lördag 28 november 2009

Ansats välkomnar Sofia och Karin!

Vi tyckte att det var dags för lite nytt blod och en högre frekvens av inlägg här på bloggen. Därför välkomnar vi två nya skribenter till Ansats! Som ni ser här nere har vi dels fått tillökning i form av Sofia. Och även Karin, som gästbloggade hos oss för ett år sedan, kommer numera att leverera smarta blogginlägg på rullande band (eller hur Karin?).

Nu fer ma!


Jamska när den e som bäst: P-Danjelsa - Hackåspöjken som tar stårsan på allvar.
"Hur kom e se, att stårsan inte tjena likadant?
Fast dom plugga mykje mer å plugga galant,
Får dom samma jobb, får dom mykje minner slant,
Hur kom e se?
Hur kom e se, att svärmorsan tjena minner än mig?
Fast hon jobba 40 år me samma gamla grej,
De e tåkker som gär n'P-Danjelsa bra nog lej,
Hur kom e se?"

New kid on the block gör ett första inlägg och bjuder på moralkaka

Frågan: ”Vill du blogga med oss?”
Tanken: ”Vad fan kan jag ha att säga som skulle vara värt att läsa?”

Spot on! Jag gör det.

Fram till jul sitter jag med uppsatsskrivande som främsta göromål. Ämnet jag valt gör att jag behöver läsa in mig ganska mycket på frågor och teorier rörande jämställdhet, feministisk teori, genusperspektiv, könsmaktordning, patriarkatet, You name it, I’ve read it. Trots att all denna nya kunskap dagligen ger mig nya skäl till att driva de frågor jag anser vara viktiga är det dock inte utan att all denna information också gör mig nedtyngd och rent ut sagt less. Dagen har fler än en gång avslutats med frågan om och hur verkligheten faktiskt kan se ut såhär?

Sedan oräkneligt många år tillbaka har kvinnor kämpat för våra rättigheter (och utan tvekan uppnått resultat) men fortfarande idag, snart år 2010 i ett av världens mest jämställda länder, finns en enorm mängd exempel på där jag som kvinna kommer missgynnas av att vara just kvinna. Bara det faktum att när jag beger mig ut i arbetslivet med stor sannolikhet ges en lägre lön än mina manliga kollegor gör mig mållös. Vi lever i ett samhälle där mannen är norm vilket tydligt påvisas bara genom vårt vardagliga tal. Vi talar om politiker och kvinnliga politiker, popband och tjejband, sjukdomar och kvinnosjukdomar, allsvenskan och tjejallsvenskan, tronföljd och kvinnlig tronföljd. Mannen är utgångspunkt och kvinnan det avvikande, eller för att citera Simone de Beauvoir: det andra könet.
När dessa insikter landar är det inte utan att en viss hopplöshet och tyngd lägger sig på mina axlar och en motsträvig fråga formas om det verkligen är någon idé? Orkar och klarar vi att fortsätta slåss mot en överhängande mängd motsättningar när detta tycks innebära ett steg per århundrade mot ökad jämställdhet?

I en av alla de böcker jag under uppsatsens gång betat av framhölls problemet med att många kvinnor idag, framförallt unga tjejer, inte vill erkänna sig som feminister eller för den delen ens erkänna det faktum att det i Sverige idag råder en ojämställdhet mellan kvinnor och män. Jag kan föreställa mig att detta antingen beror på att du som kvinna helt enkelt inte än behövt uppleva eller reflektera över de uppenbara orättvisor som faktiskt präglar samhället eller bara inte orkar ta till sig den samhällsordning som idag faktiskt råder med allt vad den innebär. Oavsett att jag blir fruktansvärt frustrerad när jag hör detta och min spontana reaktion är att dessa personer skulle må bra av en rejäl omskakning är det emellertid inte utan att jag har en viss förståelse. Anser man det inte finns någon orättvisa ser man heller ingen anledning att kämpa och upplevs orättvisor kan de kännas så stora och oövervinneliga att man istället väljer att stänga ute verkligheten och stanna kvar där det känns tryggt.
Vad de personer som inte ser problemen eller vad vi som ibland inte orkar möta faktumet ojämställdhet dock måste ta till oss är att de förhållande som vi har idag lever under har kämpats hårt för och den verklighet som vi idag möter för några år sedan var långt ifrån en självklarhet. En historisk återblick säger att svenska kvinnor har haft rösträtt i 80 år, haft rätt till fri abort i 40 år och rätt att hindra graviditet genom p-piller i 25 år. I det långa perspektivet är detta ingen tid alls. Vi hade inte kunnat leva som vi gjort idag om inte målinriktade och modiga människor orkat ta till sig och kämpa för de orättvisor som präglat vår och deras samtid. Det är därför varje människas plikt att sätta sitt eget liv i relation till denna bakgrund och kämpa för att kvinnor idag och i framtiden ska få det ännu bättre och att tjejbanden till slut ska få komma att kallas popband och att kvinnliga politiker kort och gott benämns som politiker.

Vissa insikter är tunga. Men vapnet när något känns svårt är istället för att krypa tillbaka i sitt skal och blunda för verkligheten, att borsta av axlarna, ställa sig med benen lagom brett isär, böja på knäna och lyfta lilla gubben (eller annan valfri man) högt, högt över huvudet.
Spot on! Vi gör det.

onsdag 25 november 2009

Tankeväckande reklam

klicka för större bild!

"The campaign is addressed to all the readers of Grazia, one of the most important women’s Italian magazine. Our aim was to raise attention on a heavy disparity, sadly typical Italian: compared to men, Italian women face many more difficulties in finding a good job, and even more in keeping it without renouncing to maternity."
Apropå reklam: detta får mig att minnas Klaras inlägg där Jean Kilbourne pratar om hur reklam vi möts av dagligen är influerad av de roller vi tillsätter ett visst kön, även när det kommer till barn. Om du inte redan sett klippet, kolla på det nu!

tisdag 24 november 2009

En manshora i månaden

Julen nalkas med stormsteg vare sig vi vill eller inte. Tänkte därför ta tillfället (och bloggutrymmet) i akt att önska mig en julklapp: Liv Strömqvists kalender "Månadens manshora"!

"Från Mao Tse-tung till Ari Behn, får vi en komplett kalender över lättfotade män. För att du inte ska glömma bort vilka de är har Liv gjort en serie för varje månad på året"

Cravings! Måste ha! Gaaah!

Finns att köpa på en massa ställen, bland annat här, här och här.

Tack på förhand.

Dags för papporna att ta lite jävla ansvar?

Nedan följer en liten utveckling av mitt förra inlägg om individualiserad föräldraförsäkring.

Jag stör mig ganska mycket på uttalanden som: "Dags för en delad föräldraförsäkring!", "Vi måste öronmärka fler månader till papporna!" och "Nu måste papporna ta lite jävla ansvar!"

Jag tror att de som förespråkar en individualiserad föräldraförsäkring gör sig själva en otjänst genom att använda retorik enligt ovan. Kvinnorna utmålas som vanligt som offer. Detta i en situation där det i lika stor utsträckning är männen som ligger i underläge. 

Rätta mig om jag har fel: mammor har ofta en tendens att se sig själva som högst ansvariga för barnen. Det gör så ont i mig att se mammor på stan ta ett gråtande barn från pappans axel till sin egen. Eller att höra mammor kritisera pappor för att de ger barnen fel mat, fel kläder, och så vidare. Här är rollerna sällan de ombytta. Så, varför utmåla kvinnorna som de största (enda?) förlorarna?

glöm för guds skull inte bort retoriken!

Kvinnor förlorar givetvis på det system vi har i dag, i och med en sämre löneutveckling jämfört med män samt att de i framtiden kommer att förväntas ta på sig ett större ansvar för hemmet. Män förlorar på detta i och med att de systematiskt nedvärderas i sin roll som förälder. Och jämfört med mammor så ligger de i betydande underläge vad gäller vårdnadstvister.

Både kvinnor och män tjänar alltså på en individualiserad föräldraförsäkring. Därför att både kvinnor och män diskrimineras till följd av det försäkringssystem vi har i dag. Det är ingen tvekan om den saken. Det är inte bara "dags för papporna att ta lite jävla ansvar" - det är lika mycket dags för mammorna att låta dem göra så. Så lägg ner det förslappade skitsnacket som utmålar män som den största boven i dramat här.

Och vad gäller mina agg mot retoriken om en "delad föräldraförsäkring", så har det inte med annat att göra än att det skapar en falsk illusion om inskränkning av valfriheten. Ungefär: nu ska storebror bestämma åt dig hur du delar upp din föräldraledighet. När snarare det motsatta gäller: nu kan ingen annan bestämma åt dig hur du disponerar din rätt att vara föräldraledig.

fredag 20 november 2009

Vill du bestämma själv över hur du ska dela upp barnledigheten?

Ja, det är väl klart att jag vill det, tillsammans med 84 % av svenska folket (varför inte 100 %? kan man fråga sig). Nej, jag tycker inte att det känns bra att bli "tvingad" till något. Jag vill ha valfrihet. Där. Men, betyder det automatiskt att jag är för det föräldraförsäkringssystem som vi har i dag? Nej, verkligen inte.

Det system och de normer vi lever efter i dag sätter alldeles för stor vikt vid att "mamman är den viktigaste föräldern". Ta vårdnadstvister till exempel, det är väl ett välkänt faktum att mammor i mycket högre utsträckning vinner dessa. Troligtvis som en indirekt följd av dagens föräldraförsäkringssystem. De som har umgåtts mest med barnen, får också vårdnaden om dem vid eventuella tvister.

Varje enskild förälder borde från början ha lika stor rätt att spendera en viss tid med sitt nyfödda barn. Om vi ska utgå ifrån hur lagen ser ut i dag så borde var och en rimligtvis ha möjligheten att totalt ta ut 9 månader fram tills att barnet har fyllt 18 månader. Är du mamma? Ta ut 9 månaders ledighet under barnets första tid; jobba halvtid under 18 månader; ta bara ut 3 månader; gör vad du vill. Det är dina 9 månader! Är du pappa? Samma sak gäller för dig. Hur du disponerar möjligheten är helt upp till dig själv. Ingen ska kunna inkräkta på din enskilda rätt att utnyttja din föräldraledighet. Det är inte för inte som detta kallas för "individualiserad föräldraförsäkring" - den ser till dig som individ, inte "dig tillsammans med den andra föräldern". 

En individualiserad föräldraförsäkring handlar alltså inte nödvändigtvis om tvång, som så ofta påstås. Utnyttjar du inte dina månader? Ja, då är väl det ditt val. Det är ingen som tvingar dig till någonting här.

torsdag 19 november 2009

Ladies, sluta undervärdera er själva!

Kvinnliga civilekonomer har lägre löner än män med samma utbildning. Det visar en undersökning som Civilekonomerna har gjort, och som SvD skriver om i dag. Inom banksektorn ligger löneskillnaden på i genomsnitt hela 9,9 %, efter att man rensat för faktorer som befattning och år efter examen.

yey, lyckades du också förhandla ned din lön?!

En viktig orsak verkar (enligt artikeln) vara att kvinnor inte är lika offensiva som män i löneförhandlingarna. Och jag måste erkänna att jag i så fall inte ser företagens ageranden som särskilt konstiga. De erbjuds ju lika kvalificerad arbetskraft till en lägre kostnad. Det konstiga här är väl snarare att företagen inte konkurrerar om att anställa fler kvinnor som substitut för män (de är ju billigare for god's sake!). Ligger det måhända något mer bakom löneskillnaden än bara aggressiviteten vid förhandlingsbordet? I guess so.

söndag 15 november 2009

Edward Cullen - sexobjekt eller själsfrände?

Såhär i tider av New Moon-hysteri är såklart DN inte sena att (än en gång) försöka analysera fenomenet Twilight. I ett reportage i dagens kulturdel får bloggare, litteraturprofessorer och psykoanalytiker uttala sig om vad de tror är orskarna till den hysteriska populäritet böckerna och filmerna åtnjuter hos flickor (och kvinnor med för den delen) världen över.

Yvonne Leffler, professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet säger bland annat, angående vampyren Edwards kyskhet:

– Det är ett tilltalande drag i en tid när unga kvinnor känner krav på att vara fysiska och sexuella, samtidigt som de matas med historier om fysiskt våld och våldtäkter. Här handlar det i stället om kärlek, själarnas gemenskap, vilket kanske är vad många längtar efter.

Känns inte det här bara som en återupprepning av den gamla och trötta fördomen att tjejer först och främst söker "själarnas gemenskap" och inte egentligen är särskilt intresserade av sexuell tillfredsställelse?

Det är inte så jag inte ser problematiken i att många unga tjejer känner pressen av ett allt mer sexualiserat samhälle och att sexualiserat våld faktiskt är en fruktansvärd och orättvis realitet. Men oavsett detta tycker jag det ligger en fara i att kategoriskt utgå från att unga kvinnor inte vill "vara fysiska", vilket den här formuleringen faktiskt gör, lika lite som jag tycker man kan utgå ifrån att unga kvinnor alltid vill vara det.

Kanske är jag bara en extrem ordmärkare. Men för mig kändes resonemanget lite extra märkligt i sammanhanget eftersom jag fann just Twilight-serien rätt uppfriskande på den här punkten då det är framför allt tonåriga Bella, den kvinnliga huvudrollen, som (utan att tveka) tar de sexuella initiativen. Och att tjejer över hela världen dras till Edward behöver nog inte enbart ha med hans personlighet att göra, då författarinan Stephanie Meyer noggrannt har beskrivit nästan varenda kvadratcentimeter av hans kropp ur ett.. ja, vi kan kalla det lustfyllt, perspektiv.

- Men ikväll då Eddie? Plz?

Överhuvudtaget tycker jag att Twilightböckerna är jätteintressanta ur ett jämställdhetsperspektiv just eftersom de är så svårplacerade i den aspekten, mycket tack vare den helt absurda blandningen av kysk kristen moral och manlig sexuell objektifiering. Men det får bli ett annat inlägg en annan gång.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 11 november 2009

Veckans idiot: Åke Blomqvist

Vad är det för fel på svenska kommunpolitiker? Kollektivt hjärnsläpp? Är det inte hattar för 18000 kronor, så är det illa dold smygrasism som yttrar sig i vägran att ta emot ensamma flyktingbarn.

Personlig favorit och veckans höjdare: kommunalrådet som arrangerar gruppsex med minderårig prostituerad flicka hemma hos sig själv. Åke Blomqvist, 67, deltog (enligt egen utsago, och i motsats till flickans berättelse) inte själv, men betalade ändå hallicken som tog med 17-åringen till honom:

"Det var ju överenskommet innan och om jag hade vägrat hade det varit taskigt".

Ja, superdupertaskigt att inte underhålla koppleriverksamhet, verkligen. Tur att Blomqvist är en så schysst snubbe. Ytterligare bevis på Blomqvists hygglighet: Han bidrog snällt nog med madrasser så att de andra män som kommit hem till honom för lite casual olagligt gruppsex inte skulle behöva ha det direkt på vardagsrumsgolvet.

Och straffet? 1500kr i dagsböter för försök till köp av sexuell tjänst. Jag upprepar: 1500 kronor i dagsböter. Vad är det för något jävla kvasistraff?!

Jag mår fan illa.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 4 november 2009

Bara bröst-gänget still going strong!

DO-anmälan mot Fyrishov har skickats in och är nu under utredning! Eller, smärre rättelse: alla utom jag har skickat in, skyller på att jag är i Polen, dålig ursäkt (jag ska skicka in min anmälan i morgon, promise)

Gävle Dagblad har tagit fasta på saken och uppmärksammar glädjande nog orättvisorna på Uppsalas badhus nummer ett. Nu håller vi tummarna för en fällande dom och fortsatt debatt!

ain't nothing wrong with that

En lite lustig kommentar till artikeln: de är enbart ute efter att "tjäna lite lätta slantar". Mhm, att bada "topless" är en mycket lönsam verksamhet i termer av cash.

Ansats till insats: chat med Gunilla Herlitz


I går fick vi chansen att ställa frågor till DN:s nya chefredaktör och VD, Gunilla Herlitz, via en chat på hemsidan. Självklart tog vi tillfället i akt att fråga hur hon ser på den framtida könsfördelningen på DN Debatt. 



Diplomatiskt svar. 
Lite bättre än Mats Bergstrands kommentarer i våras. 
Men ändå: besvikelse.