fredag 26 februari 2010

Inga konstigheter?

I dag hittade jag den här videon via Paradise-Cimons blogg:



Jag har tidigare skrivit om den extremt tidiga sexualiseringen av kvinnokroppen. Att ett gäng sju-åringar dansar PCD-style, till en sådan låttext, klädda som jajagvetintevad är helt åt helvete. De är SJU ÅR GAMLA! Kalla mig konservativ, men det borde väl vara en ålder då man lär sig de fyra räknesätten och inte diverse förförelsekonster?

Fy fan vad jag är glad över att jag inte är ett barn av den här tiden.

fredag 12 februari 2010

Foglig hustru önskas

Svd.se påbörjade i veckan en artikelserie om s.k. fruimport - svenska män som satt i system att ta hit thailändskor, i hopp om att få en foglig hustru. Svenskor är ju så krångliga och feministiska, ställer en massa krav och ifrågasätter saker hela tiden. I Thailand är kulturen annorlunda och brudarna mer tillmötesgående. Perfekt!

Kvinnorna som kommer hit från Thailand är självklart inte ointelligenta varelser som inte förstår sitt eget bästa. Kanske är det exakt en sådan relation de vill ha. Och det är klart att det finns thailändskor som utnyttjar männen också, att dessa förhållanden i många fall börjar i tron om ett ömsesidigt utbyte. Kärlek, sex och uppmärksamhet mot ekonomisk trygghet.

Men om du kommer till ett främmande land, ofta för att undslippa extrem fattigdom, inte kan språket och är totalt beroende av en annan människas välvillighet - ja då är du i en oerhört utsatt position. Tydligen måste relationen ha varat i två år för att ett permanent uppehållstillstånd ska kunna utfärdas. Med ett telefonsamtal till migrationsverket kan du bli hemskickad till Thailand igen. Praktiskt för din pojkvän om du inte skulle visa dig vara vad han hade tänkt sig eller, den stora fasan, börja influeras av de svenska kvinnorna och "ställa krav utifrån svenska ideal" (tänk om den thailändska fogligheten inte sitter så djupt?).

Så vad är man då beredd att utstå för att få ett bättre liv? Två år med misshandel och isolering från omvärlden? Exemplen som tas upp är helt fruktansvärda och att det finns mörkertal verkar ju inte orimligt med tanke på omständigheterna. Att dessa män dessutom upprepar mönstret gång på gång gör mig mörkrädd. Det här handlar inte om några stackars "kärlekskranka" svennar utan kvinnoföraktande jävla svin.

Stigmatiserar man då förhållanden mellan svenska män och utländska kvinnor genom att lyfta fram det här? Ja, det gör man kanske i viss mån. Det finns säkert många par därute som får sin relation ifrågasatt och ilskan över detta syns tydligt i till exempel det här kommentarsfältet.

Det lustiga i sammanhanget är att ilskan riktas mot kvinnojourer, SVD och (såklart) feminister i allmänhet, som "drar alla män över en kam" och för att dessa, i mångas mening extrema undantag, uppmärksammas. Man kan ju tycka att ilskan borde riktas mot orsaken - de män som uppvisar en enormt taskig kvinnosyn (där kan vi snacka rasism), utnyttjar thailändskornas sårbara situation när det kommer till uppehållstillstånd och de facto ägnar sig åt modern slavhandel. Det är ju dessa män som berättigar artikelserier som denna.

Pelle Billing skriver om hur män och kvinnor som har förhållanden med asylsökanden framställs olika i media. Och det finns vissa poänger med hans resonemang, absolut. Självklart kan det handla om kärlek oavsett om det handlar om en svensk man och en utländsk kvinna eller vice versa och ja, kvinnor är också kapabla till att utnyttja andra människor. Men finns det verkligen en marknad för "lydiga makar" från andra länder som det uppenbarligen finns med västerländska män och utländska "lydiga hustrur"?

Jag har exempelvis väldigt svårt att tänka mig att det skulle finnas en motsvarande uppsjö av forum eller hemsidor för svenska kvinnor som vill åka till Afrika/Mellanöstern/Wherever för att ta hem en lydig make som kan uppfylla alla ens krav.

Say it with me people: könsmaktsordning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 9 februari 2010

Jämställdhet upprätthålls inte av handskakning

I går dömde tingsrätten Arbetsförmedlingen för religiös diskriminering sedan de dragit in den ekonomiska ersättningen för en muslimsk man eftersom han inte velat skaka hand med en kvinnlig, potentiell chef. Mannen ska istället ha bugat och fört handen till bröstet. Reaktionerna har såklart inte väntat på sig.

Argument som "antingen ska man ta alla i hand eller ingen" eller "man måste ta seden dit man kommer" viner tätt. Många är också de argument som hävdar att jämställdheten i och med domen har blivit underställd religionen och att detta är en "framgång för en medeltida kvinnosyn", eftersom vi i Sverige enligt lag måste behandla män och kvinnor lika.

Liksom när Carl Hamilton blev bestört över att de två tjejerna från Halal-TV inte ville skaka hand med honom undrar jag när handskakning blev det ultimata och enda acceptabla uttrycket för jämställdhet och respekt? Snälla nån, det hänger väl inte på om händerna vidrör varandra eller inte, det finns tusen andra sätt att visa att man är välvilligt inställd till en person.

De bakomliggande skälen till och den religiösa legitimiteten i mannen och Halal-TV-tjejernas inställning till kroppskontakt med det andra könet må kunna ifrågasättas och diskuteras. Men är ett uteblivet handslag anledning nog att drabbas av någon slags jämställdhetspanik (sorgligt nog ofta med rasistiska undertoner)? Mycket tveksamt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

torsdag 4 februari 2010

Jämställdhetsbussen

Sedan ett par veckor tillbaka bor jag i Spanien, landet där det billiga rödvinet flödar och siesta är verklighet. Det är också landet där F! har ett systerparti och där statsministern tar jämställdhet på allvar.

Hur som helst, jag kommer med största sannolikhet få anledning att skriva mer ingående om den spanska jämställdhetspolitiken, men det jag tänkte att det här inlägget skulle handla om är "El autobús de la Igualdad" som jag råkade gå förbi häromdagen.


Nu råkade klockan vara rätt sen och bussen var således inte öppen för besökare, men endast en googling senare visade sig mina misstankar stämma: Den blåa bussen åker runt i regionen Castilla y León för att informera och sprida kunskap om jämställdhet, främst riktad till barn och ungdomar.

Åh, detta gör mig bara så glad! En buss för att på ett enkelt och roligt sätt kunna sprida budskapet att alla ska ha samma möjligheter - är det inte helt underbart?

onsdag 3 februari 2010

Farliga Birgitta Ohlsson

I dagens Expressen kan man läsa en oerhört underhållande debattartikel av Eva Sternberg, där hon menar att vår nytillträdda EU-minister Birgitta Ohlsson är en "farlig förebild" därför att hon är gravid och vill jobba samtidigt. Sternberg är nere med biologin (surprise, surprise!) och menar att kvinnor för barnens bästa inte ska "leka män" genom att lämna huset.

"Mina båda döttrar har jag absolut inte uppmuntrat att lämna sitt kvinnokön för att bli generaldirektörer eller styrelseledamöter i börsnoterade bolag. Efter det att jag hade startat mässan Kvinnor Kan stod det helt klart för mig, att vi kvinnor inte ska lämna våra hem överhuvudtaget. Ska vi göra något så skall vi göra det med vårt hem som bas
"

På sin blogg fortsätter Sternberg sitt korståg mot den onaturlighet som är arbetande mödrar genom att dra vilda slutsatser om vad detta får för konsekvenser för samhället:

"...om det vore så, att vi har kommit på något som är friskt och
ändamålsenligt genom att göra fäderna till babyskötare och kvinnorna till arbetare i
hierarkierna utanför hemmen, hur kommer det sig då att vi mår så dåligt?
Hur kommer det sig att skolan är en enda mobbningasrena [sic], barnen går på lugnande
medel och procenten bokstavsbarn i Sverige är näst högst per capita i världen?
Kan någon då förklara varför barnen i Sverige är de som i högre utsträckning än i andra
jämförbara länder använder alkohol och andra droger före femton års ålder?
Svara mig den som kan!"

Ja du Eva Sternberg.. Att barn mår bra av tid med ansvarsfulla och uppmärksamma vuxna är det nog ingen som förnekar. Men att hävda att enbart kvinnor, eller rättare sagt mammor, kan fylla en sådan funktion är betydligt farligare för barns möjligheter till ett lyckligt liv än en gravid EU-minister.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,