söndag 17 januari 2010

Dags för Bildt att vakna

"Under de senaste 50 åren har fler flickor mördats - just för att de är flickor - än män dött under 1900-talets alla krig. Ja, varje årtionde dödas fler flickor än alla de människor som slaktats under 1900-talets olika folkmord."

Något som inte ofta får så mycket uppmärksamhet här på Ansats är internationella utblickar, förmodligen för att det är lättare och bekvämare att konfrontera och fundera över fenomen i sin närhet. Men jag läste nyss en text av Per Wirtén som jag bara måste kommentera.

"Könsmördare" handlar om det fruktansvärda våld kvinnor över hela världen möter enbart på grund av sitt kön. Statistiken i citatet ovan talar sitt tydliga språk, och man frågar sig såklart hur i helvete detta kan få fortgå så pass obemärkt?

I höstas var jag på ett seminarium om könskvotering till bolagsstyrelser. Samtalet gled dock in på ett problem som den övergripande frågan om jämställdhet brottas med - att den aldrig tycks vinna något momentum. Det rullar liksom aldrig på, tystnar rösterna, stannar utvecklingen av. Flera av deltagarna, framför allt de från riksdagspartierna, vittnade om att jämställdhet, hur mycket den än existerar formellt, fortfarande kräver ständig vårdnad och uppmärksamhet om man vill se faktiska resultat. Jämställdheten kommer inte av sig själv.

Det systematiserade och utbredda våldet mot kvinnor är en global säkerhetsfråga. Det är uppenbart att situationen kräver mer uppmärksamhet och att de drabbade kvinnorna måste få chans att föra sin egen talan. Det är lika uppenbart att det här är en fråga som måste behandlas på internationell nivå. Den borde vara en självklar del av den svensk utrikes-och säkerhetspolitiken (liksom strävan att bredda definitionen av säkerhet till att handla om mer än just frånvaro av regelrätta väpnade konflikter).

Därför blir man jävligt upprörd när man läser Kvinna till Kvinnas granskning av utrikesminister Carl Bildt, som syftade till att se om avsikten i utrikesdeklarationen om kvinnors deltagande i freds- och säkerhetsarbete avspeglades i hans arbete. Svaret är nej. Bildts ointresse (okunskap?) är skrämmande.

Det räcker inte att de svenska utrikesdeklarationerna på pappret stödjer FN:s resolution 1325. Sveriges representanter i internationella sammanhang måste också aktivt driva frågorna kopplade till den problematik resolutionen uppmärksammar.

Det är faktiskt deras förbannade skyldighet.


1 kommentar:

Michael sa...

Me om man vaknar måste man ju öppna ögonen.

Hur kan man öppna ögonen när man ser med ärslet?

Dom har ju ingen verklighetsföränkring.

Snäva människor dessa politiker