torsdag 27 augusti 2009

Att porrbasha eller inte, det är frågan

Den 3:e september har den omtalade feministiska porrfilmen Dirty Diaries premiär, 12 erotiska kortfilmer sedda ur ett kvinnligt perspektiv. I samband med detta frågar sig Newsmill om det ens är möjligt att skapa feministisk porr (ja, självklart är mitt svar).

Porr är ju alltid ett laddat ämne, speciellt i kombination med feminism. Ärligt talat är jag inte superinsatt i porrens värld mer än att jag har noterat att diverse gördetsjälv-siter som red tube poppat upp och i alla fall i Sverige blivit så pass avdramatiserade att Annika Marklund kan prata om beroende i Pause. Och det gillar man ju.

Hur som, för några veckor sedan hamnade jag och några vänner i en diskussion om porr. Vad den kom att handla om var ungefär:

Hindrar man uppkomsten av mer "mångfacetterad" porr genom att stigmatisera den nuvarande? Måste porr överlag uppmuntras för att få människor att börja efterfråga alternativ till den som dominerar marknaden idag?

Personligen så är jag mer benägen att kritisera än att hylla porr (förmodligen har det att göra med min pessimistiska natur) men jag anser inte att det per automatik gör mig till en bromskloss på vägen mot ett mer tolerant samhälle och jag är ingen "porrmotståndare" per se.

Jag tror på en diversifiering av pornografi, absolut, men jag tror inte att den bästa vägen dit är att sluta ifrågasätta den miljonindustri som mainstreamporren utgör, tvärtom.

Vad jag dock har insett är att debatten, och även jag, skulle må bra av att bli mer nyanserad med tanke på hur mycket som ryms inom begreppet porr. Lika lite som man kan säga att all porr är dålig kan man säga att all porr är bra. Det är alldeles för lätt att antingen få stämpeln motståndare eller förespråkare (och alldeles för svårt att bli av med den) när man i själva verket kan vara både och, utan någon egentlig motsättning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 26 augusti 2009

Befriande läsning

Jag gillar verkligen Svenska Dagbladets Manligt & Kvinnligt, en avdelning tidningen själv beskriver som "reportage och artikelserier om könsfrågor, feminism, jämställdhet, manligt och kvinnligt". Det är i de allra flesta fall mycket välskrivna och varierande artiklar där alltifrån tantslem till dataspelande mammor behandlas.

Den senaste artikelserien, Manliga bekännelser, handlar om män, manlighet och relationer. Varför sätter män karriären främst? Vilka reaktioner skapar en man med nagellack? Vad händer när manliga chefer skickas på genuskurs?

Snart utan lustig uppsyn?

Äntligen ett försök till att på allvar börja diskutera den manliga könsrollen och de förväntningar och krav som följer med den, utan att för den sakens skull förminska eller förlöjliga diskussionen om den kvinnliga.

Tack Svenskan!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 17 augusti 2009

Kausalitet - ett meningslöst ord för Anita Lignell Du Rietz

"Vi kvinnor förlorar mest på kvotering", skrev Anita Lignell Du Rietz på Expressens debattsida för några dagar sedan. Låt oss se vad hon bygger detta uttalande på...

  • Mellan 1890 och 1940 var andelen kvinnliga företagare större än vad den är i dag.
  • I och med välfärdsstatens grundande framfördes från fackligt och statligt håll att det i första hand var mannen som skulle agera familjeförsörjare - kvinnans plats var i hemmet. Kvinnor förbjöds att arbeta på natten, vilket utestängde bl.a. bagerskor från arbetsmarknaden.
Detta är kritik mot hur lagstiftning från förr har hängt kvar och påverkat dagens situation på arbetsmarknaden. Lagstiftning som direkt påverkar kvinnor negativt gör kvinnor till förlorare, javisst. Men Anita Lignell Du Rietz (kan vi kalla henne ALDuR?) tar det hela ett steg längre - hon menar att ALL lagstiftning som på något sätt riktar sig mot kvinnor, gör kvinnor till förlorare. 

Okej, för att återknyta till rubriken: på 40-talet blev kvinnor som arbetade på natten arbetslösa (förlorare) för att de förbjöds att arbeta på natten. Ja, köper det. Men: om vi i dag får till stånd en lag om könskvotering till börsbolagsstyrelser blir kvinnor förlorare därför att...varför då? För att de får jobb? Jag ser ingen kausalitet här. Gör ens Aldur det?

Självklart är det intressant att diskutera hur särlagstiftning påverkar framtiden. Men Aldurs jämförelser fallerar - dels i hur hon väljer att använda begreppet särlagstiftning, och dels i hur hon jämför två helt olika typer av lagstiftningar. 

Aldur använder begreppet "särlagstiftning" som något homogent, vilket det inte är. Att kvinnor inte fick arbeta på natten är exempel på särlagstiftning som enbart är tillämpbar på en viss grupp i samhället. Könskvotering till börsbolagsstyrelser kan snarare jämföras medden typ av särlagstiftning som innebär skydd mot diskriminering. Trots detta skriver hon utan vidare som om dessa två typer av särlagstiftning vore likställda.

I sin jämförelse utgår hon dessutom ifrån lagstiftning som pekat åt könskvoteringens totalt motsatta håll, dvs den lagstiftning som direkt hindrat kvinnor från arbete. Hur kan en vettig människa, utan att blinka, jämföra dessa två? Att hon främst gör det under parollen att de båda är exempel på statligt vänsterblaj är så långt ifrån en ursäkt man kan komma.

All in all: jag förstår inte hennes debattartikel. Dessutom är det fruktansvärt förutsebart att en kvoteringsmotståndare väljer att bara kritisera kvotering som fenomen, utan att själv komma med några som helst alternativ till vad som kan tänkas vara en lösning på problemet.

Liten notis: Göran Petterson (moderat riksdagsledamot) som kritiserade min debattartikel i Norrtelje Tidning, har såklart nappat på Aldurs resonemang.

söndag 16 augusti 2009

Mode och feminism hand i hand

ur Carin Westers höstkollektion 09/10
.
Många är de som ständigt klagar på allt vad mode heter - det är meningslöst hit och det skapar sjuka ideal dit. Inskränkt hit och trångsynt dit, säger jag. Det pratas på tok för lite om den positiva inverkan mode kan ha på vår vardag. Carin Wester vann Guldknappen 2009, som delas ut av tidningen Damernas Värld, under motiveringen att hon tänjer på de traditionella gränserna om vad som är feminint och vad som är maskulint. I ljuset av bara bröst-debatten kanske detta kan framkalla en vidare diskussion om hur manliga och kvinnliga klädkoder påverkar vår vardag. Den androgyna kvinnan är väl inte särskilt kontroversiell i dag, om man jämför med en "femininiserad" man. Jag tänker direkt på busschauffören som bar kjol till jobbet - det blev ju värsta riksnyheten. Needs to cool it down. Kan vi inte starta en kampanj eller nåt? More lace on guys!

Veckans idiot: Rolf Hillegren

Svenskan skriver om att HD skapat ny rättspraxis för våldtäkter genom att riva upp två fällande hovrättsdomar där ord stod mot ord. Rolf Hillegren, kammaråklagare i Stockholm, välkomnar utvecklingen eftersom han tycker att den nuvarande lagen urholkat begreppet våldtäkt och att rättssäkerhetsaspekten måste betonas:

– När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse, säger han.

VAD I HELVETE?! Jag fattar att juridik i mångt och mycket handlar om definitioner och tolkningar, men att likna ett övergrepp på en annan människa för ordningsförseelse (och kalla det för "oschysst") är så fruktansvärt idiotiskt att jag inte kan tänka rakt på det.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


onsdag 5 augusti 2009

Jämställdhet är lika med rätten till high heels och shopping?

Ja, åtminstone enligt Sydkoreas borgmästare Oh Se Hoon. Han har nämligen lanserat ett projekt för 104 miljoner dollar i jämställdhetens namn, där "i jämställdhetens namn" bland annat innebär:
  • Rosa parkeringsplatser reserverade för kvinnor
  • Ny gatubeläggning som är anpassad för höga klackar
  • Fler offentliga toaletter för kvinnor
  • Säkra parker för kvinnor

Med andra ord: hej populism!

Vi snackar här om ett land där presidenten så sent som i januari i år drog till med uttalandet: "The most urgent issue on our hands is to create jobs for the heads of households." (the heads of households, aka männen). Att i ljuset av detta trots allt göra en ansträngning för jämställdheten ska man väl i och för sig inte klaga på, men kom igen... När enbart hälften av alla kvinnor i landet har ett heltidsjobb känns rosa parkeringsplatser verkligen inte som prio ett. Thinking skills plz.