onsdag 23 december 2009

Vad är egentligen feminism?

Nu när jag har bloggat om Mansnätverket, så inser jag att jag har skrivit om vad som kan ses vara en del av den feministiska kampen och inte, utan att egentligen kanske ha belägg för detta. Jag ser feminism som något som grundades i en kamp för kvinnors rättigheter, men som har utvecklats till en generell kamp mot könsnormer och strukturell könsdiskriminering. Alltså något som rör både män och kvinnor.

Jag går in på Wikipedia, och där står det att "feminism är en intellektuell och politisk rörelse för kvinnans fulla ekonomiska, sociala och politiska jämställdhet med mannen, enligt Svenska Akademiens ordlista (2006)" .

Tankar om detta? Är det SAOL som ligger efter i tiden?

10 kommentarer:

Klara sa...

alltså, det här är mycket intressant. samtidigt som jag verkligen håller med dig om den "bredare" definitionen, så ser jag ändå fördelar med en definition som behåller ett fokus på just kvinnors underordning, tycker inte man får tappa bort den aspekten. Det är ju f ö en ordning som ligger till grund för den stereotypa mansrollen också. men som sagt.. är kluven.

man måste också komma ihåg att saols definition ska täcka in alla sorters feminism som finns. jag menar, särartsfeminister tror ju inte direkt på upphävandet av könsroller.

ok, fet kommentarsspam-varning på mig idag.

Linn sa...

kanske är saol lite efter. för mig handlar inte feminism om bara män och kvinnors rättigheter utan jämställdhet oavsett sexualitet, etnicitet, kön, funktionalitet etc. Jag ser det som att man kan fokusera på en fråga även om man måste ha ett intersektionellt perspektiv, att förtryck kan samverka vilket ibland gör det svårt att särskilja om förtryck beror på kön eller etnicitet. De olika frågorna ryms för mig under feminismer.

Men ja, det vore bra med fler män som arbetar med könsdiskriminering men inte som en motkraft mot feminismens traditionella fokus på förtryck av kvinnor utan som en inre kraft som arbetar med t.ex. våld mot både kvinnor och män...

och igen, så himla bra och viktig blogg!

Love sa...

INtressant diskussion... Feminismen idag uppfattar jag nog som en generell kamp mot könsnormer och strukturell könsdiskriminering, som Lina uttrycker det.

Men man får inte glömma bort att kampen grundar sig i att man som feminist ser en strukturell underordning av kvinnan i detta samhälle. Feminismen är en maktanalys. Jag förnekar inte att vissa existerande könsnormer slår mot oss män, men själva anledningen till att den feministiska kampen är så viktig är att vi har en strukturell underordning av det ena könet.

Därför ser inte jag rörelser av typen mansnätverket som en del av feminismen. För att vara feminist måste man göra en maktanalys, och inte bara föra en mer eller mindre selektiv kamp mot könsnormer.

Lina Eriksson sa...

Tack för att ni lämnar vettiga kommentarer!

Love: spontant ser jag det som att mannen är strukturellt underordnad kvinnan vad gäller t ex sin roll som förälder. Jag tycker att maktanalysen är applicerbar på båda kön, fast på olika plan. Under dessa antaganden, ser du fortfarande inte att Mansnätverket skulle kunna vara en del av feminismen?

Anonym sa...

Mansnätverket kommer aldrig att ramla in undet feminismens paraply då den hamnar under maskulinismens.
Vi behöver fylla den andre vågskålen med argument, vem vet, kanske kommer vi fram till att det är mannen som är det underordnade könet, eller att kön inte alls har något med över/under ordning att göra.
Helt enkelt ett nytt sätt att diskutera utan att falla in i marxistiska tankebanor, den moderna feminismens väg så att säga.
God Jul!

Linuz Aggeborn sa...

Jag tror att väldigt många sympatiserar med den bredare definitionen. Men som du skriver är feminismens inte en enhetlig rörelse. Du hittar liksom allt mellan himmel och jord. Min högst personliga observation är att feminismen kan kännas lite kidnappad av vissa grupper vilket har fått resultatet att en hel del människor idag tar avstånd från rörelsen. En liberal feminist kan ju mycket väl ta starkt avstånd från en anarkofeminists åsikter o.s.v. Frågan är om feminismen ens kan vara en och samma rörelse? Är det ens önskvärt? För det är ju en väldigt skillnad mellan att hävda att kvinnor och män ska vara jämställda och att hävda att äktenskap är en kvinnoförtryckande institution som borde avskaffas. Socialistisk feminism blir svårt att acceptera för en liberal, medan liberal feminism anses vara otillräcklig för någon mer inspirerad av marxistiska tankegångar. Alla köper inte att könsroller enbart är ett utslag av kultur medan andra hävdar att kön enbart är en social konstruktion. Et cetera. En sökning på wikipedia på "feminism" talar sitt tydliga språk: Det finns verkligen sjukt många undergrupper till feminism.

Så vad är då feminism? Är det okej att ta avstånd från feminismen trots att man tror på jämställdhet? Ja det tycker jag nog beroende på hur feminismen definieras och vilka som företräder feminismen (för tillfället). Trots att jag tror på jämställdhet kommer detta inte få mig att kampanja för Gudrun Schyman eftersom vi har totalt olika syn på samhället.

Love sa...

Lina: Absolut, men räcker det för att kallas feminism?

Du har nog rätt i att maktanalysen är applicerbar på olika plan, men tycker nog att det krävs något sorts helhetsperspektiv för att vara del av feminismen. Kan jag se de frågor jag kämpar för som en del av en större struktur? Och hur ska jag i så fall väga de olika uttryck av strukturell underordning jag ser?

Plockar man bara ut de bitar man som man känner sig drabbad av förtjänar det inte att kallas feminism, utan egenintresse. Nu är inte jag särskilt inläst på just mansnätverket, men vill man sätta fokus på mäns strukturella underordning på vissa områden får man allt erkänna kvinnors strukturella underordning på en rad andra områden.

Lina Eriksson sa...

Linuz: Nej, det är nog inte önskvärt att feminismen ses som en och samma rörelse, det har du rätt i. Men med det sagt tycker jag inte heller att man utan vidare kan ta avstånd från feminismen trots att man tror på jämställdhet. För att ta ett annat exempel: det finns inriktningar inom liberalismen som jag inte sympatiserar med, men jag är definitivt är en anhängare av individuell frihet. Vad har jag då för anledning att ta avstånd från liberalismen som helhet?

Love: Om man ser till vad Mansnätverkets mest aktiva medlemmar har för åsikter, så tror jag definitivt inte att de kan anses vara en del av den feministiska rörelsen. Min undran rörde mest huruvida det är okej att inkludera kampen för mäns rättigheter i feministiska sammanhang, till exempel den via här bloggen. Vilket jag nog lutar åt att det är.

Lina Eriksson sa...

("mest aktiva", varför skrev jag det? ett subjektivt antagande som jag egentligen inte har nån grund för)

Linuz Aggeborn sa...

@Lina. Jag tror du satt fingret på min poäng. Enligt min mening är det nog ganska urvattnat att kalla sig liberal precis som det är att kalla sig feminist. Eller för att bli lite mer extrem: att kalla sig demokrat (inte partiet i USA). Precis som många politiska ideologier har självklart feminismen en kärna som i alla fall jag sympatiserar med. Feminismens slagord: jämställdhet mellan könen, liberalismens: individuell frihet eller socialismens: det klasslösa samhället blir mest paroller idag. Det intressanta kommer i steg två: vad menas med jämställdhet mellan könen, individuell frihet eller det klasslösa samhället? Vilka medel ska vi använda för uppnå utopin? Jag ser inget fel i att kalla sig varken feminist eller liberal, men jag väljer personligen att inte använda så breda markörer. Sedan är det nog en fråga hur vinden blåser. Jag tror färre skulle välja att kalla sig liberaler ifall de liberaler som dominerande i debatten var nyliberaler med anarkokapitalistisk läggning. Nu är jag lite ute på tunn is här, men jag upplever att en stor del av den feministiska rörelsen i Sverige är relativt inriktad mot socialistisk feminism vilket är en stor anledning till att jag inte kallar mig feminist.

Sedan vill jag bara inflika, och skulle tycka att det vore roligt att få veta er åsikt, att jag nog ändå anser att feminismen i sammanhanget nog ändå är anmärkningsvärt bred. Detta kan väl ses som en effekt av att den feministiska teorin mycket har manifesteras som en kritisk teori mot andra redan existerande teorier/ideologier. Den har liksom spritt ut sig över ett stort fält.

/hälsningar från ett snöigt Paris