söndag 13 september 2009

Skillnad på statligt och privat genomförd könskvotering?

Många är argumenten för och emot könskvotering. Jag skriver om det här ämnet jämt, jag vet. Men när jag surfar in FMSF:s jämlikhet.nu blir det ganska intressant, och jag kan inte låta bli.

Carolina Lindholm, Female Economist of the Year 2009, citeras på hemsidan:

”Kvinnor som vill göra karriär stärks inte av kvotering. Tvärtom misstänkliggörs framgångsrika kvinnor för att ha nått sina positioner för att förbättra arbetsplatsens könsstatistik och inte till följd av ambition och talang.”

…alltså sagt av en kvinna som innehar en könskvoterad titel. Female Economist of the Year syftar till att inspirera och att öka antalet talangfulla kvinnor på toppositioner (däribland styrelseposter) i svenskt näringsliv. Att inneha titeln innebär att hon erbjuds en tvåårig anställning, varav ett år är vid Pfizer i New York. Dessutom lär det om något medföra en karriärboost att ha en så ärofylld titel i sitt bagage. 

Tycker Carolina Lindholm själv att hon borde misstänkliggöras för att inte nå sina mål till följd av ambition och talang? En lag om könskvotering till börsbolagsstyrelser skulle syfta till att inspirera kvinnor att göra karriär och att öka deras närvaro i maktens rum. Precis som utlysningen av Female Economist of the Year gör.

För att ta ett annat exempel: min pappa är emot statlig kvotering, men ställer sig väldigt positiv till att den styrelse som han sitter i har (och efterlever) policyn ”hälften kvinnor hälften män”.

Vi måste komma ihåg att den röda tråden för att en lag om könskvotering till börsbolagsstyrelser ska fungera på ett bra sätt, är att den kvinnliga kompetensen finns. Här går åsikterna visserligen isär, och jag själv kan bara utgå ifrån vad som sägs i media. Vissa menar bestämt att kompetensen finns, andra inte. Men låt oss för nu utgå ifrån att den finns (eller åtminstone att de branscher där den bedöms att inte finnas, undgår att kvotera in lägre kompetens). Vad är det då som gör kvotering till ett så känsligt ämne?

Jag tar mig friheten att rada upp några intressanta argument som brukar användas mot kvotering:

  1. Kvinnor misstänkliggörs enligt citatet ovan
  2. Kvotering är diskriminering
  3. Kompetens går före kön

Sällan hörs liknande kritik och argument mot privata jämställdhetssatsningar. Tänk er att ett företag självmant och öppet driver jämställdhetsfrågor genom att promota kvinnor som man tidigare systematiskt har förbisett. Att man inom ramen för en sådan satsning tillsätter kompetenta kvinnor på exempelvis styrelseposter.

Vad är sannolikheten att en folkstorm skulle anklaga detta företag för att misstänkliggöra, diskriminera och felprioritera?

Så länge kvoteringsmotståndare och kvoteringsivrare (gillar verkligen inte de här beteckningarna, men vi säger väl så för den här gången) någotsånär kan enas om att privata jämställdhetssatsningar är något positivt, så bör kvoteringsdebatten inte handla om argumenten ovan. I så fall rör den enda relevanta frågan huruvida staten bör ha ett finger med i spelet eller inte. Ergo: cut the crap.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

1 kommentar:

Linuz Aggeborn sa...

Hej igen!

Bra problematisering av problemet!
For att folja upp min tidigare kommentar sa har jag inga problem med att enskilda foretag antar egna regler for sina styrelser - agarna till foretag har sjalvklart friheten att bestamma om sadant. Att likstalla denna handling med ett statligt ingripande blir som sagt fel eftersom staten har en valdsmonopol och det ar min personliga asikt att staten bor vara restriktiv, oavsett ifall syftet ar gott. Just hari ligger fragan, precis som du skriver, och debatten borde verkligen handla om just detta.

/Linuz