onsdag 31 mars 2010

"Patriarkatet är pinsamt"


Nöjesguiden har låtit Gudrun Schyman möta Dödskalle & Mästerligt och resultatet är brilljant. Om du inte redan har läst den hypade intervjun - gör det här!

måndag 29 mars 2010

Hushållshärskarinnorna och köpkraften

I världens mest jämställda land lever vi i föreställningen att kvinnor saknar makt: kvinnor är maktlösa offer i en unik svensk och norsk könsmaktsordning. Här pratar vi om kvotering av föräldraförsäkringen och börsbolagens styrelser för att kvinnor ska befrias från familjen och hushållet och få tid och ork att skaffa sig makt i männens värld. Detta trots att det i själva verket är i hushållet som kvinnors makt sitter; de är i praktiken chefer över hushållskassan och har oftast sista ordet när familjen ska köpa hus, bil och andra kapitalvaror. Men kvinnokonsumentmakten räknas inte. Makt som utövas i hemmen och i shoppingcentrumen är ingen riktig makt. Den riktiga makten finns i bolagens styrelser, där männen bestämmer.

Orden är Elise Claesons och finns att läsa i Svenskan idag. Skulle kvinnor "oftast ha sista ordet" när familjen köper villa och bil? Är de verkligen ensamma chefer över hushållskassan? Jag är tveksam, men det är kanske möjligt. Vad jag vänder mig emot är argumentet att det inte spelar någon roll att kvinnor jobbar eller tjänar mindre än män, som om makt över hushållet skulle vara likställt med en egen inkomst.

Vad Elise missar är nämligen att hennes resonemang i praktiken förutsätter en penningstark och välvillig äkta make/sambo som står för kosingen när det är dags för frugan att utöva sin konsumentmakt, eftersom deltidsjobbande och uttag av föräldraledighet påverkar hennes individuella inkomst ganska rejält. Således är kvinnors konsumentkraft i Elises värld egentligen beroende av männens.* Bra där.

Det går inte att bortse i från att makt har att göra med pengar - EGNA pengar.
Att man måste göra allt för att kvinnor ska ha lika möjligheter att ta del av den inkomstbringande sfären av samhället är så självklart att det tar emot att skriva det.

* Jag antar att ensamstående helt enkelt får bita i det sura äpplet, men de är ju i alla fall fortfarande chefer över hushållskassan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

söndag 28 mars 2010

Tillbaka till framtiden?



Här är en debatt om jämställdhet från 1984 (för den som inte orkar räkna: 26 år sedan). Lyssna på diskussionen 15:40 in i klippet, om vad som händer när män tar på sig "kvinnans roll som omhändertagande moder".

"Varför är det så mycket barn som är sönderslagna, som är sönderfrasade? Är det inte därför att man har försökt inbilla sig att männen kan det lika bra?"

Och med "det" menas alltså att ta hand om barnen. Hej Eva Sternberg-debatten liksom. Ett kvarts sekel och vi har inte kommit längre?

lördag 27 mars 2010

Ett fall för Ribbing

Säga vad man vill om Magdalena Ribbing och hennes etikettspalt, men i det här svaret är hon klockren. En kvinna undrar om det verkligen är självklart att mannen ska betala för mat/aktiviteter vid dejter, som hennes väninnor påstår. Ribbing menar att väninnorna:

"är kvar i en smålarvig novellvärld där kvinnor ska "bjudas ut" och "uppvaktas" och inte klarar så värst mycket på egen hand. Det var vanligt förr när kvinnor inte hade egen försörjning och både var och skulle bli beroende av mäns ekonomi. En jämställd kvinna betalar för sig själv (...)"

M-Ribbz i egen hög person

DUH. Det är helt sjukt att det fortfarande finns kvinnor (och män) som tycker att det är mannens sak att stå för notan oavsett omständigheterna. Förekommer det här fortfarande i Sverige i någon större utsträckning? Jag trodde inte det, men jag kanske har misstagit mig. Är det vanligt?

Som Ribbing säger: "moderna kvinnor som vill vara jämställda får sluta bete sig som i en amerikansk teveserie".

Ja, verkligen. Det här är Sverige och det är 2010. Herregud gurlz, hosta upp era stålar med stolthet!

Ansats presenterar: Eva Sternberg in action!

Jag har skrivit om Eva Sternberg och hennes mossiga åsikter om mäns kapacitet att vara föräldrar förut. Här har ni henne live!



Bäst i klippet: Jenny Östergrens reaktion när hon får veta
av Eva att "hon ju ändå har en kvinnlig hjärna". Priceless.

Idiotförklaring av halva jordens befolkning, hurra! Snacka om mansdiskriminering. Min första tanke när jag såg videon: Var är Pär Ström? Svaret? Precis här. Lite lam reaktion kan jag tycka men ändå, way to go Pär, jag håller med!

För vidare underhållning: läs debattartikeln som föregick det hela samt Nyamko Sabunis sakliga och normalfuntade respons.

fredag 26 mars 2010

Island går i bräschen för den sexpositiva feminismens död?

Jaha, i dag vaknar man upp till att Island är världens mest feministiska land - sätter nästan morgonkaffet i halsen. Den stora dealen kring det hela är alltså att Island har stängt ned alla strippklubbar och förbjudit etablerandet av nya sådana. Det i kombination med sexköpslagen innebär alltså att landet är på god väg mot "the death of sex industry", som den feministiska statsministern Johanna Sigurdardottir uttrycker det.

Dislike på detta alltså. "Nu ska folk förstå att det inte är okej att köpa kvinnors kroppar", och så vidare. Det finns få saker jag blir så upprörd över som det ständiga fördömandet av andras sätt att leva: du ska tycka att ditt jobb är förnedrande, ingen ska kunna göra så här mot dig, du är hjärntvättad, ditt liv är förstört, din värdighet sitter i ditt kön.

Missförstå mig rätt, jag tycker också att trafficking är en fruktansvärd verksamhet, och jag fattar att det är detta problem man vill komma åt (även om det inte går att bortse från de tydligt moraliska undertonerna i artikeln jag länkade till). Trafficking och sexindustrin är så klart sammankopplade, visst. Men dels tror jag att förbud som dessa inte nödvändigtvis gör situationen bättre för de som är utsatta, och dels är det fruktansvärt vanskligt att glida in på banan "jag fördömer den sexuella aktivitet som jag anser vara icke önskvärd". Världens mest feministiska land? Pfft.

torsdag 25 mars 2010

Nej du, ikväll blir det inget åka av

Mykola Azarov verkar vara en skön snubbe. Nyligen vald till premiärminister i Ukraina har han anlitat en ortodox präst att driva ut sin företrädare Yulia Tymoshenkos "ande" ur sitt nya arbetsrum eftersom det "var väldigt svårt att andas därinne".

Som om ovanstående inte var nog har han även utsett en helt manlig regering med motiveringen att genomförandet av reformer "inte är kvinnogöra" och att kvinnor inte är tuffa nog att säga nej. Bra där.

Detta har dock fått den ukrainska kvinnorättsorganisationen Femen att reagera och i ett uttalande uppmanar de fruar, flickvänner och alla kvinnor nära regeringens ministrar att "bojkotta sex i protest mot den fräcka och förödmjukande behandlingen av Ukrainas kvinnor."

Är det här nu en effektiv och konstruktiv strategi? Förmodligen inte. Älskar jag tilltaget ändå? Jajemen.

onsdag 24 mars 2010

(Fi)esta à la F!

Eftersom jag gillar att det finns ett feministiskt parti samtidigt som jag verkligen inte håller med om alla dess åsikter, så ju det här rena drömmen: F! låter väljarna bestämma valfrågorna!

På deras hemsida har de alltså lagt upp en webbröstning, där man får välja ut 3 av 14 valfrågor som man tycker att F! ska driva. Gudrun Schyman själv tror att det kommer att bli jämställda löner, kortare arbetsdag och individualiserad föräldraförsäkring som vinner. Jag håller tummarna för att det bara är individualiserad föräldraförsäkring av ovan nämnda som klarar sig... Varför?

Jämställda löner, visst, låter ju asbra. Men som jag har skrivit om tidigare handlar inte detta om lika lön för lika arbete, utan grundar sig snarare i ren och skär (anti)klasspolitik. Och kortare arbetsdag, det motiverar F! med att "40-timmarsveckan förutsätter ett samhälle där kvinnor jobbar deltid för att ta hand om hem, barn och gamla." Ganska unken retorik. För det första, förutsätter 40-timmarsveckan verkligen detta? Jag tror knappast det. Och för det andra förstår jag inte hur arbetstidsförkortningen skulle hjälpa till att omfördela arbetsbördan i hemmet. Jämfört med detta är ju RUT ett mycket bättre förslag - låt drivna kvinnor satsa mer på karriären och ge samtidigt arbetslösa kvinnor (och män) jobb. Men hur som, oavsett RUT:s vara eller icke vara, det där med förkortad arbetstidsvecka köper jag inte för fem öre, åtminstone inte med de argument som F! har att komma med.

Nej, istället tycker jag att alla vi som brinner för jämställdhetsfrågor, men som gärna inte ser klassiskt vänsterorienterad politik, går in och röstar på något av de vettigare alternativen (typ "Ett modernt föräldrabegrepp"). Även om du inte ser dig själv som feminist (utan "jämställdhetsivrare", eller whatever) så är det här verkligen en chans man bör ta, om F! nu skulle komma in i riksdagen. Går på tre minuter. Se så, iväg nu!

lördag 20 mars 2010

Birro Birro Birro...

Jag kan tycka att På Spåret är lite jobbigt att se på ibland. Som när Ranelid (extremfall, jag vet) kör den klassiska översittarstilen och behandlar sin medtävlande Alexandra Charles som något slags bihang. Eller som här, när Marcus Birro så löjligt går ut i Aftonbladet och påstår att han avgjorde finalen, när alla vi som såg programmet tydligt kunde se att det var Johanna Koljonen som drog det tyngsta lasset.


Och jag har bara sett män skämmas över att de inte kan svara på "uppenbara" frågor i programmet. Eller vägrat att chansa just för att det är under deras värdighet, typ (hej Göran Rosenberg). Svårt att ta det hela med en klackspark eller? För mycket "manlig status" på spel?

onsdag 17 mars 2010

Hallå där, vi är också gravida


Klaras big up till kampanjen "Klart jag ska vara hemma!" är värd lite mer uppmärksamhet tycker jag. Älskar, älskar, älskar detta! Först och främst för att siten mest består av män. Kan tyckas förminskande av mig? Ja, det är möjligt. Men jämställdhetsfrågor ses fortfarande av gemene man som nånting "tjejer håller på med", och därför kommer det här som värsta friska vinden. Dessutom innehåller siten mycket och riktigt bra innehåll. Tips och trix, andra pappor berättar, 18 skäl att vara hemma, snabbfakta, TCO:s pappaindex... Och framför allt: inte en massa hat mot "rabiatfeministerna", som annars är rätt vanligt i genren "män för jämställdhet", men då i form av Pär Ström och gänget. Det här är istället bara straight up pepp för alla blivande pappor där ute! Loves it, som sagt.

måndag 15 mars 2010

Offentliga sektorn - en kvinnofälla?

Läste just en debattartikel på Politikerbloggen. Nima Sanandji, VD för tankesmedjan Captus, skriver om varför han inte tror att kvotering till bolagsstyrelser är rätt väg att gå för att nå jämställdhet inom näringslivet. För ovanlighetens skull har vi en motståndare som uttryckligen ändå anser att den skeva könsfördelningen är ett problem. Hurra!

Några intressanta (men inte direkt uppmuntrande) punkter i artikeln:
  • I Sverige är andelen kvinnor på chefsposter inom den privata sektorn 16 %, medan genomsnittet i EU ligger på 25 %. I USA är motsvarande siffra 38 %.
  • Kvinnor i Sverige tjänar i genomsnitt 35 000 kronor på att utbilda sig på universitetet. Inte per månad, inte per år, utan totalt sett. Vissa förlorar till och med på att utbilda sig.
  • Knappt var tredje arbetad timme inom näringslivet utförs av kvinnor.
Gissningsvis är den offentliga sektorn långt mycket större i Sverige jämfört med resten av EU, och definitivt jämfört med USA. Och den är utan tvekan kvinnodominerad. Varför pratar vi inte om vad kvinnor eventuellt förlorar på detta?

Kanske är det inte konstigt att könsfördelningen är skev i bolagsstyrelser när könsfördelningen inom hela sektorn är skev. Hur ska vi lösa detta? Diskussionen om makt handlar alldeles för lite om att för få kvinnor redan från början jobbar inom privat sektor.

Med detta sagt håller jag inte med Nima Sanandji om att kvotering nödvändigtvis är en "quick fix". Jag tror att mycket handlar om mentalitet, och hur vi förknippar makt med män. Om andelen kvinnor med makt ökar, så kommer vår (undermedvetna) inställning till vem som också är lämplig på en topposition att förändras. Förutsättningen för att en lag om kvotering ska vara gynnsam är dock att det finns tillräckligt med kvinnor inom det privata näringslivet. Jag själv kan inte ge några svar på hur detta ser ut i dag, men jag kan åtminstone drista mig till att säga att andelen kvinnor som "slussas in" i relativt lågavlönade jobb inom offentlig sektor inte direkt hjälper jämställdheten på traven.

söndag 14 mars 2010

lördag 13 mars 2010

Brev till Jan

Jag har filat på ett inlägg om kvotering ett bra tag och när jag via tips från vänner på Alliansfritt Sverige fick se nedanstående härligt motiverande youtube-klipp kände jag att det var dags:



Kära Jan Ericson,

Till att börja med: kvinnor är ingen minoritetsgruppering. Jag kan upplysa dig om att vi utgör halva mänskligheten. Således finns alla olika nationaliteter, sexuella läggningar, åldrar samt hårfärger och husdjursägare representerade inom just vår lilla grupp. Jag är glad att vi kunde reda ut det lilla missförståndet.

Vidare; könsrepresentation i bolagsstyrelser är en viktig symbolfråga som handlar om likvärdig tillgång till den ekonomiska makten i samhället. Det håller kanske inte gemene kvinna vaken om nätterna, men det heller är inget lyxproblem. Att andelen kvinnor i styrelserna ligger på knappa 20% (och har gjort så ett tag nu) är inte acceptabelt.

Ett styrelseuppdrag är inte ett jobb man söker, det är något man blir erbjuden. Att "kompetens och individen" skulle stå i centrum när det kommer till rekrytering i dagens läge (som så många kvoteringsmotståndare påstår) är skrattretande, då allt handlar om (manliga) nätverk och att känna rätt person. Kvotering är ett sätt att effektivt bryta detta mönster, eftersom det tvingar rekryterarna att lyfta blicken och verkligen börja leta efter kompetenta personer (något även kvinnorna i näringslivet fattat). Ditt sätt att lägga ansvaret på kvinnorna är klassiskt, men kvotering handlar inte om att kvinnor skulle vara svaga och hjälplösa varelser, utan om att näringslivet är trångsynt och att glastak behöver krossas (helst i går).

Du är rädd att moderata partistyrelsen inte förstår hur brett motståndet till kvotering är i resten av partiet
. Då jag ägnade hela min hösttermin åt att skriva en c-uppsats i statskunskap om just borgerliga argument kring lagstadgad könskvotering till bolagstyrelser, vet jag att du har rätt om det moderata motståndet. Ni, liksom övriga i Alliansen, är alla rörande överens om att kvotering är en oerhörd styggelse som kommer leda till det fria samhällets undergång (-ish). Jag tror däremot att även din partistyrelse är medveten om detta.

Jag skulle bli mycket förvånad om Schlingmans utspel kring lagstadgad kvotering visar sig vara annat än tomma ord i syfte att locka lite kvinnliga väljare (kvinnor är ju som bekant mer rödgröna än någonsin) samt kanske sätta lite lagom press på företagen. Jag har mycket svårt att se kvotering som en del av Alliansens gemensamma politik, både Sabuni och Olofsson är till exempel hårdnackade kvoteringsmotståndare. Schlingmans uttalande känns därför gjort med vetskap om att en kvotering aldrig kommer bli aktuell.

Så Jan, jag tror att du kan pusta ut, sluta oroa dig för den moderata kvoteringspolicyn och bara hålla tummarna för att ni vinner valet. Tyvärr.

MVH /Sömnlös Kvinna

I dagarna har det även uppstått debatt om huruvida ett företag går med högre vinst när könsfördelningen är jämnare. Oavsett vad rapporter och undersökningar säger, vare sig de visar att kvinnor har positiv eller negativ effekt på resultaten, är det min åsikt att detta är fullkomligt irrelevant när det kommer till kvoteringsfrågan, då det ytterst är en fråga om maktfördelning. Resultat går upp och ner, och att detta skulle bero på könsfördelningen i styrelsen är bara ett uttryck för a) särartsfeministiskt tänkande (suck!) eller b) tron på att kvinnor inte har kompetensen ännu. Vilket de har. Basta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

fredag 12 mars 2010

torsdag 11 mars 2010

Langa fram ett alternativ till RUT plz

Klara skrev i går om sin syn på RUT under rubriken "Money money money". Ganska ironiskt kan jag tycka.

Jag håller självklart med Klara om att pengar är en grundläggande förutsättning för kvinnors självständighet. Det är också just därför som jag undrar vart pengarna, om hon fick bestämma, skulle komma ifrån? Inte från privata städjobb i alla fall, det har vi fått klart för oss. Men ska man kritisera RUT under parollen "var i helvete är ambitionsnivån", så tycker jag att det är på sin plats att själv langa fram ett alternativ. För det är väl inte ett alternativ att dessa kvinnor ska ha mindre pengar, som ju arbetslösheten innebär? Som Klara säger, RUT för onekligen med sig positiva effekter för arbetslösa och kvinnor som i dag jobbar svart: nya jobb, vita jobb, ökad trygghet.

Inom privat sektor har kvinnor dessutom oändligt större möjligheter att avancera om man jämför med det offentliga (ja, i princip så är det ju så). Om fler kvinnor i och med RUT kommer att äga och driva egna företag så är väl det jättebra? Att kunna expandera och utveckla verksamheten ger åtminstone möjlighet till avancemang vad gäller både befattning och lön. "Pengar är kanske inte allt. Men nog är det en jävla massa", skriver Klara. Och ja, där håller jag med dig än en gång. Och än en gång undrar jag hur de tidigare arbetslösa kvinnorna skulle få jobb (alltså: högre inkomst) med samma summa skattemedel i din värld?

Givetvis innebär RUT-avdraget precis som alla andra åtgärder en utgift för staten, men skatteintäkterna låter inte vänta på sig i och med de nya vita jobben. Och lägg till detta även minskade bidrags- och A-kassautgifter. Visst vore det dyrare att skapa nya jobb inom offentlig sektor, där hela lönen betalas med skattepengar? För privat städverksamhet betalar de som vill nyttja tjänsten direkt till städerskan ur egen ficka.

Och angående pengar till privat vs. offentlig sektor: jag förväntar mig att du inte tycker att pengarna ska gå till offentliga jobb inom hemtjänst/vård/andra kvinnodominerade yrken - eftersom det är just det som du vänder dig emot i ditt inlägg.

Summa summarum: RUT har, som du säger, stor inverkan på vardagen hos de kvinnor som annars skulle vara arbetslösa eller jobba inom svart sektor. Säg att RUT försvinner - kvinnor fortsätter att vara arbetslösa, kvinnor får mindre trygghet, mindre pengar att röra sig med, mindre självständighet. Hur lösa detta? Jag välkomnar förslag på alternativ.

P.S. 1: Jag menar inte att RUT är den enda och bästa lösningen, men den gör det ju faktiskt bättre för de som får jobben. Jag är seriös när jag säger att jag välkomnar ett förslag på alternativ till RUT. Jag tror som du (utan att egentligen ha kött på benen för detta påstående) att "kvinnoyrken" värderas lägre just för att det är "kvinnoyrken". Men RUT är i alla fall ett mycket bättre förslag än ingenting.

P.S. 2: Rätta mig om jag har fel, men är det inte vänsterns grej att klaga på att det inte går tillräckligt med pengar till kvinnodominerade yrken inom offentlig sektor? Helt plötsligt när det gäller privat sektor så vänder vi på pannkakan eller?

onsdag 10 mars 2010

Money money money

Ända sedan debatten om RUT såg dagens ljus har jag varit mycket kluven. Även om det finns vissa bra argument för avdraget för hushållsnära tjänster (svarta jobb blir vita, ökad social trygghet och inträde på arbetsmarknaden för framförallt kvinnor), har jag ändå alltid varit skeptisk. Den senaste veckan har frågan återigen varit på tapeten, och jag har fått anledning att verkligen fundera över varför jag inte kan förmå mig att sälla mig till, den inte helt obetydliga, skara som ensidigt hyllar åtgärden.

Frågan jag hela tiden återkommer till (och som också till viss del svarar på vad som är skillnaden mellan ROT och RUT) är: vad tjänar exempelvis en byggnadshanterkare om man jämför med en städerska? Betydligt mer. Och jag säger inte att det är de förra som tjänar för mycket. Det är snarare lönerna inom traditionellt kvinnliga yrken som är in i helvete för låga. Den emotionella värdering som ofta följer med dessa yrken - ”att ta hand om barn och gamla är det finaste man kan göra” eller ”det är en konst att kunna städa ordentligt” - må vara sanna påståenden. Men det betalar inte några räkningar.

Avdraget för hushållsnära tjänster är en åtgärd som de facto skjutsar in fler kvinnor i en låglönesektor (såklart kraftigt expanderad i samband med avdraget) och det med motiveringen att att det är vårt ”kunskapsområde”. Ursäkta? Hela världen skulle kunna vara kvinnors kunskapsområde och det är det som borde vara vår regerings ambition – att öppna upp möjligheter för alla. Och ja, ett vitt städjobb är bättre än ett svart eller att stå utan jobb, men var i helvete är ambitionsnivån? Står valet verkligen endast mellan städjobb inom privat sektor eller arbetslöshet? Det vägrar jag att tro.

Problemet är dock att man inte kan nämna det här utan att man anklagas för att förakta "kvinnoyrken" och de som utför dem. Jaha, så du ser ner på städerskor, vad fan har du för människosyn?

Men det är inte där min sko klämmer. Jag ser inte ner på något av dessa yrken eller enskilda individers val av försörjning – man gör det man måste eller det man vill. Att föra den sortens resonemang är ett billigt knep att låtsas som om att pengar inte spelar någon roll. Det kanske det inte gör för alla, men det gör det för de allra allra flesta. Pengar ger makt att kunna forma sitt liv på egna villkor.

Därför skulle man kunna resonera att om nu RUT ger jobb (hur många dessa egentligen är, därom tvistar dock de lärde) borde det vara en bra reform, fler kvinnor i arbete, hurra! Jobben är vita och pensionsgrundande, hurra! Och ja, så långt är jag med. MEN. Det är ett faktum att man tjänar oerhört lite som städerska, och det är både en kvinno - och klassfälla att uppmuntras in i ett lågavlönat yrke genom att säga att det nu är kvinnornas tur att driva näringsverksamhet. Underförstått: "städning är kvinnornas område, det är vad kvinnor kan". Är det regeringens uppdrag att upprätthålla synen på städning som ”kvinnogöra”? Ska skattepengar användas till att upprätthålla en struktur som gör att främst kvinnor tar lågavlönade jobb?

Vad det hela kokar ner till är alltså good ol´cash och det faktum att kvinnor som grupp tjänar betydligt mindre än män som grupp. Jag tycker att den aspekten i debatten har kommit alldeles i skymundan. Lotta Gröning snuddade lite vid den i SVT:s Debatt, där hon frågade sig ”var är pigorna?”. Vad är det för skillnad mellan att slava i offentlig sektor, typ hemtjänst, till en skitlön eller att städa i privat sektor för en skitlön? Och svaret är: egentligen ingen. Kvinnor förväntas göra de här yrkena ändå och deras kunskaper och erfarenheter värderas extremt lågt oavsett om det är marknaden eller det offentliga som sätter lönerna. Problemet sträcker sig alltså egentligen bortom RUT och blockpolitik, avdraget i fråga är bara ett symtom.

Det kommer förvisso alltid finnas yrken som är lågavlönade relativt sett. Problemet ligger i att dessa yrken idag domineras av kvinnor. RUT, eller kanske framför allt retoriken och tankebanorna kring avdraget, gör absolut ingenting för att förändra detta.

Pengar är kanske inte allt. Men nog är det en jävla massa – även för kvinnor.

P.S. när det gäller medelklassen och dess ”livspussel”: Det är beklagligt att man har svårt att få vardagen att gå ihop. Att köpa hushållsnära tjänster är en lösning. Men just RUT kommer inte åt själva roten till problemet – könsuppdelningen av sysslor i hemmet och samhället – utan är bara ett sätt att låta några kvinnor göra det som förut var alla kvinnors jobb, med hjälp av statliga styrmedel. Och det mina vänner är bullshit. D.S.

P.S 2 Skön ironi i sammanhanget är för övrigt att Moderaternas nya jämställdhetspolitiska plattform fastslår följande: ”Kvinnor tjänar, äger och bestämmer fortfarande mindre än vad män gör. Det är inte acceptabelt.” D.S


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag 8 mars 2010

Land of confusion

Ja, jag lyssnar på Genesis. Men desto viktigare - Sverige verkar ju onekligen vara förvirrat i dag. Är det okej att gratulera på Internationella kvinnodagen eller inte?

Moderaternas Twitter, där man gratulerar "alla kvinnor" på Internationella kvinnodagen, har utlöst raseriutbrott på bloggar här, här och här. För att nämna ett fåtal. Moderaten Lorri Mortensen Mates uttrycker sig dessutom som följer, i ett inlägg på Moderatnytt:

"I många länder uppvaktar männen sin kvinna extra på Internationella kvinnodagen. Det är något stort och betydelsefullt och man vill visa att man respekterar [kvinnor]."

Det här uttalandet (och hela blogginlägget för den delen) är ju helt "sinnes" på flera olika sätt. Att män ska uppvakta kvinnor, och dessutom sina kvinnor, med blommor är bara way too ironiskt och förminskar verkligen meningen med den här dagen. Jag håller med Lisa Förare Winbladh om att Internationella kvinnodagen knappast är någon jävla Mors dag. Det är ingen dag att gratulera kvinnor för att de är just kvinnor.

Att däremot gratulera de personer och grupper som kämpar för kvinnors sak tycker jag är något som nästan hör den här dagen till. En uppmuntran att fortsätta kämpa. Det, i kombination med att uppmärksamma att vi har oerhört mycket kvar att göra, som Hanna Fridén skriver. Det behövs (sorgligt nog) en särskild dag för att informera om de orättvisor som världens kvinnor står inför, framför allt med tanke på hur dessa frågor ofta kommer i skymundan resterande 364 dagar.

Men som tur är finns det människor som uppmärksammar dessa frågor året om. Och jag vill med detta inlägg gratulera alla er som inte ger upp kampen - er insats gör skillnad. Så grattis, och fortsätt för guds skull med det ni gör!

söndag 7 mars 2010

Fler progressiva pappor

Igår skrev jag om den allt starkare pappaopinionen, och idag vaknade jag upp till ännu en glad nyhet:

Klart jag ska vara hemma!

Carlos Rojas kampanj, med ambitionen att sänka TCO:s pappaindexprognos med i alla fall ett par år, drar igång i morgon. Tills dess kan ni läsa lite mer (och se fina bilder) här.

lördag 6 mars 2010

Hurra för PIFF (och Robinson-Martin)!

Såhär i RUT-tider* är det lätt att glömma en mycket viktigare valfråga, nämligen den om individualiserad föräldraförsäkring. Jag hoppas hoppas hoppas att åtminstone de rödgröna kommer ta den här frågan på allvar och inte fega ur. När man läser citat som det nedan inser man exakt hur viktigt det är med offensiv lagstiftning i det här fallet:

" -Pappaindex ökar betydligt långsammare än i början av 2000-talet, säger TCOs ordförande Sture Nordh. Det kommer att ta lång tid innan vi har uppnått målet om ett jämställt uttag, 51 år för riket som genomsnitt. Det varierar också regionalt, från 24 år i Kronobergs län till 600 år i Västmanland."

Yay, grattis Västmanland!

Hur som helst, det är valår och landet har börjat vakna. Framför allt har papporna börjat vakna, Robinson-Martin (av alla människor) har lanserat portalen coolapappor.se, i syfte att "inspirera pappor att stärka sig i sin papparoll", och det gillar vi ju.

Sedan har vi ett något mer politiskt projekt, nämligen startandet av PIFF - Pappor för individualiserad föräldraförsäkring, PIFF är ett partipolitiskt obundet nätverk som vill vad de heter och menar allvar

Det gillar vi ännu mer tror jag.

* det kommer ett RUT-inlägg i sinom tid, under förutsättning att jag får ordning på min förvirrade tankevärld

fredag 5 mars 2010

Bringin' teh lolz (pt. 2)


Det här överträffar ju lätt allt jag har sett i klädväg nånsin. Ljusrosa och kavlar och grytvantar och stekspadar (och tungskrapa?)... För bebisar på 6-8 månader? Really? Det sorgliga tippar liksom över i asgarv för mig. Måste bara haffa den här "sköna" overallen till min blivande unge.

-Va ele som e så lolit mamma?

Bild lånad från bloggen Sociological Images.

Det här gör mig lyrisk

Många har nog fått nys om fantastiska Rättviseförmedlingen vid det här laget, men säkert långt ifrån alla. Det känns som om det här kan bli något stort, eller hur va? Initiativtagaren Lina Thomsgård har fått med sig drygt 1 800 fans på Facebook efter bara några dagar.

Tanken med det hela? Väldigt simpel. Det finns otaliga områden som är mans- eller för den delen kvinnodominerade. Det har till exempel talats mycket om historieböckernas överdos av män på sistone, vilket Rättviseförmedlingen uppmärksammade; bad folk att leverera tips på historiskt viktiga men i böckerna icke-förekommande kvinnor; lade upp en radda förslag på tillägg på hemsidan. Voilà!
Ytterligare ett exempel: någon eftersökte män som skulle kunna leda lite barnunderhållning. Vederbörande hörde av sig till Rättviseförmedlingen, som i sin tur förmedlade vidare denna önskan till alla Facebookfans.

Det här är ett praktexempel på något enkelt, men ändå så genialt. En slags arbets-/idéförmedling i jämlikhetens namn. Jag bara älskar det. Och klart att du också ska bli ett fan! Jo jag sa klicka på länken rå.

P.S. Om jag hade fått bestämma loggan så hade det även tittat ut en pil från ringen där uppe. Men det är ju jag det...

torsdag 4 mars 2010

Bringin' teh lolz


AHHH - panik! Shiloh har kort hår och byxor! Och hon har inga dockor att leka med! Hon kommer bli en pojke! Ring soc!

onsdag 3 mars 2010

"Grattis" världen - könsstereotyperna lever och frodas

Fenomenet grabbar som svinar, skämtar om sin sexualitet och är allmänt "chill" vad gäller allehanda droger (i teve alltså) är knappast något nytt. Men det är något jag fortfarande stör mig så innerligt på. Har, som sist i ledet, börjat kolla på det gamla "Grattis världen" med Filip och Fredrik. Tycker att det är ett nice program och hela den biten, men kan inte sluta tänka på att om programmet skulle vara med Filippa och Fredrika så skulle det istället sändas på motsvarande "Öppna kanalen", alternativt inte alls. Kanske att ingen ens skulle vilja kolla. Ni tänker att "Jo, det skulle vi visst, det spelar ju ingen roll att dom är killar, vi gillar bara att dom gör sin grej". Men näe, jag är inte så säker på det.

Tänk er att det enda vi ändrar i programmet är Filips och Fredriks kön. Inget annat. Hur många skulle tycka att dom var sköna i klippet här nere? Eller när kameramannen zoomar in deras "ballar"? Eller när dom tävlar i att spotta bajs? Eller bara är allmänt packade? Svaret är troligtvis: inte särskilt många. Filippa och Fredrika skulle nog snarare klassas som jobbiga och äckliga än sköna och frigjorda.


"höhö"


Jag kan tänka mig att typ Carolina Gynning eller Nour El-Refai skulle kunna få publiken med sig på en sådan här grej, men räknas det (i det här fallet)? Dom är ju redan etablerade som två "sköna" tjejer. Killar slår ju igenom med program som "Grattis världen". Jag har för mig att MTV sände ett program motsvarande Jackass fast med tjejer, någon som känner till? Antar att dom bara sände det i en säsong, det floppade ju. Jag minns i alla fall att jag själv tyckte att det var lite löjligt (även om jag göttade mig i att MTV sände det av ovan nämnda anledning). Men there you go liksom, jag själv tyckte att det var löjligt. Hur löjligt är inte det? Skämmes på mig.*

Anyway, är jag ute och cyklar gällande den här grejen? Jag har ju liksom tagit för givet hur en majoritet skulle reagera "ifall att", vilket såklart inte är helt oproblematiskt. Men hur som helst, tycker ni något annat så hit me. Det skulle ju vara oerhört befriande om jag hade fel.


* P.S. Reserverar mig för att jag kanske tyckte att det var löjligt för att det var typ det 10:e programmet i rad där man tävlade om vem som kunde äta mest pubeshår. Inte? Nehe.

tisdag 2 mars 2010

Bu för Björn Borg

"Åååh, vad vi gillar att gnugga plast mot våra taniga kroppar" skriker de undernärda tjejerna på denna reklambild i tunnelbanan åt mig varje dag. Det började så bra med reklamfilmen för Björn Borgs nya underklädesserie Love for all (även om kopplinen till underkläder kan tyckas nåågot långsökt) där ett homosexuellt manligt par blir vigda i kyrkan av en kvinnlig präst. Men vad hände sen? Tillbaka på ruta ett - överretuscherade ben med plastig look som är förvånansvärt lika mina gamla Barbiedockors. Jag blir så trött, less och ganska förbannad över att detta är den bild av kvinnokroppen som vi tydligen fortfarande måste matas med! Synd - hade annars kunnat tänka mig att köpa trosorna som egentligen är riktigt schyssta, men någonting fick mig att tappa lusten på vägen!