måndag 29 juni 2009

Från den ljusa sidan

I dagens DN kan man läsa att andelen kvinnliga chefer i svenska aktiebolag har minskat markant de senaste åren. För fem år sedan var den 32 procent, i dag är andelen nere på 25. Förklaringen stavas finanskris, de kvinnliga cheferna är ofta mellanchefer och därav mer utsatta för nedskärningar, samt flyttad fokus:

"Företagen fokuserar inte längre på att öka andelen kvinnliga chefer. Nu är det miljö och klimat som är de stora frågorna".

Miljö in, jämställdhet ut med andra ord. Varför ska det vara så svårt att fokusera på två saker samtidigt? Hur kan jämställdhet överhuvudtaget fortfarande vara "bortprioriteringsbart"? Trots att frågan om jämställdhet varit (mer eller mindre) aktuell på den svenska politiska och mediala dagordningen i årtionden så är dess betydelse uppenbarligen fortfarande inte tillräckligt inpräntad i det kollektiva medvetandet. Suck.

DN ser det ändå från den ljusa sidan; Sedan 2001 har i alla fall andelen kvinnor i börsbolagens ledningsgrupper gått från 10,6 till 14,5 procent. En ljuspunkt i allt mörker!

Hmm. På åtta år har alltså andelen ökat med 3,9 procent och den är fortfarande inte ens en femtedel. Med risk för att befästa min stämpel som pessimist; är inte det åt helvete för lite? Ska vi inte ha lite högre krav på oss själva ändå? Var är ambitionerna?

Dubbelsuck.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Inga kommentarer: