fredag 12 februari 2010

Foglig hustru önskas

Svd.se påbörjade i veckan en artikelserie om s.k. fruimport - svenska män som satt i system att ta hit thailändskor, i hopp om att få en foglig hustru. Svenskor är ju så krångliga och feministiska, ställer en massa krav och ifrågasätter saker hela tiden. I Thailand är kulturen annorlunda och brudarna mer tillmötesgående. Perfekt!

Kvinnorna som kommer hit från Thailand är självklart inte ointelligenta varelser som inte förstår sitt eget bästa. Kanske är det exakt en sådan relation de vill ha. Och det är klart att det finns thailändskor som utnyttjar männen också, att dessa förhållanden i många fall börjar i tron om ett ömsesidigt utbyte. Kärlek, sex och uppmärksamhet mot ekonomisk trygghet.

Men om du kommer till ett främmande land, ofta för att undslippa extrem fattigdom, inte kan språket och är totalt beroende av en annan människas välvillighet - ja då är du i en oerhört utsatt position. Tydligen måste relationen ha varat i två år för att ett permanent uppehållstillstånd ska kunna utfärdas. Med ett telefonsamtal till migrationsverket kan du bli hemskickad till Thailand igen. Praktiskt för din pojkvän om du inte skulle visa dig vara vad han hade tänkt sig eller, den stora fasan, börja influeras av de svenska kvinnorna och "ställa krav utifrån svenska ideal" (tänk om den thailändska fogligheten inte sitter så djupt?).

Så vad är man då beredd att utstå för att få ett bättre liv? Två år med misshandel och isolering från omvärlden? Exemplen som tas upp är helt fruktansvärda och att det finns mörkertal verkar ju inte orimligt med tanke på omständigheterna. Att dessa män dessutom upprepar mönstret gång på gång gör mig mörkrädd. Det här handlar inte om några stackars "kärlekskranka" svennar utan kvinnoföraktande jävla svin.

Stigmatiserar man då förhållanden mellan svenska män och utländska kvinnor genom att lyfta fram det här? Ja, det gör man kanske i viss mån. Det finns säkert många par därute som får sin relation ifrågasatt och ilskan över detta syns tydligt i till exempel det här kommentarsfältet.

Det lustiga i sammanhanget är att ilskan riktas mot kvinnojourer, SVD och (såklart) feminister i allmänhet, som "drar alla män över en kam" och för att dessa, i mångas mening extrema undantag, uppmärksammas. Man kan ju tycka att ilskan borde riktas mot orsaken - de män som uppvisar en enormt taskig kvinnosyn (där kan vi snacka rasism), utnyttjar thailändskornas sårbara situation när det kommer till uppehållstillstånd och de facto ägnar sig åt modern slavhandel. Det är ju dessa män som berättigar artikelserier som denna.

Pelle Billing skriver om hur män och kvinnor som har förhållanden med asylsökanden framställs olika i media. Och det finns vissa poänger med hans resonemang, absolut. Självklart kan det handla om kärlek oavsett om det handlar om en svensk man och en utländsk kvinna eller vice versa och ja, kvinnor är också kapabla till att utnyttja andra människor. Men finns det verkligen en marknad för "lydiga makar" från andra länder som det uppenbarligen finns med västerländska män och utländska "lydiga hustrur"?

Jag har exempelvis väldigt svårt att tänka mig att det skulle finnas en motsvarande uppsjö av forum eller hemsidor för svenska kvinnor som vill åka till Afrika/Mellanöstern/Wherever för att ta hem en lydig make som kan uppfylla alla ens krav.

Say it with me people: könsmaktsordning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

7 kommentarer:

lilithsvalin sa...

Att det alltid ska kallas manshat varje gång man drar upp debatten om att en hel del kvinnor behandlas illa av män de bor ihop med eller känner. Det är ju ett problem. även om alla män som har utländsk hustru beter sig dåligt mot dem är det ändå ett problem i de fall där det händer.
Varför kan vi inte prata kvinnohat någon gång för?

Orion sa...

Typiskt bevis på kvinnlig könsmaktordning inom media när man ständigt lyckas vinkla två snarlika artiklar så att mannen framställs som den elake medans kvinnan framställs som den goda, tråkigt att statsfeminismen har ett sådant betonggrepp över tidningarna.

Anonym sa...

Hursomhelst, Jag och frugan haller pa att soka UT. Vi har varit i sverige tidigare, da hon haft visa, men nu kanns det inte som om man har ork. Jag ar bara 25 ar gammal, men har inte varit boende i Sverige pa 6 ar. Allt kanns sa jakla deppigt just nu.. Varfor skulle man vilja bygga bo dar man vet att man inte ar accepterad? Som min fruga sa, nar jag forklarade artiklarna, "Why don't people like us, what we do wrong?".. Jag vet inte gumman, men vi far val leta vidare efter ett annat hem..

Anonym sa...

Observera ordet import. Man importerar objekt, föremål. Den importerade har ingen vilja. Den är inte ens (svag) subjekt.

Finns det inte män från Afrika som importeras av gamla damer?

Ska feminism handla om att smutskasta män? eller kan inte vi uttnyja femism för en sann jämställt samhälle?

Petter sa...

Jag kan varmt rekommendera Elin Berges fotobok (med - duh! - nästan enbart bilder, dock finns ett längre bra, tänkvärt och intressant efterord) Drottninglandet som har en väldigt ren, ickedömande blick mot just den här situationen. Där båda sidor förstås framkommer. Vissa kvinnor som kommit, behandlats som skit och tvingats åka hem, vissa som skiljt sig från mannen och startat eget företag i Västerbotten. Osv. etc.

Att Frida Hyvönen sedan gjort det fina soundtracket till boken är en härlig bonus.

Petter sa...

Från det ena till det andra! Soft utveckling inom ämnet "lagstifning" under året 2010:

http://djavulskattungen.blogspot.com/2010/02/what-fk.html

Anonym sa...

Det är inte helt ovanligt att gamkärringar som vill smaka en rejäl svart byxorm åker till Afrika i detta syfte. Numera går de dock att hitta i större stim i Sverige, vilket har minskat dessa resor.
Själv bor jag i Thailand med en thailändsk familj. Med tanke på den efterblivna rasism som uppvisas av svenska feminazister är det osannolikt att vi kommer till Sverige