torsdag 30 december 2010

Bokslut 2010

2010 blev året då två svenska kvinnors initiativ till icke-polariserande jämställdhetsarbete fick, egentligen något oanade, proportioner – och rätteligen så . Både #prataomdet och Rättviseförmedlingen är lysande exempel på hur enkelt det faktiskt kan vara att göra någonting som gör konkret skillnad. Och i ett debattklimat som minst sagt kan karaktäriseras som bistert är det befriande att se sådana här initiativ som inte genererar tonvis med häcklande kommentarer.

Och let’s face it – det är så den svenska jämställdhetsdebatten, i den mån den fortfarande lever, ser ut idag. Den har liksom gått lite i stå. Och på ett sätt tänker jag mig att det är för att det har varit brist på just sådana här initiativ – ’könssöverskridande’, inkluderande och positiva initiativ.

Alla debatter kan inte vara trevliga, alla samtals slutliga destination är inte samförstånd. Men att bara möta polarisering och allmänna haterz är faktiskt för jävla tröttsamt. Vi kan inte bara ha det heller, det orkar ingen i längden – känslan av att alltid prata för döva öron skapar sällan annat än frustration (alla som liksom jag läser Genusnytts kommentarfält regelbundet vet vad jag menar och jag är säker på att känslan är besvarad på motsatta sidan). Vad Rättviseförmedlingen och #prataomdet har visat är att det trots allt finns sätt att vitalisera debatten och förnya det sätt med vilket vi angriper frågor om, samt diskuterar jämställdhet.

Så tack Johanna Koljonen och tack Lina Thomsgård. Ni var bäst 2010.

söndag 19 december 2010

Ta mig!

Blev påmind om filmen nedan idag. Den är fanimej genial.



Älska Crazy Pictures.

fredag 10 december 2010

Allmän spya på Assangedebatten

Fler än jag upprörs över de totalt vidriga åsikter som uttalas i debatten kring anklagelserna mot Julian Assange. Likheterna med Bjästa påpekas från flera håll. En fruktansvärt irriterande aspekt av hela spektaklet är hur hela 'sex by surprise'-grejen har fått sitt eget liv och används för att attackera och förlöjliga svensk sexuallagstiftning, när det är Assanges advokat som verkar ha direktöversatt osmaklig svensk slang. FFS, vad hände med källkritiken?

Hursomhelst. I en av kommentarerna till Josefin Brinks (utmärkta) artikel på Newsmill står att läsa:

”Något måste också ytterligare sägas om de sexanklagelser som riktas mot Assange. Radikalfeministen Josefin Brink gör jämförelser med Bjästa-fallet, vilket under alla omständigheter är orimligt och absurt då ingen här har tvingats till sexuella handlingar – allt sex som förekommit mellan Assange och de två kvinnorna har varit högst frivilligt och med det största samtycke; saken rör istället formen på sexet, nämligen rörande användning av kondom. Den dag Josefin Brink propagerar för att tjejer som ljuger om p-piller, d.v.s. har sex på ett för killen oönskat sätt, gör sig skyldiga till våldtäkt ska jag ta hennes litania på allvar, ty det är först då hennes invändningar har relevans för detta fall. Här har ingen våldtäkt skett, helt enkelt – och vi vet detta.”

Detta reagerade både jag och Strömmen på. Till skillnad från kommentarens upphovsman (och alla andra hobbyexperter som envist hävdar Hjältens oskuld ), tror jag mig inte veta vad som faktiskt hände. Jag tycker bara, liksom alla andra vettiga människor, att saken faktiskt ska prövas.

Man har självklart rätt att säga nej till sex när som helst och för vilken anledning som helst. Detta är inte ett uttryck för 'feministisk moralistisk mansanklagande lagstiftning' så mycket som sunt jävla förnuft.

Går kondomen sönder och man vill avbryta kan väl den andra parten för fan inte tillåtas 'köra på ändå' (enligt vad jag har förstått är det främst detta Assange är anklagad för). Detsamma gäller principiellt även med p-piller, även om scenariot att en kille skulle upptäcka att tjejen inte tagit p-piller mitt under akten är ganska osannolikt. I så fall är det väl rättvisare att jämföra kondom med femidom. Det är alltså inte att kondomen gick sönder som ligger till grund för anmälan utan att Assange inte ska ha avbrutit samlaget när detta hände trots att han var medveten om att kvinnan i fråga inte ville fortsätta. Att det verkar finnas ett stort antal människor som inte förstår det, eller inte tycker att detta är av vikt att utreda är skrämmande (seriöst, kan inte ens fatta att jag skriver det här).

Kommentaren fick mig dock att fundera lite. Hur ska man betrakta 'samtycke under falska premisser'? Vad jag pratar om är situationer när den ena parten har uttalat ett krav (typ 'inget ligga om du är fertil'), den andra personen ljuger om detta, men det upptäcks inte förrens efteråt, om ens då. Är detta överhuvudtaget klassat som ett brott och vilken typ i så fall? Det är ju knappast våldtäkt. Men kanske någon form av bedrägeri?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,