tisdag 30 juni 2009

Kvinnor äter inte p-piller för sin egen skull

De flesta kvinnor har väl någon gång varit med om konsultationen kring "lämpliga" preventivmedel hos barnmorskan. För er som inte har en blekaste aning om hur det fungerar, låt mig berätta. Man beställer tid för rådgivning, vilket går ganska snabbt och smidigt. Man kommer till mottagningen för rådgivning, vilket också går ganska snabbt och smidigt. Man har fått sig ett "lämpligt" preventivmedel (läs: p-piller), snabbt och smidigt.

...vänta här nu. Är det så här det ska fungera? Efter nästan sex år med p-piller i min kropp vet jag att svaret är nej. 

Johanna Koljonen skriver i senaste numret av Fokus om hur hon först i trettioårsåldern började ifrågasätta om p-piller verkligen var rätt preventivmedel för henne: "Jag har valt samma p-piller fyra gånger, eftersom jag »aldrig haft några problem«. Nu inser jag att jag vid varje tillfälle gått upp långsamt men kraftigt i vikt och blivit riktigt, riktigt galen i hela pallet."

Jag själv råkade efter sex år glömma bort att ta pillren i några dagar. Detta gjorde att jag var tvungen att sluta äta dem i en månad innan jag kunde börja ta dem igen. Men har jag fortsatt sedan dess? Aldrig i livet. Vad var det som hände? Jag började LEVA. Jag var en NORMAL MÄNNISKA. ÄNTLIGEN. Jag ba: p-piller - where have you not been all my life? 

I knappt ett halvår har jag nu varit utan dem. Och det har sannerligen varit ett bitterljuvt halvår. Ömsom överlycklig för att jag har känslor som en vanlig människa, ömsom deprimerad över att delvis ha gått miste om sex år av mitt unga liv. 

Johanna Koljonen slår huvudet på spiken när hon förklarar det idiotiska i att vi kvinnor själva ska komma på om vi känner några biverkningar av pillren. För det är så det fungerar i praktiken. Väldigt många börjar med p-piller i tonåren, och har inte särskilt mycket (egentligen: ingenting) att jämföra med då barnmorskan frågar om p-pillren fungerar bra. 

Hur ska vi ens kunna känna till eventuella biverkningar när vi från första början får otillräcklig (egentligen: ingen) information om vad som kan tänkas hända med kroppen då vi stoppar i oss dessa hormoner? Allt kan hända, men ingen (av barnmorskorna) säger något. Kraftiga humörsvängningar och obefintlig sexlust - är det några slags tabuämnen som kvinnor nödvändigtvis inte bör varnas för? Jag börjar uppriktigt fundera över hur mycket av fördomarna mot det kvinnliga könet som vi kan skylla på p-pillret. 

om män åt p-piller?
När jag var 17 år och gick till ungdomsmottagningen för preventivmedelsrådgivning, så var det egentligen ingen rådgivning. Jag blev starkt rekommenderad att börja med p-piller, utan någon vidare diskussion kring saken, utan någon som helst information om hormonella biverkningar. Detta trots att det finns en uppsjö av olika preventivmedel som fungerar på olika sätt: p-stav, p-spruta, p-ring, minipiller, kondom, hormonspiral, kopparspiral, p-dator, p-plåster... När jag i vintras gick till gynekologen för att för första gången byta preventivmedel uppgav jag ett krav: jag ville att risken för minskad sexlust skulle vara så liten som möjligt. Svaret jag fick var mycket tydligt: jag hade två val, och inget av dem var att äta p-piller.

Problemet med de biverkningar som så många kvinnor ofta omedvetet lider av är alltså inte okunskap hos barnmorskorna. Problemet är att INGEN SÄGER NÅGOT. Jag är helt övertygad om att detta hade fått så otroligt mycket mer uppmärksamhet om både män och kvinnor stod inför samma dilemma.

Apropå märkliga rubriksättningar

Det här med att sätta rubriker verkar vara en knepig sak för våra mediemakare. Det är lätt att det blir fel, vilket tidigare uppmärksammats på Ansats (exempel finnes här och här). Ytterligare en uppvisning i hur svårt det kan vara ger Sveriges Radio. Som Klara skrev om igår här på bloggen så har andelen kvinnliga chefer inom näringslivet minskat de senaste åren. Detta tar SR upp i artikeln Kvotering ger inte fler kvinnliga chefer. Artikeln behandlar problematiken med att det blivit färre kvinnliga chefer och konstaterar att det råder konsensus om att detta är en negativ utveckling. Tomas Östros anser att kvotering kan vara en lösning på problemet, Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark Nilsson håller inte med utan menar att alla vill få jobb på egna meriter (att det är betydligt svårare för kvinnor att få just det då det redan råder en inofficiell inkvotering av män verkar Nordmark Nilsson omedveten om, men det är en annan fråga värd en annan diskussion).

Var i texten återkopplar man då till rubriken? Svar: absolut ingenstans. Att Nordmark Nilsson inte gillar kvotering av principiella skäl är inte samma sak som att kvotering inte fungerar. Det är dock det rubriken med all önskvärd tydlighet basunerar ut: Kvotering ger inte fler kvinnliga chefer. Var detta påstående kommer ifrån tas inte upp överhuvudtaget. Menar rubriksättaren att kvinnor redan kvoteras in och att det inte fungerar? Menar hon att det inte skulle fungera eftersom Anna-Stina Nordmark Nilsson inte gillar det? Eller är det bara en random rubrik satt av en journalist som inte verkar ha läst sin egen text? Svaret förblir höjt i dunkel.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag 29 juni 2009

"Mer jämställda medier", var är ni?

I Almedalen har man debatterat om att medierna har blivit mer jämställda de senaste åren... Detta för mina tankar direkt till: 1. kvinnornas roll på DN Debatt, 2. mammor i karriären, 3. tv7:s så kallade "tjejsatsning", och 4. medierapporteringen om Bara Bröst.

För att referera till artikeln:

1. Carina Lundberg Markow, Folksam, verkar ta ståndpunkt mot att medierna är jämställda. Hon menar att kvinnor skildras könsbestämt, medan män skildras som makthavare. Well, yes. Det säger ganska mycket att förre redaktören för DN Debatt inte gett kvinnor mer än 30 % utrymme på sin sida på grund av att det är män som är makthavare. Det är dem som styr vårt land! Det är dem som skall komma till tals! (han kan väl inte rå för att han vill hålla standarden hög liksom)

2. Pontus Schultz, chefredaktör för Veckans Affärer, säger att vi inte längre ställer frågor till kvinnliga vd:ar om hur de tänker med barnen. Kanske inte explicit (se undantag: Tilde de Paula). Men kan någon ärligt påstå att sättet journalister talar till och om kvinnor respektive män i karriären inte skiljer sig åt? 

3. Mikael Nestius, grundare av bland annat Stockholm City, förklarar vägen mot mer jämställda medier så här: "manligt dominerade ämnen får mindre plats, i stället skriver vi mer och mer om sådant som kvinnor är intresserade av, som relationer, reportage, mat och kläder". Bang on target pal. Not. Vad har detta med jämställdhet att göra? Nada. Inget gör mig så arg som kategorisering av kvinnor enligt principen "den goda men lite korkade makan som helst ska hålla sig utanför när herrarna samtalar om viktigare saker".

4. Jag kan dessutom inte låta bli att lägga in en liten Bara Bröst-referens. Om ni såg Klaras kommentar på mitt förra inlägg så vet ni vad jag menar... Metro fördummar jämställdhetskampen genom att beskriva Bara Bröst-anhängare som ett gäng tjejer som vill flasha boobsen på badhuset. I går anklagades vi feminister för att vara bittra för att vi är fula och inte får några killar, i dag anklagas vi för att vara exhibitionister med fett snygga tuttar som vi gärna visar upp i bekräftelsens och självgodhetens namn.

Även om man säkert kan tala om framgångar i denna fråga så gör vissa av åsikterna och argumenten ovan mig uppriktigt förbannad. Jag har ingen statistik över utvecklingen på lager (se undantag: DN Debatt), men det kryllar uppenbarligen av ojämställdhet i media. Att Göteborgsposten dessutom väljer att i sin rapportering vinkla debatten (för jag tar för givet att den har blivit vinklad) genom rubriksättningen "Mer jämställda medier" känns spontant en smula...ironiskt?


Från den ljusa sidan

I dagens DN kan man läsa att andelen kvinnliga chefer i svenska aktiebolag har minskat markant de senaste åren. För fem år sedan var den 32 procent, i dag är andelen nere på 25. Förklaringen stavas finanskris, de kvinnliga cheferna är ofta mellanchefer och därav mer utsatta för nedskärningar, samt flyttad fokus:

"Företagen fokuserar inte längre på att öka andelen kvinnliga chefer. Nu är det miljö och klimat som är de stora frågorna".

Miljö in, jämställdhet ut med andra ord. Varför ska det vara så svårt att fokusera på två saker samtidigt? Hur kan jämställdhet överhuvudtaget fortfarande vara "bortprioriteringsbart"? Trots att frågan om jämställdhet varit (mer eller mindre) aktuell på den svenska politiska och mediala dagordningen i årtionden så är dess betydelse uppenbarligen fortfarande inte tillräckligt inpräntad i det kollektiva medvetandet. Suck.

DN ser det ändå från den ljusa sidan; Sedan 2001 har i alla fall andelen kvinnor i börsbolagens ledningsgrupper gått från 10,6 till 14,5 procent. En ljuspunkt i allt mörker!

Hmm. På åtta år har alltså andelen ökat med 3,9 procent och den är fortfarande inte ens en femtedel. Med risk för att befästa min stämpel som pessimist; är inte det åt helvete för lite? Ska vi inte ha lite högre krav på oss själva ändå? Var är ambitionerna?

Dubbelsuck.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdag 25 juni 2009

Bara Bröst-debatten lever!

Det har varit lite ledsamt här på Ansats sedan Gudrun inte kom in i Europaparlamentet. Men i dag är vi glada! Som trogna läsare vet är vi Ansatsare hängivna Bara Bröst-vänner som själva varit med om att bli avvisade från badhus på grund av så kallad "oanständighet". Därför tjoar vi i dag då Malmö fritidsnämnd har beslutat att det nu ska vara tillåtet för alla att bada barbröstade i stadens simhallar. Vilken framgång! Kanske är detta början till slutet på upprörande reklambilder som den här intill.

Beslutet visar verkligen att det inte är bortkastat att enskilda personer agerar för att skapa förändring. Nu när debatten förhoppningsvis blossar upp igen måste vi ta tillfället i akt! Gå till badhuset en regnig dag och bada som du känner för – med eller utan överdel. Gör det nu!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

lördag 6 juni 2009

Take a chance on F!

Benny Andersson. Du är fan bäst. Inte nog med att du gjort några av världens bästa låtar. Nu kommer du dessutom ut som F!-anhängare och donerar en miljon riksdaler till nämnda partis valkampanj. You're killing me!


onsdag 3 juni 2009

Skicka Schyman till Bryssel nu!




Det är bara 4 dagar kvar till Europaparlamentsvalet. Vem tänker du rösta på? 

Vi behöver någon som kan ta för sig i Bryssel. Vi behöver någon som på allvar kan föra talan i viktiga frågor. Vi behöver Gudrun Schyman!

Jag kommer inte att rösta efter politisk färg på söndag. Gudrun står för många saker som jag inte håller med om. Men det är dags att vi skickar någon vars främsta mål är att driva feministiska frågor på EU-nivå. Jag vill inte skicka någon som jag bara känner har helt okej åsikter om det mesta. Jag vill inte skicka 18 EU-parlamentariker som alla pratar löst om fred, frihandel, klimatfrågor och jobben. Jag vill skicka någon som är driven och som sticker ut ur mängden. Gudrun behövs bland alla ordbajsande mesproppar! 

Den erfarenhet hon besitter beskriver hon bäst själv:

"Varför just jag då ? Ja - vem om inte jag. Jag har en gedigen kunskap om samhället efter 20 år som socialarbetare. Efter nästan lika lång tid i riksdagen (varav 10 som partiledare) har jag stor erfarenhet av parlamentariskt arbete. Jag behärskar opinionsarbetets alla konster. Eftersom jag har blivit både klok och smart genom åren räds jag numera ingen och imponeras inte heller av farbröder med makt. Jag vet ju varför de har den." 

måndag 1 juni 2009

Skev könsfördelning på DN Debatt

Ansatsvännerna Niels Selling och Anders Utbult (skick.se) har idag publicerat sin B-uppsats i statsvetenskap om den ojämlika könsfördelningen på DN Debatt. Baserat på en 2-årig undersökningsperiod har det visat sig att 7 av 10 debattörer i DN är män! Könsfördelningen har dessutom varit än mer skev inom exempelvis områden som energi, miljö och ekonomi, där upp till 90 % av debattartiklarna är skrivna av män.

Männen är i klar majoritet inom vissa (de absolut flesta) områden, men i bekymmersam minoritet inom andra. Personligen har det alltid besvärat mig att det är så få män som driver jämställdhetsfrågor. Och det är inte är särskilt förvånande att undersökningen, som lite extra grädde på moset (alt: salt i såren), visar att just jämställdhetsfrågor debatteras av knappt 1/3 män... Tänk er detta i kombination med att män totalt sett står för 70 % av debattinläggen. Jag uppskattar därför denna uppsats ännu lite mer, just för att den är skriven av två män (nåja...). Heja Anders och Niels!

Läs debattinlägget om deras uppsats här, och lyssna på när ansvarig för DN Debatt, Mats Bergstrand, bemöter kritiken här! Bergstrand försvarar den låga andelen kvinnor på debattsidan med att han inte vill påverka journalistiken negativt. Och detta är bara en i raden av alla de osympatiska argument han framför. Det känns med andra ord hyfsat bekymmersamt att denne man ensam har styrt rodret på DN Debatt i 20 år. Att han dessutom är medlem av Sällskapet, en förening för enbart manliga makthavare, gör inte direkt heller att han framstår i bättre dager.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,