fredag 26 mars 2010

Island går i bräschen för den sexpositiva feminismens död?

Jaha, i dag vaknar man upp till att Island är världens mest feministiska land - sätter nästan morgonkaffet i halsen. Den stora dealen kring det hela är alltså att Island har stängt ned alla strippklubbar och förbjudit etablerandet av nya sådana. Det i kombination med sexköpslagen innebär alltså att landet är på god väg mot "the death of sex industry", som den feministiska statsministern Johanna Sigurdardottir uttrycker det.

Dislike på detta alltså. "Nu ska folk förstå att det inte är okej att köpa kvinnors kroppar", och så vidare. Det finns få saker jag blir så upprörd över som det ständiga fördömandet av andras sätt att leva: du ska tycka att ditt jobb är förnedrande, ingen ska kunna göra så här mot dig, du är hjärntvättad, ditt liv är förstört, din värdighet sitter i ditt kön.

Missförstå mig rätt, jag tycker också att trafficking är en fruktansvärd verksamhet, och jag fattar att det är detta problem man vill komma åt (även om det inte går att bortse från de tydligt moraliska undertonerna i artikeln jag länkade till). Trafficking och sexindustrin är så klart sammankopplade, visst. Men dels tror jag att förbud som dessa inte nödvändigtvis gör situationen bättre för de som är utsatta, och dels är det fruktansvärt vanskligt att glida in på banan "jag fördömer den sexuella aktivitet som jag anser vara icke önskvärd". Världens mest feministiska land? Pfft.

4 kommentarer:

Klara sa...

jag tycker du läser in lite väl mycket i artikeln, jag förstår inte vilka "moraliska undertoner" du pratar om. Man fördömer ju inte tjejernas handling eller deras inställning till sex utan själva strukturerna bakom det hela. En viss skillnad. Det påpekas ju t o m att förslaget vilar på feministiska och inte religiösa grunder, vilket i min värld betyder maktanalys istället för moral. Sen att man kan tycka den maktanalysen är felaktig eller att ett förbud inte är rätt väg att gå, det kan jag köpa.

Bara för att man anser att företeelser relaterade till sexindustrin är negativa betyder inte det att man inte är sexpositiv. Inte för mig iaf och jag är trött på att det alltid måste vara antingen eller och stämpeln som paternalistisk och frigid moralkärring är fruktansvärt irriterande.

Ärligt nyfiken; tycker du att en positiv inställning till strippklubbar och kanske t o m prostitution är ett måste om man vska kunna klassas som pro kvinnors sexuella frigörelse?

Lina Eriksson sa...

Så du menar alltså att feminister inte kan vara moralistiska? Det håller jag inte med om. I artikeln säger Sigurdardottir att "Last year we passed a law against the purchase of sex, recently introduced an action plan on trafficking of women, and now we have shut down the strip clubs. The Nordic countries are leading the way on women's equality, recognising women as equal citizens rather than commodities for sale." Det citatet innefattar givetvis (och kanske främst) att man inte kan handla med människor mot deras vilja, men i och med ett förbud tycker jag gott att man kan läsa in att det inte heller är okej att "köpa någons kropp" överhuvudtaget. Moraliserande? Ja, det tycker jag.


Som du ser i texten så tycker jag som du att företeelser relaterade till sexindustrin är negativa, och jag anser mig vara sexpositiv, har inte sagt något annat heller. Men det är en annan femma att förbjuda all form av liknande verksamhet, särskilt om man inte ens är säker på vad effekten för traffickingoffren är. Som det är nu känns det här mer som en "principlagstiftning".

Jag tycker åtminstone inte att man kan klassas som sexpositiv om man dömer ut de kvinnor som frivilligt sysslar med striptease/utvik/prostitution eller vad det nu kan vara, kallar dem för förtryckta offer och så vidare. Sen måste man inte tycka att det är gött, det är väl upp till var och en.

Klara sa...

jo det finns säkert moraliska feminister (även om jag tycker det är en konstig kombo). vad jag menar är att man ofta är väldigt ivrig att döma ut feminister som uttalar sig mot exempelvis strippklubbar som moralister, utan att egentligen ta sig tid att ta reda på vad det är de menar.

nu blir jag iofs lite förvirrad här, pratar vi moral överlag eller sexualmoral? Jag antar det senare?

anyhoo, i det här fallet tolkar jag inte förbudet likadant som du. jag tycker inte att det behöver vara just sexualmoraliska motiv som ligger bakom viljan förbjuda köp av kroppar, om man ser till vad efterfrågan leder till på ett större perspektiv.

för att förtydliga: på ett rent teoretiskt plan, i en perfekt värld, skulle jag inte bry mig om att folk tar betalt för sex/striptease. men som det ser ut idag bryr jag mig, för det upprätthåller ett system som skadar människor, oavsett om du strippar för skojs skull eller för att du är tvungen.

i viss mån ligger det ju moral bakom, det vill säga en uppfattning om vad som är rätt eller fel (som med all lagstiftning). men det behöver inte vara sexualmoral --> kan vara sexpositivt. Det är ju inte så att jag tycker att köpt sex är äckligare för att det saknas kärlek eller något annat trams, eller att 'värdigheten sitter i könet' osv.

Det tror jag alltså inte heller de isländska feministerna tycker, jag uppfattade det inte som att de tyckte att alla strippor var förtryckta och hjälplösa offer. För mig är det inte jättekonstigt att man vill införa ett förbud ändå, av ovanstående skäl.

Aja, hur man tolkar en artikel/ett förbud kan man ju tjöta om i evigheters evighet :)

Mounir Karadja sa...

Vill bara inflika att lagar inte nödvändigtvis handlar om moral. En lag bör motverka/kompensera för en skada som åsamkats (vilket ofta anses vara ett moraliskt "fel"), men inte allt som är fel åsamkar någon skada. Alltså borde moralen och lagen kunna diskuteras separat.

Lina verkar tycka att moralen felaktikgt fått ta styra, medan Klara menar att åtgärderna bygger på riktiga skadeuppskattningar och inte moralism?