snubbe. Ytterligare bevis på Blomqvists hygglighet: Han bidrog snällt nog med madrasser så att de andra män som kommit hem till honom för lite casual olagligt gruppsex inte skulle behöva ha det direkt på vardagsrumsgolvet.

Och straffet? 1500kr i dagsböter för försök till köp av sexuell tjänst. Jag upprepar: 1500 kronor i dagsböter. Vad är det för något jävla kvasistraff?!

Jag mår fan illa.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 4 november 2009

Bara bröst-gänget still going strong!

DO-anmälan mot Fyrishov har skickats in och är nu under utredning! Eller, smärre rättelse: alla utom jag har skickat in, skyller på att jag är i Polen, dålig ursäkt (jag ska skicka in min anmälan i morgon, promise)

Gävle Dagblad har tagit fasta på saken och uppmärksammar glädjande nog orättvisorna på Uppsalas badhus nummer ett. Nu håller vi tummarna för en fällande dom och fortsatt debatt!

ain't nothing wrong with that

En lite lustig kommentar till artikeln: de är enbart ute efter att "tjäna lite lätta slantar". Mhm, att bada "topless" är en mycket lönsam verksamhet i termer av cash.

Ansats till insats: chat med Gunilla Herlitz


I går fick vi chansen att ställa frågor till DN:s nya chefredaktör och VD, Gunilla Herlitz, via en chat på hemsidan. Självklart tog vi tillfället i akt att fråga hur hon ser på den framtida könsfördelningen på DN Debatt. 



Diplomatiskt svar. 
Lite bättre än Mats Bergstrands kommentarer i våras. 
Men ändå: besvikelse.

fredag 30 oktober 2009

Om den alternativa porrens utmaningar

Just nu tipsar jag bara på utan att egentligen leverera nånting själv, men så kan det gå när man är lat och råkar hitta texter skrivna av olata och intelligenta människor.

Fann en essä om feministisk porr på den här bloggen. Väldigt välskriven och intressant! Det jag touchade lite på ytan om män som åskådare utvecklar Rasmus Landström i en skarp analys av filmen Dirty Diaries. En analys som problematiserar de utmaningar som alternativ porr står inför: "att dekonstruera den manliga blicken, att synliggöra den manliga sexualiteten och att bryta ned rådande hierarkier."

Vi använder oss av till synes olika utgångspunkter då vi talar om den kvinnliga/manliga sexualiteten. Jag talar om att problemet ligger i tabun kring kvinnors sexualitet, han om heteromäns osynliga sexualitet. Det ena utesluter dock definitivt inte det andra. Läs hans inlägg!

torsdag 29 oktober 2009

Seksy Margie


Artikeltips: Sarah Churchwell i the Guardian om Marge's utvik i Playboy. Har i och för sig inte letat upp någon som säger emot henne, men måste ändå säga att jag gillar!
"Although some may see this as a betrayal of the show's left-leaning, broadly feminist principles, it is actually quite in keeping with the evolution of Marge's character. Not to mention consistent with the show's satirical impulses."
Hey! Om ni vågar (snedstreck, kan lägga er stolthet åt sidan) gå in på Playboys hemsida så finns intervjun med Marge att läsa här.

tisdag 27 oktober 2009

Schyman och Ohly klär sin klasspolitik i jämställdhetstermer

Det är ett himla tjat från vänsterhåll om hur regeringens skattepolitik är "kvinnofientlig". Skattesänkningarna har gjort Sveriges kvinnor "fattiga" och är "diskriminerande". Detta på grund av att inkomstklyftan mellan könen har ökat. Alltså den mellan de som tjänar mest (männen), och de som tjänar minst (kvinnorna). 

vad döljer sig egentligen bakom den röda jämställdhetspolitiken?

Men i och med jobbskatteavdraget (en del av Alliansens skattepolitik) så har de som tjänar minst fått behålla en större del av sin lön jämfört med de som tjänar mer. Ett exempel: har du en lön på 20 000 kr, så får du i genomsnitt behålla nästan 1 500 kr mer av din lön per månad. Tjänar du istället 60 000 kr får du behålla drygt 1 500 kr mer av din lön per månad. Ni ser själva att den person som tjänar minst får behålla en större del av sin lön, och därför troligtvis upplever en mer kännbar ekonomisk effekt av jobbskatteavdraget. När Lars Ohly därför talar om att vi "blir fattiga i Fredrik Reinfeldts Sverige", så känns det minst sagt ganska missvisande. Våra löner har höjts, men vi har blivit fattigare?

När Ohly talar fattigdom så gör han det i relativa termer. I Lars Ohlys Sverige är du fattig om din disponibla inkomst ligger under 60 % av medianinkomsten - oavsett hur mycket pengar du tjänar. Till följd av jobbskatteavdraget har medianinkomsten i Sverige höjts, vilket har gjort att fler ryms under detta "fattighetstak", i och med oförändrad inkomst för de som inte har arbetsinkomst (pensionärer, arbetslösta etc). Att då tala om antifeministisk politik och ökad fattigdom grundar sig inte i något annat än klassförakt.

Sedan har skattepolitiken inte enbart bestått av jobbskatteavdraget, utan även av sänkt fastighetsskatt och avskaffad förmögenhetsskatt. Dessa två skattepolitiska åtgärder har naturligtvis gynnat män mest, eftersom män har de högsta inkomsterna och äger de dyraste fastigheterna. Men har det här med jämställdhet att göra? Jag tycker verkligen inte det.

tisdag 6 oktober 2009

"Tjejerna hade rosa kläder och poserade konstigt"

Julklappsreklam är nästan alltid ofattbart stereotyp (läs t ex vad Lina skrev i ämnet här) och det är extra irriterande när den riktar sig till unga människor. Hur glad blir man då inte när man läser att ett gäng 12-åringar anmäler Toys 'R Us för könsdiskriminerande reklam - och vinner?

Och inte nog med att de i anmälan kallade reklamen för "otidsenlig och nedvärderande", de kom dessutom i god konstruktiv anda med egna förslag på hur företagets (uppenbarligen tidsenligt efterblivna) reklamavdelning skulle kunna förbättra sig.

Att de här kidsen reagerade med ilska på de stereotyper de varje dag tvångsmatas med och helt sonika anmälde det gör mig alldeles tokglad.

Watch out mossiga könsroller, 90-talisterna is coming to get you!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag 4 oktober 2009

Ansats fyller år!

I fredags var det ett år sedan det första inlägget publicerades här på Ansats. I samband med det vill jag passa på att framföra en hälsning till mina fantastiska medskribenter:

Ansats besöker glamrocksfest anno 2008

Ladies, ni är utan tvekan några av de smartaste, roligaste och coolaste människorna jag har haft nöjet att spendera tid med, och jag är så himla glad att vi fullföljde den här idén. Som jag ser det finns det två vinnare i och med beslutet att starta upp den här bloggen:

1. Jag, som genom bloggen har lärt känna er mycket bättre

2. Omvärlden, som har privilegiet att på ett så ordnat sätt kunna ta del av vår samlade visdom

Kort sagt: Hurra för Ansats!

Allt annat lika


Jessica Hagy summerar läget.

onsdag 30 september 2009

Men enjoy farts, so why shouldn't women enjoy their queefs?



Måste posta ett klipp från ett roligt South Park-avsnitt om muspruttar. För att få se en fett mäktig queef (Road Warrior), kolla på hela avsnittet

torsdag 17 september 2009

Hägglund borde bilda allians med Paolo Roberto


Är det bara jag som får obehagliga associationer till Paolo Robertos utspel i P3 Populär när jag läser Göran Hägglunds debattartikel i dagens DN? Enda skillnaden dem två emellan är väl att Hägglund väljer sina ord lite mer strategiskt och noggrant. Egentligen skulle han nog vilja utropa sig själv som extrem anti-feminist han också. Jag hoppas att Alliansen i framtiden kommer att klara sig utan Kd och ser istället framemot ett samarbete mellan nämnda parti och Roberto. Hm, varför inte slänga in lite Anna Anka också? För att liksom fullborda den idiotiska treenigheten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

måndag 14 september 2009

Got milk?

Förra veckans Debatt i SVT handlade om Ragnar Bengtsson som ska testa om han kan få igång sin egen mjölkproduktion för att så småningom kunna amma. Det är ett underbart spännande experiment, jag älskar det. Tyvärr verkar många inte förstå vad grejen handlar om och Ragnar har tydligen fått ta emot enormt mycket skit.

Varför upprör det så mycket? Varför är så många människor så sjukt besatta av att tanken att ”kvinnor måste få vara kvinnor och män måste få vara män”? Det är ett extremt bakåtsträvande argument som återkommer gång på gång när man diskuterar feminism och jämställdhet och jag är så j-a trött på det nu.

Det handlar inte om att tvinga någon att göra något. Det handlar om att vi oavsett könstillhörighet ska ha en reell möjlighet att välja det bästa ur de nu (till stor del åtskilda) världarna ”manligt” och kvinnligt”, utan att omgivningen ska gå helt bananas. Det är väl jättehärligt om det visar sig att Ragnar kan amma sitt barn! Ett litet steg för de män som faktiskt skulle kunna tänka sig att amma och egentligen en enorm icke-händelse för alla andra.

Heja Ragnar!

Kolla in programmet på SVT Play. Då får ni bla se en svettig Erik Hörstadius prata om att ”olikheter är bra” och att vi i dagens Sverige lever i ”förnekelse av de biologiska skillnaderna”.

Maria Abrahamsson är också med. Hon tycker inte man ska tala om saken överhuvudtaget, dels för att ”det känns lite äckligt” och dels för att det tar fokus från det ”vettiga och berättigade jämställdhetsarbetet”. Hon tycker Ragnar ska blogga om kvinnor i Saudiarabien ist.

Fortfarande skapas någon slags panik när könsrollerna utmanas. Kanske är det heliga moderskapet extra känsligt (lyssna t ex på värmlänningen som tycker att en ammande mamma är det vackraste som finns eller kvinnan som tycker det är så tråkigt om vi alla blir likadana). Ja ni hör ju själva.

Som Ragnar själv uttrycker det: ”poängen är att öka folks handlingsutrymme”. Det är faktiskt inte svårare än så.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Och att Abrahamsson tror att ”feministerna” skulle förargas över att männen nu ”lägger beslag på ett kvinnligt område” visar ju bara hur lite hon borde uttala sig i frågan. Eller överhuvudtaget. GAWD.

söndag 13 september 2009

Skillnad på statligt och privat genomförd könskvotering?

Många är argumenten för och emot könskvotering. Jag skriver om det här ämnet jämt, jag vet. Men när jag surfar in FMSF:s jämlikhet.nu blir det ganska intressant, och jag kan inte låta bli.

Carolina Lindholm, Female Economist of the Year 2009, citeras på hemsidan:

”Kvinnor som vill göra karriär stärks inte av kvotering. Tvärtom misstänkliggörs framgångsrika kvinnor för att ha nått sina positioner för att förbättra arbetsplatsens könsstatistik och inte till följd av ambition och talang.”

…alltså sagt av en kvinna som innehar en könskvoterad titel. Female Economist of the Year syftar till att inspirera och att öka antalet talangfulla kvinnor på toppositioner (däribland styrelseposter) i svenskt näringsliv. Att inneha titeln innebär att hon erbjuds en tvåårig anställning, varav ett år är vid Pfizer i New York. Dessutom lär det om något medföra en karriärboost att ha en så ärofylld titel i sitt bagage. 

Tycker Carolina Lindholm själv att hon borde misstänkliggöras för att inte nå sina mål till följd av ambition och talang? En lag om könskvotering till börsbolagsstyrelser skulle syfta till att inspirera kvinnor att göra karriär och att öka deras närvaro i maktens rum. Precis som utlysningen av Female Economist of the Year gör.

För att ta ett annat exempel: min pappa är emot statlig kvotering, men ställer sig väldigt positiv till att den styrelse som han sitter i har (och efterlever) policyn ”hälften kvinnor hälften män”.

Vi måste komma ihåg att den röda tråden för att en lag om könskvotering till börsbolagsstyrelser ska fungera på ett bra sätt, är att den kvinnliga kompetensen finns. Här går åsikterna visserligen isär, och jag själv kan bara utgå ifrån vad som sägs i media. Vissa menar bestämt att kompetensen finns, andra inte. Men låt oss för nu utgå ifrån att den finns (eller åtminstone att de branscher där den bedöms att inte finnas, undgår att kvotera in lägre kompetens). Vad är det då som gör kvotering till ett så känsligt ämne?

Jag tar mig friheten att rada upp några intressanta argument som brukar användas mot kvotering:

  1. Kvinnor misstänkliggörs enligt citatet ovan
  2. Kvotering är diskriminering
  3. Kompetens går före kön

Sällan hörs liknande kritik och argument mot privata jämställdhetssatsningar. Tänk er att ett företag självmant och öppet driver jämställdhetsfrågor genom att promota kvinnor som man tidigare systematiskt har förbisett. Att man inom ramen för en sådan satsning tillsätter kompetenta kvinnor på exempelvis styrelseposter.

Vad är sannolikheten att en folkstorm skulle anklaga detta företag för att misstänkliggöra, diskriminera och felprioritera?

Så länge kvoteringsmotståndare och kvoteringsivrare (gillar verkligen inte de här beteckningarna, men vi säger väl så för den här gången) någotsånär kan enas om att privata jämställdhetssatsningar är något positivt, så bör kvoteringsdebatten inte handla om argumenten ovan. I så fall rör den enda relevanta frågan huruvida staten bör ha ett finger med i spelet eller inte. Ergo: cut the crap.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Jag ger dig min kärlek, jag ger dig min kropp

Fjolårets "det var inte en dag för tidigt": Dennis Pragers nyårspresent till Amerikas alla stackars ovetande kvinnor - When a Woman Isn't in the Mood: Part I & II. Två krönikor om varför en kvinna bör ha sex med sin man, trots att hon inte vill. 

"A husband knows that his wife loves him first and foremost by her willingness to give her body to him", och få kvinnor lever ett helt liv utan att få veta detta. Tänka sig. Dennis Prager kommer dock till alla äktenskaps undsättning.

Här följer åtta rationella anledningar till varför en kvinna inte bör låta humöret styra sexet:
  1. Om kvinnor väntade med att ha sex tills de har lust, skulle det gå en månad (eller mer) mellan varje tillfälle
  2. Humöret styr inte andra delar av livet (så som att gå till jobbet), så varför ska det styra om man vill ha sex eller inte?
  3. "Borden" är i många fall viktigare än känslor (man borde äta, även om man inte har lust), och sex är ett "borde" i äktenskapet
  4. Äktenskap bygger på ömsesidiga skyldigheter, snarare än en kvinnas rätt till sin egen kropp
  5. Det är fel att alltid ta större hänsyn till kvinnors känslor än till mäns (orättvist)
  6. Är det inte värt släppa till lite för att göra sin man gladare, socialare och mer kärleksfull?
  7. Kvinnor vill ha sex bara om det är romantiskt, men eftersom kvinnors och mäns sexuella natur skiljer sig åt kan detta inte alltid vara fallet. Kanske går det 10 icke-romantiska ligg på ett romantiskt?
  8. Om du inte har lust till sex - föreställ dig att du är upphetsad så blir du upphetsad. En bra tumregel: väntar vi med att ha sex tills vi känner för det, så kommer vi att vänta för länge.

fredag 4 september 2009

En man på toppen är alltid otvivelaktigt kompetent...

...medan kvinnorna i och med könskvotering skulle vara tvungna att ta sig en funderare: är lilla jag här på grund av mitt kön eller på grund av min kompetens? (eller?)

Well, det är så tongångarna går nu för tiden. Olofsson* säger bestämt NEJ till könskvoterade styrelser. DN:s ledarsida hyllar hennes ståndpunkt, liksom styrelserepresentanter från olika börsbolag. "Det vore orättvist mot kvinnorna" (om man kopplar det till funderaren här ovan alltså). "Vi går i första hand efter kompetens". Bajs bajs bajs. Det är lika som att säga: "det finns inga kompetenta kvinnor".

Här kommer det bästa: "Det är inte politikernas ansvar att bolagen har dålig könsfördelning" (Olofsson). Dom får väl sköta det där själva, jag vet att det påverkar hela samhället negativt och jag vet att jag är toppolitiker med ansvar men va fan...det är väl inte mitt fel!!!! *snyft* *sur*, tänker jag mig att hon känner inombords.

Regeringen har åtminstone ansträngt sig lite i frågan i och med styrelseutbildningen för 200 kompetenta kvinnor. När den utbildningen är klar har näringslivstopparna åtminstone inget att skylla mansväldet på. Men vänta här nu, varför är det kvinnorna som ska straffas för att de inte får chansen? Varför är det alltid så att kvinnorna måste överbevisa sin kompetens? Jag håller med Lillemor Sillén: "jag förstår inte varför det ska daddas på det här viset".

Jisses, det är val om ett år och regeringen totalfegar ur på det här viset. Jag är nästan på vippen att rösta sosse enbart på grund av den här idiotin.

* det känns fan lite fel att kalla Maud Olofsson vid bara efternamn, man vill liksom hellre säga Maud, men det är bara för att hon är kvinna så jag skriver Olofsson ändå.

Veckans idiot: Esko "jag vill få min skjorta struken" Kiesi

Esko Kiesi är (numera fd) försäljningschef på Audi och blev, av oklar anledning, intervjuad i den finska damtidningen Anna. Följande citat skapade ramaskri och bojkotthot:

”Viktigast på bilen är fjädringen och däcken. Viktigast på kvinnan är vrister och skor. Man kan säga att alla egenskaper på bilen också finns hos kvinnan. Jag behöver kvinnan till det hon är skapt för, att behaga mannen och vara eftertraktad. När kvinnan vägrar städa eller stryka mina skjortor är det ett tecken på att förhållandet börjar ta slut.”

samt

”Kvinnor är sämre chefer än män för att de blandar in känslor i sammanhang där de inte hör hemma. Kvinnan klarar allt utan mannens hjälp, förutom när det gäller teknik och fysik. Jag kan inte förlåta en kvinna som självförvållat blir fet.”

Åh Esko.. Det är helt ofattbart att åsikter som dina fortfarande existerar. 2009!

Två ord summerar upp dig: EPIC FAIL.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 2 september 2009

Upp och ner, runt, runt flickor!

Ni vet hur det är, det är kväll, man ligger i sängen, slösurfar lite innan man somnar.. Och eftersom internet är en magisk plats stöter man ibland på underbar information. Som det här:


Pole-dancing Doll! Förpackningen lovar "Style", "Interesting", "Music", "Flash", "Up and Down", "Go Round and Round"!

Docka och strippstång? Varför inte! Om det kan göras spetsunderkläder för flickebarnen kan de väl lika gärna lära sig ta av dem på ett tilltalande sätt också? Egentligen är det ju bara snällt att förbereda dem på livet som vuxen kvinna där erotisk dans (upp och ner, runt, runt) är ett essentiellt inslag.

Vi vet ju alla att övning ger färdighet och att det ska börjas i tid.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Redan spekuleras det i om dockan verkligen är äkta. Let's hope it's not, shall we?

tisdag 1 september 2009

The gurrl and the pr0n

Få saker är så omotiverat tabu som kvinnors sexualitet. Kvinnors onani. Kvinnors sexuella fantasier och preferenser. Kvinnors kön. Kvinnors lust.

Dagens porr är porr skapad för män och enbart män. Jag säger inte att män och kvinnor nödvändigtvis har olika sexuella preferenser, eller att alla män har lika diton. Majoriteten av den porr som finns på nätet i dag är så klart schablonartad och till för "mannen" inom citationstecken. Men fortfarande: kvinnorna är utelämnade (som åskådare, that is).

Jag har aldrig varit för att döma någons sexuella läggning så länge den inte skadar andra. Därför vill jag inte i första hand kritisera den typ av porr som finns i dag, utan snarare lägga tonvikten på den porr som inte finns i dag. Kritisera bristen på diversifiering. Varför det inte finns någon efterfrågan på alternativ porr. Hm, var det någon som sa nåt om tabun kring kvinnors sexualitet?

En kvinna som är kåt är förvisso socialt accepterad - det vill säga så länge hon är det på mannens villkor. Så länge hon gör honom kåt. Allt annat är osexigt, konstigt, vulgärt, avvikande. Porrfilmer avslutas med att mannen kommer. Då är han nöjd, och då bör hon vara nöjd. Jag motsätter mig inte att viss porr ser ut på det här sättet. Verkligen inte. Det jag motsätter mig är bristen på alternativ.

Kvinnors sexualitet måste uppmuntras. Och att basha porr överlag tror jag snarare ger motsatt verkan. Att tabubelägga sex och samtidigt uppmuntra sex - hur går det ihop? Vem bestämmer vad som är bra, vad som är dåligt? 

Jag tror att det generellt sett finns två sidor av oss som är emot den ensidiga porren - de som tror på en styrning av utbudet, och de som tror på en styrning av efterfrågan. Eftersom en styrning av utbudet i mångt och mycket (beroende på hur den är utformad) skulle innebära en moralisering över människors sexualitet, tror jag snarare på att en ny typ av efterfrågan måste uppmuntras och tillåtas plats. 

Att Dirty Diaries, som Klara skrev om för några dagar sedan, får så mycket bra uppmärksamhet tror jag är ett rätt effektivt sätt att påverka människors inställning till porr. Förhoppningsvis är det många (kvinnor och män) som kommer att se filmen, förhoppningsvis är den bra, och förhoppningsvis kommer folk att i och med detta börja efterfråga fler typer av alternativ porr. Utan att framstå som freaks.

En kul kommentar från DN-artikeln: Vanja Hermele, genusvetare, gillar att de som gör Dirty Diaries inte framställer kvinnors sexualitet som svår eller dold, utan att de "bara kör". Kör på ba!

Och förresten: Mia Engberg skriver rätt läsvärt om Dirty Diaries på Newsmill

torsdag 27 augusti 2009

Att porrbasha eller inte, det är frågan

Den 3:e september har den omtalade feministiska porrfilmen Dirty Diaries premiär, 12 erotiska kortfilmer sedda ur ett kvinnligt perspektiv. I samband med detta frågar sig Newsmill om det ens är möjligt att skapa feministisk porr (ja, självklart är mitt svar).

Porr är ju alltid ett laddat ämne, speciellt i kombination med feminism. Ärligt talat är jag inte superinsatt i porrens värld mer än att jag har noterat att diverse gördetsjälv-siter som red tube poppat upp och i alla fall i Sverige blivit så pass avdramatiserade att Annika Marklund kan prata om beroende i Pause. Och det gillar man ju.

Hur som, för några veckor sedan hamnade jag och några vänner i en diskussion om porr. Vad den kom att handla om var ungefär:

Hindrar man uppkomsten av mer "mångfacetterad" porr genom att stigmatisera den nuvarande? Måste porr överlag uppmuntras för att få människor att börja efterfråga alternativ till den som dominerar marknaden idag?

Personligen så är jag mer benägen att kritisera än att hylla porr (förmodligen har det att göra med min pessimistiska natur) men jag anser inte att det per automatik gör mig till en bromskloss på vägen mot ett mer tolerant samhälle och jag är ingen "porrmotståndare" per se.

Jag tror på en diversifiering av pornografi, absolut, men jag tror inte att den bästa vägen dit är att sluta ifrågasätta den miljonindustri som mainstreamporren utgör, tvärtom.

Vad jag dock har insett är att debatten, och även jag, skulle må bra av att bli mer nyanserad med tanke på hur mycket som ryms inom begreppet porr. Lika lite som man kan säga att all porr är dålig kan man säga att all porr är bra. Det är alldeles för lätt att antingen få stämpeln motståndare eller förespråkare (och alldeles för svårt att bli av med den) när man i själva verket kan vara både och, utan någon egentlig motsättning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 26 augusti 2009

Befriande läsning

Jag gillar verkligen Svenska Dagbladets Manligt & Kvinnligt, en avdelning tidningen själv beskriver som "reportage och artikelserier om könsfrågor, feminism, jämställdhet, manligt och kvinnligt". Det är i de allra flesta fall mycket välskrivna och varierande artiklar där alltifrån tantslem till dataspelande mammor behandlas.

Den senaste artikelserien, Manliga bekännelser, handlar om män, manlighet och relationer. Varför sätter män karriären främst? Vilka reaktioner skapar en man med nagellack? Vad händer när manliga chefer skickas på genuskurs?

Snart utan lustig uppsyn?

Äntligen ett försök till att på allvar börja diskutera den manliga könsrollen och de förväntningar och krav som följer med den, utan att för den sakens skull förminska eller förlöjliga diskussionen om den kvinnliga.

Tack Svenskan!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 17 augusti 2009

Kausalitet - ett meningslöst ord för Anita Lignell Du Rietz

"Vi kvinnor förlorar mest på kvotering", skrev Anita Lignell Du Rietz på Expressens debattsida för några dagar sedan. Låt oss se vad hon bygger detta uttalande på...

  • Mellan 1890 och 1940 var andelen kvinnliga företagare större än vad den är i dag.
  • I och med välfärdsstatens grundande framfördes från fackligt och statligt håll att det i första hand var mannen som skulle agera familjeförsörjare - kvinnans plats var i hemmet. Kvinnor förbjöds att arbeta på natten, vilket utestängde bl.a. bagerskor från arbetsmarknaden.
Detta är kritik mot hur lagstiftning från förr har hängt kvar och påverkat dagens situation på arbetsmarknaden. Lagstiftning som direkt påverkar kvinnor negativt gör kvinnor till förlorare, javisst. Men Anita Lignell Du Rietz (kan vi kalla henne ALDuR?) tar det hela ett steg längre - hon menar att ALL lagstiftning som på något sätt riktar sig mot kvinnor, gör kvinnor till förlorare. 

Okej, för att återknyta till rubriken: på 40-talet blev kvinnor som arbetade på natten arbetslösa (förlorare) för att de förbjöds att arbeta på natten. Ja, köper det. Men: om vi i dag får till stånd en lag om könskvotering till börsbolagsstyrelser blir kvinnor förlorare därför att...varför då? För att de får jobb? Jag ser ingen kausalitet här. Gör ens Aldur det?

Självklart är det intressant att diskutera hur särlagstiftning påverkar framtiden. Men Aldurs jämförelser fallerar - dels i hur hon väljer att använda begreppet särlagstiftning, och dels i hur hon jämför två helt olika typer av lagstiftningar. 

Aldur använder begreppet "särlagstiftning" som något homogent, vilket det inte är. Att kvinnor inte fick arbeta på natten är exempel på särlagstiftning som enbart är tillämpbar på en viss grupp i samhället. Könskvotering till börsbolagsstyrelser kan snarare jämföras medden typ av särlagstiftning som innebär skydd mot diskriminering. Trots detta skriver hon utan vidare som om dessa två typer av särlagstiftning vore likställda.

I sin jämförelse utgår hon dessutom ifrån lagstiftning som pekat åt könskvoteringens totalt motsatta håll, dvs den lagstiftning som direkt hindrat kvinnor från arbete. Hur kan en vettig människa, utan att blinka, jämföra dessa två? Att hon främst gör det under parollen att de båda är exempel på statligt vänsterblaj är så långt ifrån en ursäkt man kan komma.

All in all: jag förstår inte hennes debattartikel. Dessutom är det fruktansvärt förutsebart att en kvoteringsmotståndare väljer att bara kritisera kvotering som fenomen, utan att själv komma med några som helst alternativ till vad som kan tänkas vara en lösning på problemet.

Liten notis: Göran Petterson (moderat riksdagsledamot) som kritiserade min debattartikel i Norrtelje Tidning, har såklart nappat på Aldurs resonemang.