lördag 16 januari 2010

Om myggbett som svider...

Har ni läst "Myggor och tigrar" av Maja Lundgren? Hon som fick så mycket skit för att hon hängde ut enskilda personer och för att hon ansågs paranoid. Jag älskade boken. Åtminstone bitvis. Långa stycken om hennes Camorraförtjusning intresserade mig inte särskilt, men resten.

De intressanta delarna liknar debattartikeln signerad Åsa Beckman i gårdagens DN. Det Beckman skriver om var visserligen en rätt uppenbar kränkning, medan Lundgren oftast porträtterar subtila ageranden (kopplingen till boktiteln: vi pratar om myggor här) men som ändå i någon mening förminskar ditt värde. Medvetet eller omedvetet. Och du går ifrån platsen med en klump i magen, kanske utan att riktigt kunna klura ut anledningen till det.

I Maja Lundgrens fall handlar det bland annat om hur hennes chef på Aftonbladet alltsom oftast fann det naturligt att i första hand fråga en man om han ville skriva om något av "de tyngre" ämnena. Subtila "lilla gumman"-beteenden som det inte är lätt att sätta fingret på, och än mindre kritisera. Kan det inte vara så att just den här mannen passar bäst att skriva om just det här ämnet? Man kommer liksom alltid att mötas med försvarbara argument. Så står man istället där och känner sig bortvald, undrar varför, överväger att säga något. Men oftast gör vi ju inte det, kanske för att vi är rädda för att framstå som PMS:iga surkärringar som anmärker på minsta detalj. Kanske för att kritiken snarare kommer att missgynna oss än tvärtom.

Woop woop, tänk om! Det finns lösningar på nästan alla problem. Just nu läser jag boken "Härskarteknik" av Elaine Bergqvist, en av Sveriges mest anlitade retorikkonsulter. Jag citerar första stycket i inledningen:

"Har du lämnat ett sammanhang med ett missnöje som du inte kan sätta fingret på? Har du deltagit i ett gruppsamtal där du inte känt dig sedd? Då har du med största sannolikhet blivit härskad över, och det är aldrig trevligt. Därför att du görs mindre än du är och det är svårt att säga exakt varför."

Hon frågar sig, hur ska man hantera sådana här situationer? Är det bästa att hoppa på "härskaren" med bitsk kritik? Nej, det är inte det. För det första riskerar du i så fall att, precis som jag skrev ovan, missgynnas av din rättframhet istället för tvärtom (dessutom kan det ju hända att du faktiskt misstar dig). För det andra så minskar sannolikheten att "härskaren" i det här fallet verkligen kommer att reflektera över sitt beteende.

Det är inte heller optimalt av dig att inta försvarsställning och säga något i stil med "jag känner mig ledsen över att ni behandlar mig på det här sättet". Även då ger du härskaren ett övertag, som kan komma med en kommentar i stil med: "det är tråkigt att du tar det så". Vad svarar man på det liksom? Diskussion död.

Nyckeln i sådana här situationer är istället att på ett neutralt sätt spegla läget. Ställ frågor. Vad syftar du på när du kallar mig "lilla gumman"? (Oh yes, det händer fortfarande att tjejer blir kallade för lilla gumman). Varför frågar ni inte mig om jag vill vara med? Vad menar du när du säger att du ska pissa i min gom? (Haha, skämt). Nej men seriöst, det här är bra skit. Ni borde läsa boken. Helst skulle jag vilja printa ned alla mina favorittips (förutom att ställa frågor då), men det här är ju trots allt en blogg och inlägget är redan alldeles för långt. So, två klyschiga men ack så viktiga visdomsord som avslutning:

Ta ingen skit. Reflektera över ditt eget beteende.

Over and out.

8 kommentarer:

e askestad sa...

ett större problem här i världen än svinaktiga manliga konstnärer är kvinnliga ormar.

överhuvudtaget är kvinnans roll i producerandet av den verklighet som hon själv lider av betydligt större än vad hon själv vill medge. varför? för den privilegerade rollen som offer kräver ett skådespel som leder till ett självförakt som hon vare sig vill eller kan befatta sig med.

att tro att Beckmans artikel i DN - med sin soppa av anklagelser - går att begripa utan underliggande frågor som dessa är naivt.

jag tror som du att man skall ställa frågor - men svaren blir meningslösa om man inte sett sin egen del i situationen.

Klara sa...

Inte för att kvinnor inte själva är med och producerar verkligheten, men vad inlägget handlar om är ju en specifik del av denna verklighet, dvs den intellektuella reduceringen av (i princip alla) kvinnors tankar och åsikter och hur detta yttrar sig. Detta känns inte speciellt "priviligerat" på något sätt.

"offer-rollen" är inte något du bara kan avsäga dig, den tilldelas dig. det är fruktansvärt svårt att bryta sig ur denna mall även om man skulle vilja och det är det detta inlägg (och även Beckmans artikel) i grund och botten handlar om.

e askestad sa...

klara

tack för sansat svar, råkade tyvärr göra några reflektioner angående Beckmans artikel på andra bloggar där all kritik visade vara omöjlig och att likställa med kvinnohat. (exempelvis på "eva swedenmarks värld" och "glitterfittorna")

en tanke: i kulturvärlden, den sfär som jag personligen känner bäst till, är andelen chefer som är kvinnor mycket stor (sr, svd, dramaten, dn, svt, etc), menar du att dessa kvinnor nått sin position tack vare att de inte tagits på allvar? och om man ser till hur kvinnor fått positioner i samhället i stort, går det verkligen att vidmakthålla att kvinnan idag är ofri, ifrågasatt och motarbetad i vårt land?

ibland får jag känslan av att man har en idé om att det i den bästa av världar inte fanns något motstånd överhuvudtaget. men livet är fullt av konflikter, motgångar, motsägelser och svåra beslut.

vare sig man är man eller kvinna.

Lina Eriksson sa...

Jag tror inte att någon av oss har påstått att kvinnan är "ofri, ifrågasatt och motarbetad". Däremot finns det fortfarande fördomar mot kvinnor, liksom det gör mot män, homosexuella, invandrare etc. Dessa fördomar gör ju att vi ofta beter oss (medvetet eller inte) på sätt som inte tar hänsyn till dig som individ i första hand.

Det kan handla om simpla grejer som att tjejer inte förväntas vara fotbollsintresserade, att du som man inte gillar att shoppa inredningsprylar eller att, som jag skrev i inlägget, det inte alltid är lika naturligt att be en kvinna skriva om "de tunga frågorna".

Klara sa...

men det här motståndet som du talar om, kan du inte se att det idag är könsspecifikt? Kvinnor drabbas av en annan typ av motstånd som går ut på att reducera dem till fysiska attribut och/eller ignorera eller nedvärdera deras åsikter. Du kallar det här för en "priviligerad roll", utan att förstå att rollen blir oss tilldelad vare sig vi vill eller inte och att detta är ett stort problem för de allra flesta kvinnor.

Jag vågar nog påstå att kvinnor idag hellre skulle vilja att deras röster skulle väga lika tungt som en mans, än att bli bjuden på en drink på krogen(ngt jag misstänker du ser som ett "ormbeteende").

Om vi ska se på samhället i stort så står det ju bortom allt tvivel att kvinnor inte i lika hög utsträckning kan nå samma pondus eller status som män (i princip oavsett position). Beckmans artikel är ju ett lysande exempel på kulturområdet. Vilken kvinnlig författare hade kunnat bete sig likt Stig Larsson?

e askestad sa...

karin och lina

tack för respons

jag vet inte, men jag får ändå känslan av att man gör en höna av en fjäder. jag ser exempelvis i dagens morgontidning en helsidesannons om vilka föreställningar som just nu ges på dramaten. det är åtta pjäser, sju av dem är regisserade av kvinnor. vore detta möjligt om inte kvinnor togs på allvar? hur många av våra partiledare och ministrar är kvinnor idag? skulle inte de tas på allvar, och sakna "status" och "pondus"?

och är det verkligen ett problem för någon idag att en kvinna är intresserad av fotboll? eller att en man lever för att "shoppa"? (jag anser personligen inte dessa företeelser värda någon större uppmärksamhet, vilket kanske gör mig mer avvikande och utsatt idag än de två ovan nämnda grupperna - och dessa "fördomar" både kan och får jag leva med)

Beckmans artikel vidhåller jag är en soppa av anklagelser. hon är upprörd över att ett manlig konstnär betett sig svinigt gentemot henne vid ett tillfälle för dryga decenniet sedan. ja, det är illa, men kan man verkligen dra så stora växlar på det som hon gör?

jag tror inte det, och jag tror, som sagt, att ett större problem än detta förringande lilla antal "demoniska genier" och deras mer eller mindre irrationella utbrott är småaktigheterna i en allt mer inskränkt samtid. dumheter är alltid dumheter, och svinaktigheter är alltid svinaktigheter. jag tror med andra ord att man riskerar att göra problemen en otjänst, om man väljer att göra saken till främst en könsfråga.

einar

Lina Eriksson sa...

Det är lite lustigt att du skriver att "svinaktigheter är alltid svinaktigheter. jag tror med andra ord att man riskerar att göra problemen en otjänst, om man väljer att göra saken till främst en könsfråga" när du själv i din första kommentar skrev att kvinnliga ormar var ett större problem än svinaktiga manliga konstnärer.

Hur som helst, om du nu inte tycker att det är ett problem att människor förväntar sig att du ska bete dig på ett visst sätt bara för att du är man (eller att människor beter sig mot dig på ett visst sätt bara för att du är man), så har vi helt olika utgångspunkter. Jag ser nämligen detta som ett problem, och därför tror jag att det är svårt för oss att enas om något här.

e askestad sa...

lina,

ja, jag tror att det finns betydligt fler kvinnliga ormar (och även manliga varianter på samma typ av mänskliga begränsningar; att jag nämnde just en kvinnlig sådan i mitt exempel handlade ju om att jag syftade på konflikten larsson-beckman, om det nu måste upprepas) än det finns manliga genier till konstnärer som dessutom är svin, och alltså att den förstnämnda gruppen är ett betydligt större problem här på jorden.

är detta något som du ifrågasätter? utveckla gärna hur du tänker i så fall

och nej, det är inget problem för mig att folk förväntar sig att jag skall bete mig på ett aller annat sätt bara för att jag är man. och vet du vad? den värld kommer aldrig - aldrig - att finnas där du kan bete dig som om ingen förväntade sig någonting av dig. din frihet, din stolhet, ditt värde, handlar om någonting helt annat, om hur du klarar att hantera att folk har sina ofta vitt skilda och mycket divergerande uppfattningar om både det ena eller det andra, inkluderande dig.

tack för mig!

einar